Svenska

Inblick i min neurotiska hjärna

Skrivet av KYRU den 20 september 2020 kl 19:57
This post is tagged as: Dermatofagi, Personligt, Cringe

Idag vill jag ta upp och förklara mitt andra missanpassade beteende. När jag är nervös eller det minsta stressad, eller pressad, så känner jag ett starkt sug efter att bita eller pilla på mina fingrar. Jag har hållit på med det i nästan hela mitt pubertala och postpubertala liv. Jag har nästan aldrig lyckats sluta mer än några enstaka dagar. Rekordet ligger på en vecka, skulle jag kunna tänka mig. Situationer där jag brukade låta mina fingrar vara i fred är sommarlov. Men nu är jag vuxen och har inga sommarlov längre. Nu är sommarlov bara synonymt med arbetslöshet. Arbetslöshet, studier, och jobb också, är stressigt. Alla dessa tre alternativ leder till samma sak. Jag blir stressad och för att "hantera" det så biter jag på fingrarna. Patetiskt.

Ett verktyg som jag har använt för att åtminstone under några timmar låta bli, är handskar. Men ni förstår själva vad problemet med den metoden är. Man kan inte ha handskar på sig hela tiden. Illaluktande medel som man kan besmörja sina fingrar med har jag också läst om, men jag tror inte det skulle ha någon effekt på mig eftersom jag, om jag inte kan använda tänderna, kommer använda mina fingrar till att göra jobbet.

I grunden antar jag att det är någon typ av självskadebeteende. Det känns som att stressen avtar när det kommer lite blod. Men nästan omedelbart så ångrar man sig eftersom fingret ju blir oanvändbart under de nästkommande timmarna, och kanske under nästa dag också, beroende på hur mycket man skadat den. Att laga mat blir mycket svårare eftersom du inte kan hålla kniven ordentligt när du inte kan använda din tumme. Och det finns många andra situationer där man känner sig dum för att man gör på detta viset. Dessutom är det pinsamt när någon får syn på ens gruvarbetarfingertoppar.

I övrigt är det ju vanligt att folk biter på naglarna, vilket jag dock aldrig har gjort. Och jag anser att detta är ett bättre sätt att hantera stress än att röka. Med det sagt är det såklart illa. Det kan bli infektioner. Jag är noga med hygienen, och tvättar alltid såren med tvål nästan direkt efter.

Jag vet inte om det någonsin kommer ta slut. Jag tror inte det. Att vara nervös och stressad är en del av min personlighet. Men jag är alltid intresserad av att testa lösningar. Manikyr är också ett förslag som folk ofta framför. Tanken är att man genom manikyr får finare fingrar och då kommer man inte vilja förstöra dem.

Spelperspektivet: "Men spela spel istället, hur ska du kunna bita på fingrarna när händerna håller i handkontrollen!". Det är en god tanke, men det är precis det jag gör så fort det kommer en cutscene. Spel utan cutscenes är fördelaktiga på det sättet, för där har jag faktiskt ingen möjlighet att komma åt händerna. Jag spelar nästan alltid på lägre svårighetsgrad eftersom det är mindre stressigt. Det brukar göra att jag slappnar av.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Mummeltrubbel

Skrivet av KYRU den 15 september 2020 kl 22:16
This post is tagged as: Personligt, Cringe, Dagbok

Att mumla hela tiden är så jobbigt. Jag tänker nästan hela tiden på att höja min röst, och att artikulera när jag pratar. Det händer jätteofta att jag får höra "va" och "va sa du" när jag pratar med någon. Folk hör inte vad jag säger. Eller så förstår de inte. Det är frustrerande. Jag har funderat på att gå till någon talpedagog. Men jag vet inte var de finns, och jag orkar egentligen inte. Vilket såklart är dumt. Skälet till att jag inte har lyckats särskilt bra i livet skulle definitivt kunna vara för att jag alltid haft svårt för talet. Antalet gånger jag frivilligt pratat inför klassen under grundskolan kan nog räknas på en hand. På gymnasiet var det nästan likadant. Under högskolan, likadant.

Nu går jag på någon slags folkhögskola där klimatet är betydligt mindre spänt än på högskolan, eller gymnasiet för den delen. Det har gjort att jag har känt mig lite säkrare i mig själv och mina kunskaper, och jag har därför faktiskt börjat yttra mig inför klassen. Det blir inga utläggningar, utan snarare enskilda ord och enstaka meningar. Men jag tycker det är ett stort framsteg om man jämför med mina tidigare år. Jag hoppas att jag kan fortsätta på samma spår, och bli säkrare i mig själv, så att jag kan börja kommunicera med större säkerhet och högre röst.

Shout out till Demosthenes som lyckades överkomma sina talsvårigheter, och bli en känd orator i det antika Grekland.
Shout out #2 till alla mummel-rappare som lyckats göra karriär och tjäna miljoner med stålar genom att mummelsjunga.

Vägra sötsaker i en månad

Skrivet av KYRU den 17 juli 2020 kl 00:46
This post is tagged as: Mat, Asketism

Det känns lite patetiskt, men jag måste erkänna att det är ett problem för mig. Jag har en tendens att spåra ur med mitt godisätande. Jag har egentligen inte några större problem med att hålla min vikt på en stadig nivå, även om vissa helger kan ha en expanderande effekt på magen. Men jag har en viss oro för att gå upp i vikt, och det är inte lätt att gå ner i vikt.

Jag känner till vetenskapen. Kalori in och kalori ut. Det stämmer mycket väl. Jag kan äta en chipspåse efter kvällsmaten och skippa morgondagens frukost. Men det känns dåligt på något sätt. Ens avföring får konstig konsistens. Man får huvudvärk. Så nu ska jag göra det som jag gjort tidigare några gånger. Helt enkelt undvika sötsaker. Har redan gått några dagar sedan jag började. Det känns väldigt bra.

Att begränsa sitt skräpintag till helgen, och hålla det på en rimlig nivå kräver mer viljestyrka än att helt förbjuda det från ens kost. Förbud kan faktiskt funka ibland, som i det här fallet. Använd viljestyrkan till något annat.

Spel som får en att glömma allt

Skrivet av KYRU den 3 juli 2020 kl 23:49

Ja, det är väl att betrakta som någon form av eskapism. Och det kan knappast vara positivt. Men så länge skolan eller jobbet inte tar skada så är det faktiskt helt okej med lite eskapader då och då. Nu senast har jag fastnat i The Outer Worlds. Det var faktiskt väldigt längesen som jag fastnade för ett spel på det här sättet. Har liksom fått spelglädjen tillbaka. Den försvinner då och då, men vissa spel gör att man får tillbaka den. Har suttit under denna veckan och bara spelat The Outer Worlds ganska många timmar om dagen. Blev väl runt 30-35 timmar fördelat på kanske 5 dagar. Har ju även spelat Fallout-spelen och gillat de starkt, så det var ingen högoddsare att jag skulle gilla detta med. Får definitivt sätta detta spelet i min favvis-lista. Och soundtracket! Finns inget bättre än spel med bra soundtracks. Som man kan lyssna på när man klarat av spelet, som någon slags påminnelse om en annan värld.

All ära åt Obsidian och Justin E. Bell (kompositören) m.fl.!

Att diskutera på internet

Skrivet av KYRU den 19 juni 2020 kl 00:11

Jag minns när jag var yngre och älskade att debattera (om man nu kan kalla det för det). Men det har gått några år sedan jag tappade intresse för det. Jag kanske har mognat. Det är i alla fall något som har hänt, jag orkar inte slösa tid på det. Och så gjorde jag nästan ett nytt försök för någon dag sen. Här på GR, till och med. Försökte starta en liten diskussion kring rasism och klassism, med tanke på vad som händer i USA. Men det blev ingen succé måste jag tyvärr erkänna. Det går ju knappt att ha intressanta diskussioner på nätet. Och även om det går, varför skulle man slösa tid på det? Kan man verkligen få någon att ändra åsikt i en fråga genom att föra en onlinediskussion med personen. Eller blir det bara att man står och stampar i samma gyttja som man alltid trivts i. Nej, det är bättre att gå ut i verkligheten och göra något på riktigt om man vill få till en förändring.

Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy