Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

Vilket fantastiskt litet spel!

Wargroove är alltså.
Detaljrikedomen och hur genomtänkt mekaniken är...helt klockrent. Det är intressant att läsa om allt i spelets omfattande codex, och kampanjen är även den kul, tackvare lagom bra story, underhållande dialoger och en skärpt AI som känns skapligt icke-förutsägbar. Då har jag ännu inte hunnit testa mapeditorn eller onlineläget än. Mitt enda klagomål så här långt är att det kan bli ordentligt plottrigt och svårt att urskilja enheter när det t.ex. blir en ansamling ovanpå en massa skog och dylikt. Faktiskt så syns det klarare när man spelar bärbart än dockat, för det finns en inställningsmöjlighet för att zooma in slagfältet i bärbart läge. Hade dock behövts samma funktion till dockat läge, även om det förmodligen inneburit gigantiska pixlar på TV:n. Bästa hade varit om det gått att alterera mellan normal vy och zoomad vy genom ett enkelt knapptryck istället för att behöva gå in i optionsmenyn.

I övrigt dock så är spelet klockrent så här långt, bättre än jag hade hoppats. Detta är förmodligen det bästa strategispelet som finns att tillgå till konsol.

Wargroove imorgon

Jag gillar turbaserad strategi allt mer, Civ och Hearts of Iron (egentligen "realtid") är två av mina favoriter i dessa dagar. Men jag har inte känt ett direkt sug efter en onlinelös Civilization-port till Switch, där känns indiepärlan Wargroove som betydligt mer passande formatet, där Advance Wars och Fire Emblem tycks vara främsta inspiratörerna. Jag har haft ögat på spelet ett bra tag, men nu när de odelat starkt positiva recensionerna börjar trilla in, så sätter suget igång på allvar.

Matig kampanj och ett unikt taktiskt djup i enhetsplaceringar, plus generöst onlinestöd med cross-plattform med Windows/Steam-spelare och en riktigt bra mapeditor. Det verkar som att indieutvecklaren satt siktet på att överträffa "riktiga" utvecklaren Intelligent Systems på samtliga punkter.

Jag har förladdat spelet och drar iväg en sväng med min Switch för att testa det bärbart imorgon. Jag har en föraning om att detta blir en riktig långkörare nu i vinter då Nintendo inte verkar ha mycket på gång just nu och jag börjar känna mig färdig med Resident Evil 2.

Wargroove imorgon

Resident Evil 2, omdöme

Nu är jag färdig med Leon's scenario och det var verkligen svettigt på svåraste. Finns mycket bra med spelet, det är utan tvekan det bästa skräckspelet på åtminstone ett årtionde och Capcom har haft riktigt många goda idéer. Att barrikera sig, hur knivar och granater används på liknande sätt som i Resident Evil remaken etc. Spelet faller dock kraftigt på att karaktärerna och röstskådespelet är riktigt ostigt. Nå, läs mitt omdöme här:

https://www.gamereactor.se/medlemsrecensioner/31913/

Vilken svårighetsgrad ska du välja i Resident Evil 2?

En liten genomgång med tips för vad du ska vara beredd på när du väljer svårighetsgrad i remaken;

Hardcore-svårighetsgraden är inte helt lik den högre svårighetsgraden vi är vana vid att kunna välja från början i klassiska Resident Evil-spel. Tänk 'Mountain Climbing' i Resident Evil Remake (Gamecube mfl. format). Eller för den delen Resident Evil 4. Jag är inte den som klagar på utmanande spel, tvärtom så är det bara trevligt när det är ganska oförlåtande. Men här tycker jag inte Capcom balanserat det rätt för oss som är ganska bra spelare, men inte vill nöta i dygn. Det är förstås toppen att man får förlita sig på bläckband. Problemet är bara att de är SÅ få. Räkna med att kunna spara mindre än en gång per timme. Som jämförelse så tror jag remaken till Gamecube hade ett tjugofemtal bläckisar för ett äventyr på 9-10 timmar. Och det är väldigt lätt att dö, speciellt i kampanjens andra hälft.
Och tyvärr så är spelet inte så bra att det är värt att med jämna mellanrum spela om 30-50 minuter.

Det är verkligen svårighetsgraden för just Hardcore, vilket kanske framgick av namnet. Men jag trodde ändå att det skulle vara mer åt det vi i normalfallen kallar Hard (sedan kommer hardcore). Jag gillar inte hur Capcom lagt upp svårighetsgraderna, där mellansteget förvisso också bjuder på bra utmaning, men påtvingar en autosaves, något jag verkligen, verkligen inte vill ha. Nå, tjurig som jag är så ska jag fördriva betydande del av ledigheten på att traggla mig igenom det, men jag kan inte råda någon att testa hardcore i dagsläget.

Resident Evil 2 - första intrycket

Så har jag spelat första timmen, inledningen och just nått polisstationen. Jag spelar på hardcore och pickadollen är ungefär lika kraftfull mot zombierna som mitt luftgevär jag hade som barn sannolikt skulle vara. Jag har dock pre-order pistolerna i itemboxen, så återstår att se vad de gör för nytta och hur svårighetsgraden skalar framöver.

Nå, lite tidiga intryck har jag;
Som väntat så är grafiken inte direkt det finaste som PS4 har att visa upp. Faktum är att det ligger både ett och två snäpp under genremässigt jämförbara The Last of Us Remaster, som ju är ett upppiffat PS3-spel. Dock så är det klart snyggare än Revelations 2 på Switch, men skiljer faktiskt inte så mycket som man kan tycka så här långt. Karaktärsmodellerna är lite degiga rent generellt, men detaljrikedomen i omgivningarna är ganska bra.
Jag spelar med klassiska soundtracket, och det är nog bra, för det område man är på i början kör ny musik och det är verkligen generiskt. Röstskådespelet är tyvärr mycket sämre än det gamla originalet, även om själva ljudkvaliteten förstås är högre. Både Leon och Claire låter rätt mycket som två tonåringar från en generisk teen-slasher och det finns liksom ingen personlighet bakom dialogerna, något jag tycker originalet hade både vad gällde manus och prestation av röstskådespelarna.

Jag har ställt ned mina förväntningar, men det får vara allt för nu, nu ska det spelas!