Näst efter spel så verkar bloggarna här på Gamereactor handla om musik, mina inkluderade. Topplistor är ett sätt som är väl använt för att ranka de allra bästa låtarna och skivorna från artister man avgudar. Själv tänkte jag starta en liten musikblogg med en twist. Jag tänkte ranka det bästa från band och artister jag INTE gillar.

Så här är upplägget:
1: Väljer ut ett band som jag inte ens under pistolhot skulle kalla mig ett fan av.
2: Lyssnar igenom alla dennes/dennas/deras låtar på alla skivor.
3. Överlever
4. Skriver en blogg här på gamereactor där jag rankar vad jag anser är bandet/artistens bästa 5-10 låtar samt bästa skiva.
5. Söker tillflykt i en ensam stuga i Sibiriens mörkaste vildmark från alla som älskar musiken i fråga.

Jag tänkte att detta vore ett intressant och lite brytigt experiment. Dessutom kanske det ökar ens vyer lite. Det vore även spännande att se hur de listorna blir kontra bandens mest populära låtar. Därav tänkte jag ta rätt så kända band som jag inte ser poängen med.

Generellt sett är jag ingen större fan av de mörkaste nyanserna av metal. Brukar dra gränsen vid Megadeth, Iron Maiden och Judas Priest som jag lyssnar på flitigt. Modern popmusik brukar sällan gå så bra. Är inte speciellt insatt i rap/hiphop. Och sedan finns dansband som förtjänar en egen cirkel i helvetet. Visst är det vanligt att man här rackar ner på musik man inte gillar (Hej Petter!)- men det är inte poängen. Jag vill lyfta fram saker som jag uppskattar, plocka fram det bästa, från sånt jag är inte förtjust i.

Först ut: In Flames!

Tycker ni det låter som ett intressant koncept? Förslag på populära band som jag antagligen inte skulle gilla men som borde gås igenom?

Att Jurassic World äntligen fått sin trailer lär väl inte ha undgått någon. Jag gillar faktiskt specialeffekterna även om de inte på långa vägar är på samma nivå som Tyrannosaurusen, i regnet, från första filmen för över två decennium sen. Allt ser på tok för ljust å glättigt ut tycker jag och det ska bli spännande å se om den tonen ändras i och med att parken går åt helvete. Det största problemet som jag ser det verkar bli storyn å karaktärerna. Visst, att en genmuterad skräcködla går bananas och tuggar i sig besökare kan ju vara trevligt- men karaktärerna ser så obehagligt generiska ut, inget djup, ingen charm. Men det kanske ändras när man väl ser filmen. Så det är väl bara att avvakta och hoppas på det bästa.

Vad jag är mer intresserad av är om vi kommer få se fler dinosauriespel i och med detta. Det tror jag. Tippar på ett nytt Dino Crisis inom de kommande två åren. Sen hoppas jag vid Cthulhu att Ubisoft gör en Far Cry-spinoff med dinosaurier. Det kan bli hur bra som helst. Men det finns ett spel jag hoppas mycket mer på, uppföljaren till ett av mina favoritspel genom tiderna: Jurassic Park Operation Genesis.

Ett klassiskt parkbyggarspel som släpptes i samband med den senaste Jurassic Park-filmen 2003. Det var mycket simpelt. Bygg inhägnader proppade med förhistoriska ödlor, dra in folk, bygg åkattraktioner, forska fram nya grejer, lås upp nya dinos via utgrävningar, hålla koll på vädret för att inte få problem med de där jävla tornadosena som kunde förstöra allt. I slutändan vill man ha en 5-stjärnig park och då vann man spelet. Personligen gjorde jag det många gånger å brukade avsluta min karriär med att plocka bort alla stängsel å säkerhetsbyggnader och bara se hur parken går under av naturen. Sweet. Spelet led av brist på innehåll i och med att pengar å tid tog slut. Trots det har jag spelat spelet nån gång ibland i över tio år, och jag blir alltid berörd av Jurassic Park-magin när jag ser mina dinosaurier vandra omkring i parken till tonerna av John Williams musik som aldrig slutar ge gåshud.

Jag vill uppleva det igen med Operation Genesis 2 (kanske annat namn dock). Samma koncept, mer dinosaurier och byggnader, bättre grafik, samma soundtrack- gärna med en vattenparksaspekt. Det skulle faktiskt vara ett spel jag såg mer fram emot än Half-Life 3. Skämtar inte. Tänk om det fick Steam Workshop-stöd med? Innehållssbrist hade aldrig varit ett problem.

Assassins Creed: Unity har minst sagt sina brister. Mest en del tekniska grejer som hade kunnat bli ordnade med en saftig mängd polering. Jag har haft en hel del framedrops. spelet fryser sig av nån jävla anledning i några sekunder ibland, texturer poppar upp från intet och en del invånare svävar i luften. Sen finns det en del grejer som gör mig galet irriterad. Allra mest när spelet gör sig påmind om att det är ett spel i spelet. Det bryter all inlevelse och det gör mig så rasande eftersom det är helt onödigt. Så Ubisoft: SLÄPP NUTIDSDELARNA FÖRIHELVETE!!!! Eftersom de tar bort de bitarna allt mer så tror jag att även Ubisoft själva börjar bli lack på de delarna. Det finns inga fans av den, så släpp det bara. Och alla skulle bli glada. Varje gång den där vidriga brittiska muppen hoppar in och ska komma med nån spydiga kommentarer så vill jag bara skriksparka fanskapet i nyllet. GAAAAAH jag hatar honom. Det andra stora irritationsmomentet är att spelet hela tiden försöker köra ner DLC, multiplayer och Ubisoft-prylar i halsen på dig då det inte går att låsa upp vissa vapen och rustningar om du inte gör dem. Det blir löjligt med alla mikrotransaktionsnotiser överallt. Det är inte ens subtilt längre- det är väldigt front and center och bryter inlevelsen.

Men nu till det positiva. Jag tror det går en skiljelinje mellan de som älskar de gamla klassiska AC-spelen med storslagna städer, höga byggnader och mängder av historiska platser att besöka. Sen finns det de som föredrar det som Black Flag erbjöd. Ett mer äventyrsinriktat och matineartat spel med en stor öppen värld med massvis av djur att flå. En piratsimulering som bara gör att man känner sig som ett badass. Jag gillar båda inriktningarna men har verkligen saknat de storslagna städerna som de tidigare spelen erbjudit. Det har vi inte sett sedan Revelations. Därför känns det underbart att se Paris; sprängfyllt med gotiska katedraler, palats, täta små gator och en känsla av såväl historia som kultur. Det är lätt den mest attraktiva staden i Assassins Creed hittils. Sen i och med konsolskiftet har äntligen serien kommit in på 2010-talet med riktigt strålande grafik. Ljuseffekterna, skuggorna, texturerna, partiklarna, detaljerna, skalan, de stora mängderna folk ger ett storslaget helhetsintryck.

En annan klar uppgradering är storyn. Äntligen en story som är skapligt lätt att hänga med i och som tycks ha en röd tråd. Det är långt ifrån det bästa som skrivits, men det får jobbet gjort på ett bättre sätt än tidigare. Det är en klassisk coming-to-age story i stil med Assassins Creed II men sen kommer det faktiskt en mysig Romeo och Julia-kärlekshistoria också. Arno (som känns som en kombo mellan Ezio och Connor- fast stabilt å bra) är en lönnmördare och hans käresta Elise (som jag gillar skarpt, cool tjej!) är en tempelriddare. Det erbjuder ett lite större djup än tidigare storys då det utforskar lite gråzoner- något som är en frisk fläkt i det annars plågsamt platta upplägget i tidigare installationer. Sen är jag väl lite av en sucker och tycker det är trevligt med lite kärlek i spel och de verkar ha en rätt så bra kemi. Det är lättare att bry sig när det inte handlar om att kämpa för en fluffig sak mot en monoton elak fiende.

En annan sak jag uppskattar är tonen, det är helt klart det mörkaste spelet i serien än så länge. Giljotinerna går varma i Paris och huvudena paraderas på pålar över hela staden, ben sågas av och blodet sprutar när man slaktar fienden. Fienden är dessutom bra mycket tuffare i det här spelet än tidigare, ger man sig på en armé kommer man åka på stryk- och det rejält. Det sätter lite högre fokus på stealth som ärligt talat hade kunnat fungera bättra. AC-seriens första cover-system (hoppla) är lite wonky. Och finkontrollerna lika så.
Stort plus för mordmysterie-sidequesten också!

Men som sagt. Trots alla många brister så räcker tonen, staden, storyn och grafiken för att jag ska digga spelet. Det är så äckligt detaljerat så jag blir nästan rörd över hur vackert det stundtals är. Räknar man med något i stil med Black Flag så lär man bli besviken, men för mig som diggar det äldre upplägget så är detta ett steg i rätt riktning.

Jag har inte kört igenom hela storyn än så det har tid att skita sig än, men sofar vilar nog mitt betyg på 8/10.

Både Bioware och Bethesda får maka på sig. Genom Witcher 2 gick CD Project Red om båda konkurrenterna när det kommer till högkvalitativa vuxna och djupa RPG. Witcher 3 ser helt sinnessjukt bra ut.

Men jag vill njuta av spelet med så bra grafik som möjligt (på en rimlig budget) och tog tag i saken genom att skaffa ett nytt GTX 970 som får ersätta mitt gamla GTX 670. 4 gb vram kontra de gamla 2 gb jag hade förrut. Dessutom ingick Far Cry 4 och det kosta bara 3000! Awesome. Blir en bra födelsedagspresent till mig själv.

Är det någon som har ett GTX 970 och vad tycker ni om det? Tacklar det det mesta?

Egentligen är det inget speciellt. De flesta fyller år åtminstone en gång varje år. Eller alla rent av. Men ändå känns det inte riktigt, man har väl nått den åldern då det inte gör det längre. Eller så är det för att släkt å vänner bor 10 timmar bort (eller mer) så man har inte någon att fira med. Sen har jag vart singel i 23 år nu. Det kanske är värt att fira. Men det är väldigt tidigt på dagen än så länge. Det kanske vänder senare.

Jag har hört att 23 är det bästa året, då allting händer för en massa människor. Så det får jag se fram emot. Får ta det som ett nyår och göra en massa löften. Under det kommande året ska jag:

-Ta en kandidatexamen i Historia
-Skaffa nån form av jobb
-Studera musikteori och starta ett internetbaserat band med en vän
-Försöka lära mig att göra spel (har ingen aning om vart man ska börja dock)
-Ta tag i tråkiga saker
-Träna som ett as
-Bli jävligt bra på att laga mat.

Det är väl så man får se på det istället. Sen får man roa sig med alla trevliga sms som folk skickar.

Så 23 år alltså, grattis till mig. Tjohoo.

Kommer fira med att granska fynd i järnåldershus. Finns trevliga saker, som denna romerska ryttarmask.