Idag tänkte jag att skriva en recension av en av världens absolut bästa skivor - Pink Floyds Dark Side of the Moon som släpptes år 1973. Atmosfär är den bästa synonym till denna fantastiska platta, och jag överdriver inte när jag säger att det är en av musikvärldens största händelser, enligt mej förstås.
Här kommer en sammanfattning över det hela. Jag kommer att radda upp alla låtar och skriva lite om varje. Efter varje text så kommer jag att sätta ett betyg bredvid. Den första låten "Speak to Me" innehåller endast människor som pratar med varandra och ljudeffekter, så den hoppar jag över.
Let's go!

2. Breathe
Första låten är runt 2.30 minuter och börjar med ett intro som bildligt skulle kunna tänkas som ett skepp som gungar fram och tillbaka över vågorna i ett hav. Sedan börjas det sjunga i samma härliga ackord och det sker inga större förändringar under låtens gång. I sej är Breathe lugn och ganska simpel, men som sagt - atmosfären är helt underbar. 7/10

3. On the Run
Den andra låten på den här plattan är den skummaste. Hela On the Run är stort sett ett snabbt technobeat som det mixtras med fram och tillbaka samtidigt som man hör diverse dialoger från filmer och psychoskratt.
Jag gillar inte techno speciellt mycket, och även om det är Pink Floyd som är bakom denna låt och att det är 35 år sedan skivan gjordes, så är inte denna låt något för mig. 4/10

4. Time
Nu börjar det på riktigt! Time är en av de låtarna jag mest förknippar med The Dark Side, och nu snackar vi symfonish rock i världsklass. Det långa introt, gitarrsolot som snyggt går över från vers till refräng, kören i bakgrunden och den fantastiska övergången i slutet till melodin från Breathe gör Time till en tidlös klassiker 9.5/10

5. The Great Gig in the Sky
Innan jag beskriver med superlativ hur fantastisk denna låt är så vill jag berätta om när jag läste en intervju med Pink Floyd om The Dark Side of the Moon. När man frågade vad man inspirerats av när man skrev The Great gig in the sky så svarade man: It's about dying.
Skriket kan bara ritas en gång, sedan är det gjort. Det är redan gjort.
Detsamma gäller inom musik. Pink Floyd skapade döden i musikform. Vad är det, om inte atmosfäriskt?
Ett öde piano, Slide guitar, en kvinna med en sjuhelvetes röst, och ett gäng vuxna människor som är proffs på det dom gör. Det kan inte gå fel när världens kanske bästa band gör det.10/10

6. Money
Money blev Pink Floyds hitlåt med The Dark Side of the Moon, och det ironiska var att de kammade hem ofantliga mängder av den resursen de kritiserade i denna låten. Denna låt är som man kan förstå en ganska kommersiell dänga, med den lilla modifikationen att den går i 7/8 takt, vilket betyder att man räknar 7 fjärdedelar istället för 8. Lite svårt att förklara, lite svårt att förstå, och framförallt svårt att spela. Låten går senare över till "vanlig" takt, d.v.s. 4/4 takt. En härlig låt, helt enkelt, möjligen lite överskattad av folkmassan. 7,5/10

7. Us and Them
The Dark side of the Moon innehåller verkligen allt som musik står för.
Efter Money kommer en lugnare låt om krig och orättvisor. Saxofonen som för övrigt gör ett jättejobb i föregående låt är med i denna med, och spelar ännu mer roll här då den bjuder på ett riktigt kalassolo. Härliga verser och refränger och underbar text i riktig Pink Floyd - anda. För övrigt kan jag spela denna låten på piano. 8/10

8. Any Colour you Like
Jag älskar Pink Floyds instrumentala låtar.
Any colour you like är en form av ouverture som påminner lite om alla låtar. Det finns inte så mycket att säga om den, mer än detta, och att den låter hyfsat knarkig till och från. Man skulle lätt kunna sammanfatta den som ett litet skådespel mellan två akter i en teater eller musikal. En snygg låt som fantastiskt snyggt stampar iväg med härligt synthlir till...(8/10)

9. Brain Damage
... Denna härliga låt som är den mesta rocklåten i Pink Floyds masterpiece. Vi snackar kommersiell musik i bästa form nu. Denna låten kan ingen ogilla, den är så vansinnigt cool och lätt att ta till sig. Brain Damage hör absolut till en av mina favoritlåtar på den här plattan, och det är jag nog inte ensam om. Om man är ny Pink Floyd - lyssnare så ligger mina varma rekommendationer hos Brain Damage. Here you go!8.5/10

10. Eclipse
Tillsammans med låten time har denna låten det snyggaste namnet på plattan. Eclipse är ett perfekt avslut på en perfekt skiva från ett perfekt band.
Här, i den sista låten knyts säcken ihop i en enda stor jätterefräng där Gilmour och Waters sjunger:

All that you touch
All that you see
All that you taste
All you feel.
All that you love
All that you hate
All you distrust
All you save.
All that you give
All that you deal
All that you buy,
Beg, borrow or steal.
All you create
All you destroy
All that you do
All that you say.
All that you eat
And everyone you meet
All that you slight
And everyone you fight.
All that is now
All that is gone
All thats to come
And everything under the sun is in tune
But the sun is eclipsed by the moon (9/10)

There is no dark side of the moon really. matter of fact its all dark.

Guitar Hero möter Tetris eller Quadrapop om du så vill i Audiosurf, där man "åker" på sin musik och samlar block i olika färger för att få poäng. Konceptet är enkelt, kul och stundtals genialiskt.
Men det kunde varit bättre - idén är fräck och fräsch, men upplägget är tyvärr inte så bra som det kunde vara. Alltför ofta känns det som om man kör ett bilspel till inlagd musik och inte som att man spelar i symbios med musiken. Känslan försvinner ofta helt, och allting känns väldigt stelt då, samtidigt som man tröttnar snabbt.
Samtidigt är spelet skitskoj när jag bara vill köra en låt ibland, och det är det som räddar Audisurf från ett pajsarbetyg.
Gameplayet blir alltså det som vacklar i detta steklir med sinnesjukt glassig design och färgsprakande effekter. Det funkar absolut ibland, men inte oftare än så.
7/10

Jag rekommenderar Rock Band i första hand, till dej som vill "spela" musik.

Jag har nyligen förälskat mej i indiespelet Braid som finns tillgängligt på XBLA. Spelet i sej är helt underbart, men det finns något som gör Braid till ett utav mina favoritspel ever. Gissa vad? Precis!
David Hellman och grafiken i Braid i all ära, men utan musiken hade inte Braid varit det spel det är. Den går perfekt i symbios med designen och tempot i spelet, och det träffade mig rakt i hjärtat. Helt underbart alltså. Jag tänker inte gå in på själva gameplayet, även ifall det är också helt fantastiskt och innoativt. Det som sitter kvar i mej mest är estetiken från detta sagolika lir. Jag köpte mitt Xbox främst med detta spel i åtanke,och jag har njutit varenda sekund. 10/10

Här kommer smygreklam till två låtar som Braidälskare kanske gillar. De är båda gjorda av mej och jag blev riktigt nöjd med båda. På den sista bör man höja mycket då det ökar känslan till max!

Phase

Nature's inflexible

Tack för mej!

Jag har varit med om allt detta.

Imorgon köper jag mej min första icke-nintendo konsol (PSP hade jag iförsej en vecka)! Jag hade tänkt lämna in några gamla trotjänare från wiiet och med lite kontanter i mellan lägga rabarber på denna:

http://www.gamestop.se/xbox360.asp (erbjudandet längst opp)

Den som vill lämna en kommentar angående själva erbjudandet eller ett xbox 360 - köp i största allmänhet är varmt välkommen!

Pusshej!

Tips till schysta äventyrspel uppskattas!

Idag fyller jag 15 år. Säg grattis :)