Svenska
Blog

Searching for sugar man

Skrivet av Junansou den 2 september 2012 kl 13:23

Den svenska dokumentärfilmen om den bortglömda amerikanska musikern Rodriguez har intresserat mig rejält de senaste dagarna. Det hela började när jag blev rekommenderad det här albumet av en god vän (som en gång introducerade mig för superbra Phideaux).

Jag klickade omedelbart med Rodriguez musik. Texterna var intressanta och filosofiska, arren lekfulla och ljudbilden doftade rökig replokal.

Det var häromdagen när jag var på bio som jag kom i underfund med att denna dokumentärfilm om Rodriguez var ny och aktuell. Innan hade jag fått intrycket av att den eventuellt hade ett par år på nacken och att även dokumentären hade glömts bort likt huvudrolls-innehavaren. Det var därmed till min stora glädje jag fick veta att den blivit hyllad av recensenter över landet och till och med utanför Sverige. Och jag som är en sucker för musikdokumentärer lär inte heller bli besviken på Searching for sugar man.

Trailer

Searching for sugar man

Har du sett den?

HQ

Min första egenproducerade EP!

Skrivet av Junansou den 18 april 2012 kl 19:09

Hämtat från min projektrapport:

Man kan säga att mitt intresse för musikproduktion dök upp i början av första ring i gymnasiet. Tack vare Porcupine Tree och frontmannen Steven Wilson fick jag väldigt mycket inspiration kring att inte bara skapa egen musik, utan även att spela in och producera den. Jag är en person som fördjupar mig väldigt mycket i något jag blivit intresserad av. Det dröjde alltså inte länge innan jag sett i princip alla intervjuer med Wilson på internet. I många av dem pratar han om hur han i de tidiga tonåren började spela in sin experimentella musik. Han talar också en hel del om hur avgörande för musiken produktionen är och lättnaden att kunna både kunna skapa och sedan spela in sin egen musik. På det sättet visste han precis hur musiken skulle låta.

Min höga konsumtion av Porcupine Tree och äldre favoritband som Pink Floyd och The Beatles fick mig att börja leka med tanken av att spela in min egen musik. Någon gång under hösten 2009 inhandlade jag ett ljudkort för att sjösätta mitt nya intresse På de första bitarna jag spelade in var det mycket piano och synthstråkar. Jag insåg rätt snart att det blev enformigt och bestämde mig för att lära mig spela bas och att sjunga. Sagt och gjort - jag köpte därmed min brors bas och basförstärkare för en tusenlapp och började spela så att fingrarna rykte. Dessutom började jag spela och sjunga många covers vid pianot för att öva upp min sångröst.
Under hela ettan och tvåan utvecklade och breddade jag min musikaliska arsenal: Mitt piano- och basspel, mitt låtskriveri, min sångröst och mina kunskaper i inspelningsprogrammet Cubase. Jag bestämde mig för att låta projektarbetet bli min första seriösa musikproduktion. Men vad skulle jag spela in?

"Partykonceptet" var aktuellt redan då, men jag antog att jag inte skulle hinna spela in hela sviten. Jag började istället fundera på film- eller spelmusik, något som intresserat mig länge. I takt med att jag utvecklade partykonceptet insåg jag dock att det var musik som var för intressant att skippa. Jag var väldigt nöjd med sviten och bestämde mig för att ge järnet. Jag övade mer och mer på alla låtar i sviten och började skriva text till dem. Visionen av att i slutet gå i mål med en EP av fullständigt egenproducerad musik var närmast en religiös sådan. Inga mellanhänder överhuvudtaget skulle förekomma.
Här skulle skapas konst.

En fråga jag ställde mig från början var hur bra musik man kunde producera med en nästintill minimal budget. Behövs verkligen utrustning för hundratals tusen kronor för att kunna uttrycka sig genom musik?
Jag har alltid tyckt att det är det brinnande intresset som varit den viktigaste komponenten i alla skaparsammanhang. Det spelar inte lika mycket roll vilka resurser eller hur stor budget man har. Det här resonemanget förstärktes när jag under vintern 2011-2012 för första gången hörde låg-budget albumet "In the aeroplane over the sea" av Neutral milk hotel. En platta som av många har kallats för den mest intressanta under 90-talet. Jag blev helt och hållet förälskad i dess produktion och frontmannen Jeff Mangums fantastiska poesi. In the aeroplane.." hade egentligen redan svarat på min fråga när jag hörde den i vintras. Det är därför jag älskar den så mycket.


Sviten är uppdelad i 7 delar, och handlar om en karaktär som deltar i ett party, men som sedan tvingas lämna det av okända anledningar. Efter detta går denne in med sina vänner på en bar istället för att avsluta kvällen. På denna bar spelas det melankoliskt pianospel och den berusade huvudpersonen blir mycket rörd av musiken. Låten han hör kommer också att vara med i denna sviten, så där uppstår det någon form av cross-over ("metasammanhang är nog ett bättre ord. Helt enkelt: låten som kommer efteråt beskrivs i låten innan. Sviten avslutas med en lång ouvertyr.

Inspelat i mitt sovrum alltså.

Varsågoda att lyssna!

http://soundcloud.com/bj-rn-elfving/sets/party

HQ

Radiohead-cover och egen musik upplagd!

Skrivet av Junansou den 29 december 2011 kl 01:29

Ofta är mitt förtroende för min egen sångröst löjligt lågt. Mitt pianospel har jag aldrig haft något problem med att höra men min sång granskar jag äckligt kritiskt och verkligen trånar efter att hitta fel. Det är en viss "haters gonna hate" känsla över mitt förhållande till min sångröst.

Jag tänkte dela med mig av några alster jag spelade in till mina anhöriga i julklapp. Det var absolut inget jag ville från början utan helt och hållet ett önskemål från först och främst mina föräldrar. 4 spår blev det, tre egna och en cover på Radioheads Lucky. Min version är en ganska avslappnad och mörk tolkning. Hoppas att någon gillar det.


De andra styckena jag kommer lägga upp är ganska lugna och rymdiga improvisationer på pianot och bas och andra tama saker.


Jag tar en risk som lägger upp detta, helt klart. Steven Wilson fick frågan om vad som är det absolut svåraste som musiker.


"Man sitter i sin bubbla i flera månader, kanske ett halvår, med minimal feedback från omvärlden och bara sig själv att bolla idéer med. Därefter skall albumet eller vad det nu är ut i världen, och alla skall ha sina jävla åsikter om det. All den ström av kritik kan vara påfrestande för en. Men så länge man är nöjd med det själv så skall man vara nöjd med det."


Ungefär sådär sa han. Nu vill jag inte säga att jag är i närheten av hans kaliber vad det gäller att producera musik, men principen kvarstår. Det är ibland svårare än många tror att släppa lös sina skapelser till den anonyma, grymma pöbeln mera känd som internet.

Skitsamma, jag vill inte bli långrandig. Här kommer två låtar och en tredje kommer eventuellt upp i dagarna. Godkväll!

Fly, fall, flow, flee

Lucky (Radiohead Cover)

Radiohead-cover och egen musik upplagd!

Höj lite på Lucky.