Bästa/sämsta album 2014

Några dagar såhär in på året har jag sammanställt en lista över vilka album som både rockade och ja, osade ost under 2014. Det har varit ett fantastiskt musikår, men ändå varvats med ren dynga. Vi har till exempel blivit skamligt hånade med nya släpp från tAKiDA, Dead By April, Amaranthe och Nickelback, under ett och samma år.. vilket fick mig att nästan tappa hoppet för musikindustrin samt trott att undergången varit nära.

Hur som helst, här kommer mina listor:

Bästa album 2014:

At The Gates - At War With Reality

At War With Reality var förmodligen ett av årets mest efterlängtade album inom rockvärlden. En värdig uppföljare till Slaughter of the Soul från 1995, dock inte lika mästerlig, vilket nog heller aldrig var meningen. At War With Reality är ett album från ett mognare, gubbigare, men lika tight band. Übersnygga gitarrmelodier, brutala riff och en alltid lika grym Tomas Lindberg lär få din nacke att jobba tills nästa albumsläpp - helst innan år 2033.

Revocation - Deathless

Thrash/death-kvartetten Revocation släppte om möjligt, ett ännu bättre album än den självbetitlade föregångaren. Här finner vi hårda, tekniska och snabba riff, samt välskrivna och minnesvärda låtar. En thrashig death-fest rakt igenom som lär framkalla en och annan nackskada. Madness Opus sammanfattar albumet galant.

Rival Sons - Great Western Valkyrie
Svängigt, rått och väldigt groovigt album från ett av världens just nu bästa band.

H.E.A.T. - Tearing Down The Walls
Hade någon sagt till mig i början av året att H.E.A.T. skulle släppa ett av årets bästa album så hade jag skrattat och avisat människan med en spark i baken. Att bli positivt överraskad av ett album, från en grupp jag varit helt likgiltig till är en härlig känsla och jag kan nu med gott samvete säga att Erik Grönwall och co. vet hur man skriver medryckande och dansant rockmusik. Med Tearing Down The Walls visar H.E.A.T att de är ett av Sveriges just nu bästa aktiva rockband. Lite hårdare, lite råare och framförallt mognare från föregående albumsläpp.

Crobot - Something Supernatural
Vare sig du är ett fan av Black Sabbath, Bruce Springsteen, Iron Maiden eller valfritt death/metalcore-band så finns det något att hämta i Crobots mästerliga Something Supernatural, som är full av energi och känsla. Även ett av de band jag ser mest fram emot att få se live.

Sämsta album 2014:

tAKiDA - All Turns Red

Tre av Sveriges största rockband...

Dead By April - Let The World Know

... släpper smörja som stinker mer än...

Amaranthe - Massive Addictive

... ett par skor efter ett marathonlopp. Under ett och samma år dessutom.
Detta är album gjorda för döva människor, tyvärr lär de sälja som smör i solsken och inspirera en hel del nya musikanter, vilket inte bådar gott för den svenska rockscenen.

In Flames - Siren Charms

Som en mix mellan Korn och Kent.

Nickelback - No Fixed Address

HAHAHAHAHAHA.
No Fixed Address är inte bara årets sämsta kodynga utan även det värsta som släppts inom musikväg sedan Lou Reed's samarbete med Metallica vilket resulterade i "The-album-that-should-not-be-named."
För det älskar jag Nickelback.

Bästa icke-rockiga album 2014:

First Aid Kit - Stay Gold

First Aid Kit har trollbundit mig ända sedan jag såg dem på Malmöfestivalen i somras. Stay Gold är inte bara årets bästa album utan innehåller även den låt som snurrat runt i min skalle flest gånger, My Silver Lining. Systrarna Johanna och Klara Söderberg sjunger på ett genuint sätt med röster från en annan dimension. Olika YouTube-kommentarer från människor som enbart lyssnar på death metal har förklarat sin kärlek till First Aid Kit.
Snacka om skickligt låtskrivande.

Eminem - The Marshall Matters LP2

Eminem är inte bara hiphopens okrönte konung utan även den artist som fick mig att börja lyssna på musik från första början. En sann poet av sin tid. Jag rådiggar The Marshall Matters LP2 även om den innehåller ett antal låtar för många. De två sista minuterna i Bad Guy är något av det råaste som skapats 2014. Den sista meningen i Rap God sammanfattar Eminem, "Why be a king, when you can be a God?".

Timbuktu - För Livet Till Döden

Refränger som luktar soul samt lugnare låtar än vi är vana vid när det kommer till Timbuktu. Släpptes inför valet så väldigt, väldigt politisk. För Livet Till Döden har sköna party-beats, dödliga rim och håller väldigt länge. Ett riktigt starkt album från en redig Skånepajk.

Lorde - Pure Heroine

Pure Heroine hör egentligen inte hemma på denna listan då albumet släpptes sent 2013, dock har 2014 varit Lorde‘s år så den får vara med ändå - plus jag upptäckte henne för ungefär två månader sedan. Hennes röst trollbinder och låtarna är fantastiskt välskrivna och medryckande, det går inte att tröttna på denna gamla kvinna fast i en ung kropp. Oerhört mogen artist, om något lite överproducerad.

Neil Young - Storytone

Genuint välljudande, personlig med en stororkester. Glimmer och I'm Glad I Found You är årets två bästa ballader.