Allright, har tänkt på det ett bra tag och först nu så antar jag att det är på tiden att börja skriva om det jag älskar mest - musik. Min musikblogg kommer uppdateras regelbundet under den tid jag (och andra) har intresse för den och jag hoppas att det kommer hålla i sig ett tag - för jag har en hel del att säga.

Jag kommer arbeta med topplistor i den här bloggen, för jag har alltid älskat att ranka olika saker fram och tillbaka och jämföra viss musik med annan musik. En dålig vana kan man tycka, eftersom passionen till musik ligger på en såpass personlig och subjektiv nivå. Men detta är min jäkla blogg, och därför känner jag att jag erhåller rätten att göra ett par trevliga listor på den musiken jag tycker skall uppmärksammas på olika sätt. Punkt.

Min första lista kommer vara världens fem bästa album och de som känner mig rätt kanske kan lista ut vilka plattor som kommer finnas med på den här listan. De flesta kommer dock slås av faktumet att jag har en rejält bred musiksmak och gillar i princip all musik som besitter någon sorts konstnärlighet.

Det där med listor och musik är svårt. För det första så upptäcker man ny musik hela tiden, för det andra så kan njutningen av musik variera väldigt mycket beroende på i vilket tillstånd man befinner sig. Därmed så kommer jag förmodligen inte tycka att denna listan är speciellt befogad om 20 år av naturliga skäl. Men vad tusan, någon gång måste man väl få hylla de plattor som präglat ens intresse för musik? Och när passar det bättre om inte en seg tisdag som denna? Ptja, det hade ju kunnat ösregna... Nåja.

Dåså, nu får jag väl betrakta inledningen avslutad och låter därmed min musikblogg officiellt börja.

TOPPLISTA - "Världens fem bästa album"

Plats 5. Tangerine Dream - Phaedra

På femte plats i listan hamnar Phaedra av Tangerine Dream för att det är det första krautalbumet jag någonsin hört. Med andra ord så har detta albumet öppnat en hel del nya dörrar i mitt musikintresse och skapande. Jag har aldrig tyckt att ljudlandskap varit min grej, men nu är jag helt såld. Tillsammans med Pink Floyd och Porcupine Tree's tidiga plattor så har Tangerine Dream med Phaedra övertygat mig om att krautmusik är grymt. Riktigt jäkla grymt.

I ärlighetens namn så har jag inte mycket mer att säga om detta album mer än att titelspåret är fruktansvärt bra och att alla fyra låtar besitter hög kvalitativ mixning - något som jag håller högt.

Länk till albumet. Lyssna!

Nästa del i bloggserien kommer i dagarna. Stay tuned!

Under de senaste veckorna har jag konsumerat läskiga mängder Phideaux, en man (grupp) som gör härlig postrock och en tillika grym låtskrivare.

Var bara tvungen att kolla om denna fantastiska musiker besatt något så häftigt som en vanlig facebook-profil, och det hade han. Efter att han oväntat nog hade accepterat min vänförfrågan kunde jag inte låta bli att hälsa honom något fint.

Mitt meddelande - tryck på bilden för att se tydligare

Fyfan vad trevligt med människor som uppskattar sina beundrare. Phideaux är en otrolig människa och numera en stark influens i mitt låtskrivane - helt klart.

Drar på semster en vecka i Nice, Frankrike.

Ha det bra allihopa, när jag kommer hem skall jag börja sommarjobba för kommunen - that sucks. =)

Bjuder på en låt av bandet sålänge.

http://www.youtube.com/watch?v=NDX-AAgho6I

Nej, jag skall inte tala om hur ett perfekt datorspel skulle se ut enligt mig. Jag skall otippat nog att döma från rubriken berätta om vår engelskalektion vi hade idag. Om ni är besvikna över att det inte är ett datorspel jag skall berätta om så snälla läs vidare, detta är mycket, mycket mer fascinerande än så!

Vi skulle blunda i allafall, och när vår lärare satte igång en cd så skulle man följa instruktionerna rösten gav en.

Det första man skulle göra var att förestäla sig sitt drömhus. Mitt hus blev extremt oklart och suddigt, och jag hade inte fått ut något speciellt av detta, än. I varje fall så jag ett kök och ett sovrum med en stor säng. Jag tror jag också såg en trappa och en ljus inredning.

Vid det här laget var jag inte speciellt engagerad i det hela, men detta skulle det snart ändras på.

Det andra man skulle föreställa sig var att stå på en stig i en skog. Framför sig på marken skulle det finnas en kopp, förvånansvärt nog, och naturligtvis skulle man ta upp den och granska den. Hur såg den ut? Min var vit med blåa vågor som gick ett varv runt koppen. Av någon underlig anledning var det logiskt att det inte fanns något i. Det var som om jag visste det innan jag tittade i den. Inte en endaste droppe med vatten.

Det tredje man skulle föreställa sig var att man kom fram till en glänta i den där skogen. I gläntan skulle man föreställa sig ett hus. Mitt var nästan ett ruckel. Det var extremt slitet och man kunde känna det hav av damm som fanns inuti det redan utanför. Huset var alltså som sagt en sorglig historia, men det såg faktiskt ut som om det kunde repareras.

Den näst sista bilden att föreställa sig var trädgården. Oj vad mycket blommor jag såg framför mig. Så mycket färger, runt detta fallfärdiga ruckel. Så mycket liv. Insekter som bin, fjärilar och till och med någon fågel syntes. När jag satt där och drömde kände jag att jag kunde gå runt den där trädgården i timmar för att titta på allt liv. Det kändes såjävla personligt på något sätt. Trädgården var absolut den bästa delen av drömmen. Jag gick vidare.

Den sista bilden man skulle föreställa sig var att komma fram till en jättestor mur utanför skogen. Den var för lång för att passera, och för hög för att ta sig över. Man skulle föreställa sig en dörr som öppnas, och man skulle i drömmen bestämma sig för vad man skulle ta sig till. Jag gick hem, hela vägen hem.

Vad fan är allt detta om, frågar du dig säkert. Det gjorde jag med när vi var klara med övningen.

Well, jag skall förklara allt. Varje sak man föreställde sig i dessa drömmar är (läs: kan vara) metaforer till ens verkliga liv.

Den första drömmen är ens bild av framtiden. Antalet rum jag hade i det där huset är hur många personer man håller kär och var det till exempel en gammal inredning så var det tydligen tecken på att man hade respekt för gamla traditioner. Detta gav mig dock inte så mycket, eftersom min bild av det där huset var såpass oklar.

Den andra bilden var ens aspekt på kärlek. Utseendet på koppen gav tecken på hur man ser på kärlek och innehållet i den visade hur mycket kärlek man hade varit med om. Ingenting - så klyschigt, tycker ni.
Det var emellertid först nu jag blev fascinerad av det här drömspelet på riktigt.

Huset i den tredje bilden var ens bild på gud. Huset man såg i den där gläntan var alltså en metafor till gud, och mitt var alltså ett enda ruckel. Jag flinade lite när jag läste detta på overheaden i klassrummet där alla förklaringar stog. Detta var hyfsat klockrent, jag har aldrig direkt trott på gud men jag har alltid velat att han skall finnas. En måhända konstig kombination, but that's me.

Trädgården stod för ens kreativitet. Att min trädgård var full av liv och färger älskade jag. Det skulle betyda att jag är full av kreativitet och idéer vilket jag faktiskt är. Häftigt, men det kan ju också vara en slump. De flesta kanske hade tänkt sig en fin trädgård runt ett hus i en glänta. En sak vet jag, det är att kreativiteten är min starka sida, och det visste jag innan detta.

Muren i den sista bilden stod för döden. Att gå igenom den där dörren skulle kanske betyda att man var villig att dö, men jag tvekar på att det är så stort. Jag gick iallafall hem, vilket min lärare tyckte var förnuftigt och han tolkade som att jag vill fortsätta leva. Det kanske jag vill, jag vet inte så noga.

Detta hände alltså på min engelskalektion, och med den här bloggen ville jag bara säga att det var grymt häftigt och att jag har fått en liten bekräftelse när det gäller min kreativitet och kärlek - från mitt eget undermedvetna.

Ursäkta den hetsiga och simpla tonen i texten, men det är verkligen inte lätt att få in så mycket info på så liten yta.
Om du ändå orkade läsa hela skiten förtjänar du en näve respekt! Tack för mig!

The water was so warm that day...

Japp, idag har jag spelat in en ny cover - det var ett tag sedan sist! Lazarus av Porcupine Tree fick det bli, ett hyfsat klockrent val ändå, det är ju en pianolåt.

Well, en sak skall ni veta, det låter inte helt som originalet, jag gjorde min "grej" av det. Hoppas att ni tycker om det ändå!

Jamen dåså, då kör vi!

http://www.youtube.com/watch?v=D6wLNsDpyGI

Här är förresten ett foto på mig och några vänner när vi spelar ett Pink Floyd - Medley på skolavslutningen i somras. Det är faktiskt rätt nervöst att sjunga och spela inför sisådär 1500 personer.