Medlems- och redaktionsbloggar. Dagsfärska nyheter, tunga artiklar, intervjuer, personliga bloggar, intressanta forumdiskussioner och rättvisa recensioner. Gamereactor är Sveriges största speltidning- och spelcommunity Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Ljuva At The Gates

Ljuva At The Gates

Skrivet av Jonasperre den 30 november 2014 kl 21:49
This post is tagged as: At The Gates, Grave, Morbus Chron, foto, konsert, live, metal, musik, rock, musikfoto

Älskar när man har skrivit en lång text sedan av misstag råkar uppdatera sidan och allt försvinner, oh well, här kommer en kortare version av den ursprungliga. Jag ursäktar eventuella stav/grammatikfel.

At The Gates senaste alster, "At War With Reality", är utan tvekan ett av årets bästa album och de nya låtarna funkade perfekt bland de gamla klassikerna under kvällens spelning.
Brutalt hårt, snygga melodislingor och ett felfritt framträdande framfördes. Spelglädjen var total hos medlemmarna - trots den hårda genren - var det härligt att se dem dra stort på smilbanden av publikens respons. KB är trångt och litet, men det hindrade inte publiken att skapa circle pits här och där, trots att det nästintill vad slutsålt. Såhär mycket röj har jag inte sett på KB sedan Nasum gjorde sin näst sista spelning (någonsin) för två år sedan.

Till min stora fasa var där inget fotodike, vilket är helt ok för ett band som inte röjer lika mycket som At The Gates, dock blir det en större utmaning vilket är trevligt. Det stora minuset med kvällen var en full man som ville komma åt min plats genom att försöka dra bort mig, utan framgång. Istället började han trycka på och det slutade med att jag halvlåg över scengolvet medan jag fotade. Han förklarade lite fort innan spelningen hur mycket At The Gates betydde för honom, sluddrande ord som "världens bästa band" och "livet" kunde urskiljas.

Även Grave och Morbus Chron gjorde bra ifrån sig.

Schwarzenegger (Canon 7D Mark II) gjorde bra ifrån sig och jag är helnöjd med köpet. Snabb och korrekt autofokus. Sedan att jag även kan dra upp ISO:n högt utan brus som förstör bilderna är trevligt, vilket var det stora minuset med 7D:n.

HQ
Canon 7D Mark II

Canon 7D Mark II

Skrivet av Jonasperre den 26 november 2014 kl 22:20

Canon 7D har varit min trontjänare i lite mer än tre år, en kamera som aldrig gjort mig besviken och fångat några av mina finaste konsertbilder hittills. Jag har länge funderat över vilken modell som skulle ersätta 7D och när Canon 7D Mark II utannonserades blev jag helt salig. Efter en lång väntan har jag den äntligen i mina händer och jag är mer än nöjd, även fast jag bara hunnit skrapa lite på ytan av alla funktioner.
En sak jag inte förstår mig på är varför tillverkarna envisas med att lägga till en utfällbar blixt, värdelöst. Satsa på WiFi istället.
Elddopet sker på fredag när Eldkvarn spelar på Babel i Malmö, jag förväntar mig stordåd.

Jag har döpt den till Schwarzenegger - efter en stor sann hjälte.

Rival Sons - årets spelning

Rival Sons - årets spelning

Skrivet av Jonasperre den 20 november 2014 kl 20:12
This post is tagged as: Rival Sons, live, rock, konsert, foto, musik

(Bilden är tagen av undertecknad, ursäkta den låga upplösningen)

Ja, jäklar i min bananlåda vad Rival Sons rockade sönder Malmö igår. Bara några timmar innan spelningen får jag ett meddelande om att jag står på gästlistan, var nästan lite tårögd över att jag skulle missa något som visade sig vara årets bästa spelning. Detta var min andra gång med bandet, första var 2011 - en magisk kväll

Måhända är deras nya album Great Western Valkyrie inte lika vass som föregående alster, men live är det något speciellt. Låtar som Good Luck, Secret, Burn Down Los Angeles och Torture får hela KB att gunga, tack vare publikens stora engagemang som framkallar en och annan rysning, de flyter även in perfekt bland "klassiker" som Keep On Swinging och Pressure And Time.
Jay Buchanan har en röst från en annan dimension och när han tar i blir alla kvinnor gravida och männen ifrågasätter sin sexualitet. Gitarristen Scott Holiday fyrar av ett antal solon som skulle göra många stora musiker svartsjuka - vilken pondus den mannen besitter.

Nu är inte detta en regelrätt recension, men skulle så vara fallet hade jag gett Rival Sons full pott.

Var du där? Blev du lika nöjd som jag?

VA!?

VA!?

Skrivet av Jonasperre den 19 oktober 2014 kl 22:13
This post is tagged as: foto, konsert, live, musik, VA!?

Som ett litet komplement till mitt förra blogg-inlägg där jag rekommenderade ett par rockband som endast består av kvinnor måste jag nämna VA!?, tre unga tjejer från de mörkaste hålorna i Skåne.

Jag såg dem för andra gången igår på Babel under evenemanget Rock Against Cancer.
Likt Thundermother så blir jag helt tagen av deras show och fascineras över hur mycket de kickar ass. Högoktanig rock n' roll som får vilken skäggbeklädd öldrickare att skaka på huvudet och ge tummen upp.

Kvällens tips är att du går in på Spotify och söker på Kiss This, vilket är enklaste sättet att hitta VA!?. Tyvärr bara tre låtar, men ibland räcker det.

Godnatt!

PS: Beklagar än en gång att bildens kvalité komprimerats sönder.

Thundermother - kvinnor som rockar!

Thundermother - kvinnor som rockar!

Skrivet av Jonasperre den 17 oktober 2014 kl 14:53
This post is tagged as: Thundermother, live, konsert, foto, musik, kvinnor, Lemmy, Motörhead, Girlschool, The Runaways, The Donnas, VA!?

Ofta stöter jag på män med åsikter om att kvinnor inte kan spela rock eller metal.Band som frontas av kvinnor likt Arch Enemy och Nightwish är helt ok i deras tycke, men det är när kvinnorna ställer sig bakom instrumenten som det blir olyssningsbart. Enda anledningen är för att de är kvinnor.
För ett antal år sedan såg jag en gammal intervju med Lemmy (Motörhead) där han fick frågan om vad han tycker om att vissa män påstår att kvinnor inte kan spela rock n' roll. Han svarade med Girlschool som exempel att de flesta kvinnor kan spela skiten ur sina manliga konkurrenter, sedan var det inte mer med det.

Därför tänkte jag ägna detta blogginlägg till att hylla en av Sveriges just nu mest energiska liveakter, Thundermother. De består av fem unga kvinnor, med venerna fulla av rock n' roll. Deras debutalbum "Rock N' Roll Disaster" för tankarna till band som AC/DC och Airbourne. Gillar du rock av den gamla skolan bör du absolut lyssna in dig på den, finns på Spotify.

Häromdagen fick jag uppleva Thundermother live för andra gången och likt min debut med dem så blev jag helt tagen av deras energi, hunger och spelglädje. Framför mig stod fem tjejer som gjorde det de älskade mest i livet, nämligen att smeka sina lyssnares öron med fantastisk musik.
Det är extremt coolt när leadgitarristen tillika bandets grundare Filippa Nässil fyrar av ett solo medan hon springer runt bland publiken. Thundermother är ett sånt band som bör upplevas live, även fast debuten är riktigt bra, de bevisar att kvinnor kan spela rock n' roll och att de knäcker motsvarande manliga band.

Andra band som kan vara värda att kolla upp är nämnda Girlschool, The Runaways, The Donnas, Crucified Barbara och VA!? med flera.

Nu ska jag inte göra detta blogginlägg alltför lång så jag avslutar med en fråga: Vad tycker du om denna stereotypiska bild av att kvinnor inte kan spela rock eller metal?