Jag minns faktiskt inte varför, men på 80-talet hade politikerna bestämt att svenska folket absolut inte kunde hantera kommersiell TV. Trycket blev dock allt större och till slut kom man på att det skulle införas på test för att se om svensken överlevde eller ej.

Av oklar anledning var vårt område i lilla Östersund med i pilotprojektet (trots att min far i bostadsrättsföreningens styrelse då röstat nej - så tack för de övriga grannar), och vi var alltså bland de första som hade kabel-TV i Sverige. Bland det första jag överhuvudtaget minns att jag såg var en Juicy Fruit-reklam som sedan följdes upp av wrestling.

Det här var något jag bara sett i ostiga 80-talsrullar tidigare och jag satt som förhäxad framför "Million Dollar Man" Ted DiBiase som pressade ner dollarsedlar i truten på sin besegrade motståndare Honkey Tonk Man. Jag föll pladask (trots min fars predikningar om hur osmakligt det var) och än idag älskar jag amerikansk fribrottning, även om jag senaste åren främst följt WWE-konkurrenten AEW.

Allra bäst gillade jag Hulk Hogan som tillsammans med Optimus Prime blev min ledstjärna här i livet, och fortfarande är i viss mån. Även nu sitter jag med en signerad Hulk Hogan-tavla bakom mig, har Hogan-prylar i mitt nördaltare, har besökt hans egna butik i Tampa och faktiskt även träffat honom för en pratstund. Dessutom är det få saker som ger mig samma akuta gåshud som hans klassiska ledtema Real American.

Det vankas som bekant mörkare tider och om bara några veckor är det dags för den där underbara helgen då vi slår över till vintertid och på kuppen får en extra timme sovmorgon. Även om jag spelar flitigt med brädspel året om, är det just på vintern jag spelar allra mest, just för att det är så otvunget att hänga inomhus då.

Vi har en hel trave nya brädspel på väg till redaktionen och därmed även en artikel där vi recenserar dem. Förhoppningsvis kan vi bjuda på en laddning brädspelstester tidigt i november så du vet vad du ska satsa på till julledigheten när släkt och vänner ramlar över.

Patchwork är ett av dem som ska testas. Vilket brädspel lirar du själv mest för tillfället?

Satt just och kikade på ett nytt klipp från den kommande TV-serien Wendesday, vilken handlar om just Wednesday, dottern hos den något udda familjen Addams. Dessa har har såklart filmatiserats flera gånger, och min far älskar den gamla svart/vita showen, medan jag föredrar 1991 års The Addams Family. Och Fester's Quest.

Sistnämnda är ett NES-spel från sent 1980-tal som jag tyckte väldigt mycket om när det begav sig. Bra action, roligt upplägg och underbar musik. Blev sugen på att spela, men insåg snart att det var halvt omöjligt. Eftersom det är en licensprodukt där Sunsoft gjorde spelet, rättigheterna till familjen Addams hör någon annanstans och sannolikt har även Nintendo ett finger med i spelet (bokstavligt talat) någonstans.

Det här gör att det är ett av alldeles, alldeles för många spel klassiker som inte går att uppleva annat än genom att köpa kassetten, damma av sin NES och sedan lira i uselt skick på en platt-TV som inte alls är gjord för tekniken. Eller pirata det.

Sistnämnda är inget jag vill uppmuntra till, men ärligt talat måste det snart hända något med detta problem. NES-spelen går trots allt lätt att köpa och i värsta fall ladda hem, de kommer inte försvinna. Men hur blir det med exempelvis Scott Pilgrim, Turtles-titlar och liknande, spel som i många fall bara lanserats digitalt eller som samlarutgåva från någon mikroutgivare?

I fallet Fester's Quest har jag nu gottat mig åt spelet på Youtube, men det är hög tid att ta det här problemet på allvar. GoldenEye 007 gör snart mirakulöst comeback, men det hör verkligen till undantagen, och mycket av det du spelar idag är sådant jag befarar att du kommer få väldigt svårt att avnjuta i framtiden eller kunna visa för dina barn.

Vill du lira Fester's Quest? Det är tyvärr i princip bara att glömma om du inte är spelsamlare.

Som jag skrev i min blogg förra veckan hade jag otroligt höga förväntningar på den ny Star Wars-serien Andor. Och det är lätt för mig att motivera varför. Jag gillar karaktären (dels genom Rogue One och dels genom serietidningarna), jag älskar Rogue One, jag tycker eran är den bästa i Star Wars-sammanhang och jag tycker den första trailer lovade gott (fler ville jag ej se av spoiler-skäl). 

Nu har jag betat av de tre första avsnitten på Dinsey+, och jodå! Detta är faktiskt helt fenomenalt lovande, tackar som frågar. Vi snackar en mer vuxen serie som tuffar på långsamt framåt utan att försöka tillfredsställa dagens korta toleransnivå för saker som inte går i maxfart. Lite lagom grovt tillyxat och ofta en smula rått, introduceras vi för karaktären, utan att få veta vad han har för ursprung eller motiv - eller för den delen vilka hans vänner är.

Och detta gäller heller inte bara Casian Andor, utan även övriga får samma behandling. Vi utsätts aldrig för viktiga personer som slungas in i mixen, varpå det övertydligt illustreras hur vi ska känna inför denne. 

Kort sagt, det här lovar oerhört gott. Nu har jag dock bara sett tre avsnitt av de tolv som är planerade första säsongen, och det finns ännu gott om tid att båda sänka och höja mitt intryck. Men tills vidare kunde jag inte vara mer nöjd.

Andor regerar! Vad tycker du själv?

• Vet Dice vad Battlefield är? – En vanvettigt kaxig och provocerande fråga naturligtvis. Såklart de gör, det är deras spelserie. Men den känns ändå motiverad att ställa. Jag älskade Battlefield 3 och 4, och framför allt älskade jag Battlefield: Bad Company. Och det här är jag såklart inte ensam om. Men någonstans känns det som att Dice inte riktigt trodde på sig själva och behövde rejäla miljöombyten. Därför heter de fyra senaste spelen Battlefield Hardline, Battlefield 1, Battlefield V och Battlefield 2042. Låt åtminstone vartannat spel vara ett hyfsat traditionellt spel i serien med ganska modern krigföring, och dra ner på tempot samt skippa de vansinnigaste bitarna. Låt Battlefield vara Battlefield.

• Dags för Battlefield Battle Royale! – Länge rynkade folk på näsan så snart de hörde talas om Battle Royale. Jag förstår varför, vi höll på att dränkas i konceptet ett tag. Nu har det dock lugnat sig något och just Battlefield med sina jättelika banor, fordon samt fullständigt utmärkta upplägg för konceptet är nästan det enda (tillsammans med Halo) som inte erbjuder detta idag. Det här skulle verkligen behöva ändras. Kombinerat med ett kreativt squad-upplägg skulle detta kunna bli direkt marknadsledande.

• Var är Bad Company 3? – Jag gissar att det finns siffertrixare hos EA och Dice som kommit fram till att Bad Company inte är lika populärt som andra delar, men del två sålde över tolv miljoner exemplar och fansen har verkligen bönat och bett om mer av detta. Fram med ett roligt äventyr, förstörbara omgivningar och multiplayern vi lärde oss älska. Ge fansen vad de vill ha.

• Battlefield har framtiden för sig! – Att Microsoft köper Activision Blizzard tror jag är något EA och Dice jublar åt. Det riskerar att försvaga Call of Duty till Playstation och en skjutsugen publik skulle därmed vara sugen på... jamen varför inte Battlefield. Serien tror jag definitivt har framtiden för sig, men mer lyhördhet och mindre experimentlusta tror jag är något som skulle behövas.

Det är dags att låta Battlefield gå tillbaka till rötterna igen.