Medlems- och redaktionsbloggar. Dagsfärska nyheter, tunga artiklar, intervjuer, personliga bloggar, intressanta forumdiskussioner och rättvisa recensioner. Gamereactor är Sveriges största speltidning- och spelcommunity Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Bästa spelet till nya generationen

Bästa spelet till nya generationen

Skrivet av Korschuk den 28 juni 2014 kl 17:53
This post is tagged as: Metal Gear Solid Ground Zeroes, Metal Gear Solid V, Phantom Pain, PS4

Nu när man börjat samlat på sig en del spel till PS4:an tyckte jag det var dags att skriva om vilket spel jag än så länge gillat mest.

Och det råkar vara spelet som många skrikigt sig hesa över att det bara är ett 300 kronors demo. Metal Gear Solid Ground Zeroes från Hideo Kojima och hans team är helt enkelt briljant. I en spelindustri där de flesta går emot filmupplevelser med värdelöst eller högst mediokert gameplay verkar mellansekvensernas mästare vela ta ett steg tillbaka och fokusera på det som är så mycket viktigare. Gameplayen i Ground Zeroes är verkligen hur bra som helst, inte för att den varit dålig i de äldre delarna av serien det är bara de att teamet nu lyckats ta det till nästa nivå. Kombinera det med bra bandesign och hyffsad AI så får man en riktigt rolig och utmanande stealth upplevelse. Jag har nu spenderat mer tid på uppdragen i Ground Zeroes än jag spenderat på mina två genomspelningar av Infamous Second Son och jag kommer troligen inte sluta än. Att de otroligt långa, delvis onödiga codec callsen bytts ut mot saker man kan lyssna på medan man faktiskt spelar samtidigt tycker jag är otroligt positivit och fokuset på mer spelande och mindre tittande är klockrent.

Och om detta bara är försmaken på vad vi kommer få uppleva i Metal Gear Solid V The Phantom Pain så är har jag ingen tvekan om att det kan bli ett av mina favoritspel. Kombinera det att dom ska lyckas få det att flyta på i 60fps och 1080p på PS4 medan Sony och sina studios fjollar med 30fps "för det är mer filmiskt" eller 30fps "för vi ville texturera varenda grässtrå separat och ha två miljoner träd efter banan" så undrar jag bara hur de på Sony kan ha tappat bollen så hårt när de kommer till exklusiva titlar.

Jag hoppas du har några fler spel i dig Hideo Kojima, eftersom de flesta andra spelföretag verkar ha totalt tappat konceptet och bakåtsträvar snarare än att utveckla bra spelupplevelser.

HQ
E3 Top 10

E3 Top 10

Skrivet av Korschuk den 10 juni 2014 kl 20:38
This post is tagged as: Scalebound, Legend of Zelda, Nintendo, Sony, Microsoft, The Witcher, Super Smash Bros, Batman Arkham Knight

10. Entwined
Spelet såg riktigt tjusigt ut och såg ut som en trevlig spelupplevelse. Så fort jag tittat klart på Sony's uppvisning var det nerladdat och färdigt att köras på min PS4. Inte hunnit prova det än men några timmars underhållning kommer det nog ge.

9. Sunset Overdrive
Förra året kändes detta spel inte alls särskilt hett. Men efter att ha fått sett en bit gameplay under årets E3 så tycker jag det faktiskt verkar finnas potential till att bli ett riktigt kul spel. Återstår dock att se om jag kommer spela spelet då jag ännu inte äger någon Xbox One. Dock kan det kanske ändras i framtiden.

8. Bloodborne
Nytt spel från FROM SOFTWARE skaparna av Demon's Souls och Dark Souls. Jag älskade Demon's Souls och gillade dess uppföljare men redan i Dark Souls tyckte jag det började kännas lite utjatat även om jag gillade Dark Souls 2 aningen mer än första spelet. Jag hoppas FROM SOFTWARE levererar något intressant och spännande.

7. No Man's Sky
Vackert indiespel som lovar oändlig utforskning i sci-fi miljö. Det skulle kunna lagt sig högre upp men jag är inte riktigt säker på hur länge spelet håller i längden innan det blir långtråkigt.

6. Bayonetta 2
Att första spelet kommer med Bayonetta 2 gör bara det ännu hetare för min del. Jag spelade tyvärr Bayonetta på PS3 och det led ju av en del beskymmer där så jag skulle gärna vilja spela Bayonetta med bättre bilduppdatering.

5. Super Smash Bros Wii U
Smash Bros ser fortfarande fantastiskt ut och med fler spelbara karaktärer utannonserade så gör det bara väntan tills släppet ännu värre. Jag har älskat Smash Bros sen jag spelade Melee på mitt Gamecube och jag hoppas att det här inte blir något undantag.

4. Batman Arkham Knight
Batman Arkham Knight gameplayen vi fick se en snutt av såg fantastisk ut och gjorde en riktigt spelsugen. Batman Arkham Asylum och Arkham City står sig som några av tidernas bästa spel för min del och jag vill bara spela mer Batman.

3. The Witcher 3
Vi fick äntligen se ett längre gameplay klipp från The Witcher 3 och det såg ju makalöst ut. Gameplayen ser riktigt bra ut, världen verkar enorm och städerna lika så. Jag var inte ett särskilt stort fan av första The Witcher på grund av att gameplayen var rätt halvdan. Men The Witcher 2 älskade jag och The Witcher 3 kan inte komma fort nog.

2. Legend of Zelda Wii U
The Legend of Zelda A Link to the Past var ett av de första spelen jag spelade som liten grabb och jag fullkomligt älskade det. Jag kunde inte alltid ta mig fram utan hjälp men det var kul, utmanande och ett riktigt äventyr. Sen dess har jag spelat en hel del och jag gillar allihopa. Dagens uppvisning och diskussionen kring spelets fokus har bara gjort mig ännu mer sugen på ett nytt Zelda spel till Wii U.

1. Scalebound
Ryktena hade gått ett tag om att Platinum Games skulle samarbeta med Microsoft för ett nytt spel. Jag hoppades innerligt att de inte skulle vara sanna då jag hellre sett dom hos Nintendo eller som multiplatforms utvecklare. Nu var det ju inte så och Microsoft visade upp Scalebound igår och första intrycket känns som en blandning av Monster Hunter och Devil May Cry, vilket råkar vara två av mina favoritspel. Jag vill ha det här spelet och kommer troligtvis behöva inskaffa en Xbox One bara för det.

Microsoft...

Microsoft...

Skrivet av Korschuk den 9 juni 2014 kl 20:24
This post is tagged as: Xbox One, Scalebound

Så då var Microsofts E3 uppvisning över och större delen av tiden var jag inte särskilt imponerad eller intresserad. Det mesta var redan väntat. Sunset Overdrive såg bra ut men annars var det inte mycket att hänga i granen.

Men sen så kom det, annonseringen jag fruktat sen ryktena började spridas för ett tag sen. Platinum Games intog scenen och sa att deras nästa spel skulle vara exklusivt till Xbox One. Och så var det med den saken, nu måste jag skaffa en Xbox One även om jag aldrig kommer spela något på den mer än möjligtvis Killer Instinct, Sunset Overdrive och Scalebound.

Ni spenderade era pengar på rätt spel den här gången Microsoft.

Sabaton - Heroes intryck

Sabaton - Heroes intryck

Skrivet av Korschuk den 19 maj 2014 kl 17:20
This post is tagged as: Sabaton, Heroes, No Bullets Fly, The Ballad of Bull, Hearts of Iron

I fredags släpptes Sabatons nya album Heroes och det dök också ner i min brevlåda samma dag. Mina förhoppningar inför det här albumet var rätt stora då Sabaton bara växt och växt mer varje ny skiva det gjort. Både låttexterna och melodierna har blivit bättre och bättre med varje album efter Art of War. Dock var Carolus Rex en sån höjdare till skiva att jag hade svårt att tro att de faktiskt skulle kunna följa upp det med ett lika bra eller bättre album.

Temat för Heroes är att berätta historier om folk som gjort otroliga prestationer under krig istället för att låtarna mest fokuserar på olika slag eller händelser som de brukar göra. Något som jag gillade på en gång var att i boken med låttexterna så fanns en liten sammanfattning av låtens inspirationskälla och historien om vad personen gjort på sidan bredvid låttexten. Detta gjorde direkt att låtarna fick mer kraft under första genomspelningen då jag direkt visste vad allt handlade om utan att läsa på om det som jag missat senare.

Men nog om det, hur låter det då?

Låten Night Witches öppnar skivan och är en snabb och bombastisk låt på runt 3 minuter som handlar om kvinnliga bombplans piloter i ryska armén som använde en väldigt effektiv strategi för att dyka upp vid sina mål obemärkta. Med tempot och känslan den levererar öppnar den albumet perfekt och man blir genast sugen på att njuta ungefär trekvart av rejäl Power Metal.

Efter det dyker No Bullets Fly upp och här kände jag genast att det var något alldeles extra på gång. Låten handlar om en tysk pilot som fick order om att skjuta ner ett amerikanskt B17 flygplan, men när han fick se att planet var svårt skadat beslöt han sig för att eskortera det ut ur krigszonen. Den är inte lika bombastisk som Night Witches med ett lite lugnare tempo men det ger också utrymme för riktigt härligt gitarrspel och riktigt stark melodi. Står sig definitivt som en av mina favoritlåtar på albumet.

Nästa låt i ordning är Smoking Snakes som handlar om 3 brasilianska trupper som slogs under andra världskriget. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om den då den delvis känns som en utfyllnadslåt. Låten har rätt atmosfär dock och det känns verkligen som hyllning till dessa tre soldater. Men i jämförelse med större delen av låtarna känns det som den här saknar något.

När Inmate 4859 börjar blir det dock en helt annan atmosfär och man hör direkt att det kommer vara en väldigt dyster och mörk låt. Jag gillar verkligen när de kryper ut ur sin safezone och Inmate 4859 blev verkligen riktigt bra. Låten handlar om en polsk soldat som fixar förfalskade papper så han kan bli skickad in till Auschwitz där han jobbade med att bygga en motståndsrörelse och få fram bevis mot brotten som begicks. Historien har dock inget lyckligt slut och därav låtens tunga atmosfär.

To Hell and Back handlar om en känd amerikansk soldat som var med under andra världskriget och i Vietnam. Han var en stor inspiration till de andra trupperna och blev sedan en känd skådespelare i hemlandet. Låten kan jag bara bäst beskriva som en mix mellan spaghetti western och metal. Den bjuder på en energisk och rätt så upplyftande melodi som funkar förvånandsvärt bra.

När nästa låt först började spelas i mina högtalare var jag rädd att de hade tagit väldigt mycket vatten över huvudet. Då jag hört hur sångaren lät i Sabatons cover på For Whom The Bell Tolls trodde jag inte han skulle kunna hantera en låt som denna där han måste bära låten på med sin röst tillsammans med det lugna pianot och trummorna. Men när låten var halvvägs igenom var jag totalt såld och rysningarna hade krypigt fram. I mina öron är det en riktig mäktig låt och Sabaton visar återigen varför de fångade mitt intresse under Hammerfall spelningen 2009 där de agerade som förband. Låten handlar om en australiensk bår bärare som ensam sprang emot fiendens styrkor och bärde hem skadade soldater. 12 gånger sprang han fram och tillbaks och hämtade folk.

Efter den lite lugnare låten så är det Resist and Bite som drar igång, låten levererar en härlig melodi som väcker en kämpar anda. Inspirationen kommer från de 40 belgiska soldater som försvarade gränsen mot den tyska armén.

Denna mer upplyftande del av skivan fortsätter med Soldier of 3 Armies som handlar om en finsk soldat som under sitt liv tjänstgjorde i tre arméer innan han dog i Vietnam. Väldigt energisk låt med trevliga melodier som ger ett riktigt sing-along sug. Hoppas på att få höra den live i framtiden.

Far From the Fame är nästa låt på skivan som jag inte har så mycket att säga om mer än att den troligtvis är skivans svagaste låt. Den sticker inte ut och precis som Smoking Snakes tycker jag den känns som lite av ett utfyllnads spår. Även om det kan låta negativt så tycker jag ändå låten är helt okej att lyssna på, men är ingen låt jag lär spela upp mer än när jag lyssnar på skivan som helhet. Låten handlar om en soldat som slogs under första världskriget och efter det blev pilot och deltog i andra världskriget.

Albumets avslutande låt är Hearts of Iron som handlar om den 12:e armén som hjälpte till att föra civila och soldater ut ur det brinnande Berlin när deras general tog beslutet att inte följa sina order att försvara Berlin utan tyckte det var viktigare att rädda så mycket folk som möjligt. Låten känns sorgsen men ändå hoppfull och står sig som en av de bästa på skivan. Bra refräng, stark melodi och bra låttext.

Bonus Tracksen som var med på min digibook var:

7734 som är en äldre låt som var med på deras album Metallizer

Man of War som vad jag förstått ska vara en hyllning till Manowar

7734 har jag gillat sen innan och Man of War tyckte jag var helt okej så var ingenting att klaga på direkt.

I överlag är jag imponerad och Sabaton lyckas återigen göra något som känns fräscht med en del spår som var riktiga avstickare i jämförelse med var det brukar göra. Är det lika bra som Carolus Rex? Jo då, det skulle jag säga och den här skivan lär gå varm i sommar tillsammans med Sonata Arctica's Pariah's Child och Tuomas Holopainen's Music Inspired By The Life and Times of Scrooge.

No Bullets Fly: http://youtu.be/GV0tr2W8oSM
The Ballad of Bull: http://youtu.be/wRTM2CvsGd0
Hearts of Iron: http://youtu.be/eoxYTmQQRME

Godzilla

Skrivet av Korschuk den 18 maj 2014 kl 13:31
This post is tagged as: Godzilla 2014

Igår tog man sig ner till biografen för att ta en titt på Godzilla. Filmen har ju blivit väldigt upphypad under de senaste månaderna men jag ställde mig väldigt skeptisk till att filmen skulle bli riktigt bra.

När jag lämnade biografen var jag dock glatt överraskad. De hanterade Godzilla riktigt bra faktiskt och han kändes alltid mäktig när han var närvarande. Visst det fanns en del scener där det kändes som de som skrivit manuset lagt av en riktig brainfart. Men i stora drag blev jag underhållen från början till slut. Skådespelarna gjorde ett bra jobb och specialeffekterna var riktigt imponerande. Hade Godzilla lite för lite scentid? Möjligtvis, men det bidrog ju också till att när man faktiskt fick se honom så kändes det mäktigare än om vi hade sett honom i alla scener.

Skulle jag dela ut ett betyg blev det nog en svag 8 av 10. Jag hoppas filmen gör bra ifrån sig för jag skulle gärna se en uppföljare.