Svenska
Blog

Star Wars-prequels börjar kännas klassiska nu, men...

Skrivet av Jonas den 14 april 2022 kl 03:17
This post is tagged as: Star Wars

Jag har absolut inte fått smakbortfall av covid-19, drabbats av stroke eller glömt hur eländiga jag tyckte Star Wars-prequels var när de släpptes för runt 20 år sedan. Jag avskyr fortfarande Jar Jar Binks och många scener är så olustiga att se på att endast det engelska ordet "cringe" kan användas för att beskriva känslan.

Absoluta bottennappen är såklart scenerna i Phantom Menace när unge Anakin toktrycker på alla knappar i N-1 Starfighter och lyckas skjuta ner allt och alla samt rädda hela planeten, samt de horribla scenerna med Anakin och Padme i Attack of the Clones. Jag blir än idag lite ilsk bara av att tänka på eländet.

Men runt en gång per år brukar jag ändå beta av alla filmerna. Och efter att ha recenserat det underhållande Lego Star Wars: The Skywalker Saga kände jag att det var dags igen. Det är ju en större procedur numera eftersom det finns nio filmer istället för sex, men nu är det iallafall gjort.

Något som slagit mig under de senaste årens tittningar är att jag ändå börjar uppskatta prequel-rullarna. De är som de är, men scenvis blir jag ändå underhållen. Jag älskar Ewan McGregor rakt igenom, designen är bra, variationen på världar/fiender/skepp är fantastisk, Darth Maul är magisk,  Greevus är också kalas, Dooku är fanimig världsklass, musiken är minst lika vass som i originaltrilogin och film nummer tre tycker jag är genuint bra.

Hade jag vuxit upp med dessa filmer, hade jag älskat dem lika mycket som originaltrilogin. Även för mig som var vuxen redan när de kom och knegade på Ericsson, så börjar de kännas ganska klassiska, brister till trots.

Men så är det de nya rullarna. Jag tänkte inte ge mig på att såga dem igen, det har jag gjort så många gånger (dessutom tycker jag film sju är kanon). Men det som slår mig när jag kikar på framför allt del åtta och nio - är att jag har svårt att tro att dessa filmer någonsin kommer kännas klassiska.

Visst kan de också beskrivas som scenvis bra, men jag kan för mitt liv inte tro att barn om 20 år kommer känna lika starkt för dessa som det som George Lucas skapade. De är på tok för hoppiga, svårbegripliga i sitt berättande (vilka var egentligen Knights of Ren, vem fasen var Snoke, varför använder inte rebellerna kamikaze-skepp oftare istället för livsfarliga operationer, om nu en ung kraftanvändare som Kylo Ren kunde återuppväcka folk borde väl åtskilliga andra kunnat göra det i de tidigare filmerna såsom till att rädda Padme, kunde inte Anakin force ghost-gästa Kylo Ren för att infa honom att Vader blev god i slutet, hur kunde kejsaren tronrum ligga intakt på en planet efter att den andra dödsstjärnan sprängts, varför lämnade Luke en karta över vart han var om han inte ville bli upptäckt och så vidare) samt förlitar sig i extremt hög grad på nostalgiska blinkningar.

Även om jag personligen tycker att framför all film åtta är ren dynga, så kände jag på i princip samma sätt för prologrullarna när de kom. Dessa växte dock på mig tack vare så många andra kvaliteter och idag har jag behållning av dem. Men de tre nya rullarna (återigen sjuan undantagen) vill jag stundtals snarast snabbspola, och jag tvivlar på att de någonsin kommer betraktas som klassiska filmer. 

Star Wars-prequels börjar kännas klassiska nu, men...

Ewan McGregor säger att det idag bara är positiva toner kring prologfilmerna, men tror du den nya trilogin någonsin kommer kunna kännas klassisk på samma sätt?

HQ

Mer än varannan nyregistrerad bil är nu laddbar

Skrivet av Jonas den 13 april 2022 kl 02:38
This post is tagged as: Bilar

I höstas skrev jag ett blogginlägg om att jag och sambon är på jakt efter elbil. Av olika anledningar har vi inte kommit till skott riktigt ännu, men nu är det frågan om en månad eller två innan allt är klappat och klart för vår del.

Under tiden har vi bokat provkörning av ganska precis varenda ren elbil (det vill säga ej laddhybrid) som finns att uppbringa i Östersund. Och precis som tidigare är det Skoda Enyaq som drar. Jag var hyfsat nöjd med Kia EV6, men sambon tyckte den var för plastig, och Audi Q4 E-tron gillade vi båda men plånboken hade synpunkter.

Något som slår mig med elbilar är hur fenomenalt trevliga de är att köra. De accelererar väldigt bra, går fullständigt knäpptyst och sådant som värme startar på ett litet ögonblick. Dessutom går det inte att komma ifrån att ekonomin blir en helt annan. Hur det kommer kännas att behöva ladda betydligt oftare än jag tankar idag (med vår Passat som har 70-literstank kan vi ta oss från Östersund till Stockholm och tillbaka, och ändå ha soppa över att åka till Max och ta en kycklingburgare) återstår dock att se - vilket också är en av orsakerna till att vi väljer en leasing-lösning.

Andra orsaker är att jag misstänker att batterierna kommer vara så mycket bättre om tre år (den tiden vi leasar) att jag helt enkelt inte vill äga årets modell. Då talar jag om sådant som batteriets livslängd, hur snabbt de laddar och hur bra de presterar.

Nåväl, det som fick mig att plita ner dessa rader var ett pressmeddelande som ramlade ner i jobbmejlen från Power Circle, där det var en siffra som imponerade lite extra. Även om elbilar varit på gång under lång tid, så har en viktig milstolpe nu passerats, nämligen "att nära 54 % av alla registrerade fordon i år var laddbara". Av den siffran var dessutom fler rena elbilar än laddhybrider.

Kort sagt är det nu fler laddningsbara bilar som registreras i Sverige än fossila, något som såklart ställer krav på laddinfrastruktur. Hur bra den hänger med, återstår att se, och risken är att det blir en del köer på vissa ställen för folk som valt andra bilar än Tesla (som ju har sitt eget utmärkta laddningsnätverk).

Kurvorna går dessutom spikrakt uppåt, och redan idag är mer än var tjugonde bil (sex procent) på svenska vägar laddbar, och en rimlig gissning är att det kommer vara var tionde bil redan vid årsskiftet samt accelerera ytterligare.

Mer än varannan nyregistrerad bil är nu laddbar

Kör du själv bil och hur går tankarna kring laddningsbara sådana för din del?

HQ

Usel parallell om biogodis och korkat av Filmstaden

Skrivet av Jonas den 12 april 2022 kl 03:08
This post is tagged as: Åsikter

Dagens stora hjärnsläpp var naturligtvis Filmstadens besked om att man inte ska få ha med sig biogodis längre. För den som inte gillar det skrala utbud de har att erbjuda, får filmer alltså avnjutas utan snask. För mig som har diabetes och gärna skulle ha några sockerfria Werthers med mig in i salongen, är det naturligtvis också bara att glömma. Det låter lite som att de tänkt sig att ett biobesök ska kännas som att gå igenom säkerhetskontrollen på en flygplats.

Däremot säger en representant nu till Aftonbladet att den som är allergisk får ta med sig godis och att de inte kommer visitera folk. Inte heller kommer man behöva slänga det man köpt, utan får ta sig med det inte i salongen, bara man inte äter upp det. Och som jämförelse används parallellen: "på restauranger har du ju inte med dig något, utan du äter där".

Jag fick faktiskt läsa argumentet två gånger för att fatta vad som faktiskt stod där. Till en restaurang går man för att äta. Det är huvudsyftet. Om du ställer din mobil på bordet medan du äter och kikar en film samtidigt, kommer någon servitör möjligen tycka att det är lite märkligt, men det är också allt. På bio går man får att se film, där är det andra sekundärt istället.

Med exakt samma argument kunde alltså SAS, SJ, hotell och sjukhus med mera ha förbud mot medhavda saker som går att äta. Alla dessa erbjuder egen försäljning av snask och annan förtäring. Istället för att försöka hitta på rationella argument, skulle Filmstaden bara ha sagt att affärerna inte går bra och att de kunde välja mellan att höja biobiljetternas pris eller bli striktare med vad som får käkas i deras lokaler. De valde sistnämnda, vilket de flesta nog ändå anser är rätt beslut.

Nu börjar de istället trassla in sig i märkliga historier om hur bra godisutbud de har (vilket är rent svammel), att folk inte har med sig mat på restaurang, säga att folk vill göra rätt för sig och detaljerat förklara hur Filmstadens personal numera ska agera spioner som ska försöka granska vad folk har i handväskor och shoppingpåsar. Jag har sällan sett ett beslut förmedlas så uselt och mest av allt känner jag att jag nog helst skiter i Filmstaden hädanefter.

Jag har absolut ingen lust att bli utstirrad, misstänkt för att ha kontraband i form av en liten påse plockgodis från hemmakväll i fickan eller anklagad för att egenmäktigt ha försökt föra in en iskall Portello i lokalen istället för Filmstadens Sprite eller smaklösa Coke Zero som måste konsumeras medelst de där värdelösa pappsugrören som endast håller filmens tio första minuter. Inte heller känner jag för stränga korsförhör där jag förväntas bevisa att jag visst har diabetes och därför tog med mig en liten sockerfri chockladkaka, innan jag får gå in med en förmaning om att personalen inte kommer vara lika milda varje gång.

Usel parallell om biogodis och korkat av Filmstaden

Tänk om, tänk rätt Filmstaden. Bara medge att här blev det fel, och att biobesökaren absolut borde få välja sitt eget biogodis. 

Äntligen dags att resa till USA igen

Skrivet av Jonas den 11 april 2022 kl 03:12
This post is tagged as: Resa

Jag har väl egentligen alltid varit fascinerad av USA, redan på 80-talet bytte jag svenska barnprogram (inklusive den märkligt stora andelen sådana från Sovjet-blocket) mot amerikanska och när jag började högstadiet lånade jag ofta ett slanglexikon för att lära mig lite fräna fraser.

Minus en period på kanske fem år när alltid i mitt liv kretsade kring Japan, har det varit USA som dragit. Inte för att landet direkt är felfritt på något som helst vis, ofta är det ju tvärtom (även om jag tycker att många svenskar är onödigt negativt inställda på ett sätt som angränsar till okunskap), men det är något med dess höga toppar och djupa dalar som lockar.

Ändå skulle det dröja till att jag började på Gamereactor innan jag kom iväg till USA för första gången. Då var det till Los Angeles, tillsammans med Super Play-profilen Thomas Wiborg, för att bland annat kika på det allra första Call of Duty. Sedan dess har det inte gått ett år utan att jag varit i USA minst en gång, oftast flera. Ibland mer än en gång i månaden.

Ett av mina pass gick tyvärr sönder men över 40 USA-stämplar har jag i de jag har kvar. Men så kom pandemin. Och handikappad som jag är (cystisk fibros) så blev det isolering. Följdaktligen har jag inte kommit iväg till USA, eller någon annanstans heller för den delen (älskar att resa), och sista besöket over there var 2019.

För att summera en måhända menlös historia, så är det slut på torkan nu. Jag och tanten har nu bokat resa till USA och drar till Florida. Ja, jag har varit där förr, men staten är enorm och så har ju både Star Wars-landet på Disney World och Harry Potter-landet på Universal Studios öppnat, och jag ska givetvis besöka dem båda.

Utöver det siktar jag på massor av larvigt god mat i abnorma portioner, flertalety besök på diverse malls, lugna biokvällar, rolig shopping av udda produkter och en massa vila i ljuv Florida-värme. God bless, som det heter!

Äntligen dags att resa till USA igen

Det är äntligen dags att besöka USA igen, och till höst är det faktiskt dags igen, då med sikte på att gå på NFL-matcher. Hur ser dina sommarplaner ut?

Hatar tandläkaren

Skrivet av Jonas den 8 april 2022 kl 02:46
This post is tagged as: Övrigt

Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag har cystisk fibros. En sjukdom som framför allt påverkar lungorna, men även resten av kroppen. Det här har gjort att jag haft mer sjukhuskontakt än de flesta. Vi snackar i princip varje vecka i ett eller annat ärende.

Därmed kunde man ju tro att jag är van vid sjukhuset. Men det stämmer bara i viss mån. För besök hos tandläkaren är fortfarande sådant som får Jonas Mäki, 44 år, att sova oroligt natten innan och gå med mycket tunga steg till väntrummet. Sedan blir man inkallad och ska bita i något slags skena som skaver i käften inför röntgen, varpå tandläkaren kommer in och rycker och sliter i tänderna, kör upp tandtråd i skrymslen man inte visste fanns och torterar mig sedan med borren som får det att ila i huvudet och ibland smärta till.

Värst av allt är riktiga problem då det ska borras eller ännu värre dras ut något. Jag håller på att få dåndimpen och tycker de bedövningar som finns inte hjälper ett smak.

Macho? Inte ett dugg, men det har jag aldrig utgett mig för att vara heller. Men jag får sprutor och kanyler oftare än de absolut flesta, men det är något med just tandläkaren som jag inte fixar. Lång historia kort - idag (fredag) är det dags för det årliga tandläkarbesöket igen, och jag är sannerligen inte lycklig över det.

Hatar tandläkaren

Har du några vårdfobier?