Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

RE2 Remake ser ut som Revelations 3...

2019 ser ut att bli PS4:ans svanesångs-år med nästan groteskt snygga The Last of Us 2. Så desto mindre sugen blir man när Resident Evil 2 Remaken, denna abnormt efterlängtade remake, mest ser ut som ännu en lågbudgeterad historia med groteskt dåligt röstskådespeleri och oinspererad karaktärsdesign, på pricken likt "fattigmans Resident Evil", som Revelations-avstickaren blivit känd för. Jag minns tillbaka till den gamla goda tiden när Resident Evil väl egentligen var som allra, allra bäst och en av de viktigaste spelserierna på konsol. Gamecuben, de gyllene kubåren 2002-2005. När Resident Evil 4 visades upp och verkligen var den absoluta spjutspetsen på den tiden vad gällde nyskapande spelmekanik och fullfjädrad grafik. RE4 var så bra att det slog alla andra actionspel vid den tiden på fingrarna, trots att spelserien aldrig tidigare varit bra alls på just actionbiten. Och detta alltså bara tre år efter att "gamla" konceptet för Resident Evil nått sin svanesång med remaken till Gamecube. Faktum är att både remaken och RE4 var så bra att jag kan avnjuta dem än idag, medan så många andra stora spel från den generationen blivit hopplöst föråldrade, till och med klassiska Halo och Splinter Cell.

Inget av detta gäller dessvärre vad vi sett av kommande Resident Evil 2 remaken. Istället så ser det ut som att Capcom tagit den lätta, billiga vägen nu igen och allt som hittills visats av spelet ser nästan ut som att de plockat ut all karaktärsdesign, assets och allt vad det nu heter från PS3/Xbox360-spelet Revelations 2 och byggt remaken med dessa billiga gamla medel. Jag tror tyvärr inte att spelet blir mer än en axelryckning.

RE2 Remake ser ut som Revelations 3...

Facebook
TwitterReddit

Inga storslagna spel för mig i år

2017 var ett groteskt bra spelår för min del, med ny fantastisk spelkonsol och två av mina favoritspel någonsin; Breath of the Wild och Odyssey. Nu är det bara en månad kvar av 2018 och kan konstatera att 2017-spel och ännu äldre stått för åtminstone 70% av speltiden i år. På Switch så har Valkyria 4 och Octopath Traveler varit de enda nya spel jag spenderat en hel del tid med, och även om de är strålande bra spel, så är inget av dem 10:or. Därefter så trodde jag att RDR2 skulle ta upp nästan all speltid hemmavid, men nu så tycks det istället förbli närapå orörd efter initiala 30 timmarna. Och Super Smash Bros. är inget för mig, så tror inte jag kommer köpa något ytterligare fullprisspel till någon av konsolerna i år. Lite trist, men samtidigt ekonomiskt bra att få tid och lust att kräma ur ännu mer ur fjolårets två-tre bästa titlar, och till Switch släpps ju även en hel del gamla godbitar jag tidigare missat, så som briljanta Wasteland 2. Så får jag hoppas att 2019 levererar bättre på både Switch och PS4. Särskilt ser jag fram emot PS4:ans återkomst (för min personliga del) med The Last uf Us 2 och Resident Evil 2 remaken.

Facebook
TwitterReddit

CIvilization på Switch är en briljant idé

Civilization VI är mitt överlägset mest spelade spel de senaste två åren, så för mig var det alltid en självklarhet att köpa på dag 1 den bärbara konsolversionen till Nintendo Switch. Switch har den snabbaste och effektivaste sleep-mode av alla moderna konsoler, vilket tillsammans med bärbarheten och pekskärmen, gör Switch till det faktiskt nästan perfekta hemmet för Civ. Spelets turbaserade natur passar verkligen perfekt både för korta och långa spelsessioner. De sedvanliga timmar långa passen med Civ kan nu effektivt kombineras med ett drag här och där närhelst man har med sig sin Switch och har en stund över.

Tekniskt sätt så är den här versinen av spelet också väldigt lyckad. Grafiken ligger väldigt nära hur spelet ser ut på min dator, lite blockigare bara och lite mindre blänk i vattendrag och sådana saker. Jag skulle nog säga att det är i nivå med PC-versionen på mestadels låga inställningar. Kontrollerna är genomtänkta, även om musen förstås aldrig riktigt kan ersättas fullt ut.

Den stora tabben är tyvärr att onlinestödet skippats och även om jag mest kör korta pass med denna version, så tror jag att jag kommer tröttna på att spela mot AI:n ganska snart. Det finns flera på vänlistan jag vet att jag säkerligen hade kunnat ta ett parti med om onlinestöd funnits, men bland dem jag brukar spela multiplayer lokalt med på jobbet så är et bara casualspelare, tror inte jag kan övertala någon av dem att lägga 500 kronor på ett komplext strategispel för att få köra multiplayer.

Pga. denna miss så missar Civ till Switch tyvärr öppet mål.

Facebook
TwitterReddit

RDR2 rycker upp sig, men frustrerar extremt

Jag tycker ännu inte att händelseutvecklingen hunnit bli särskilt spännande nu när man är 25 timmar+ in i spelet, men jag börjar absolut att uppskatta utforskandet och själva spelvärlden allt mer. Men spelets stora brister fortsätter tyvärr att sänka hela äventyret till snudd på en frustrerande ofärdig sörja.

En sådan sak är att förhandsskrytet om mängden animationer nu närmast börjar bli till spelets största nackdel.
Man kan ta ett enkelt rån där bara ett skrin ska öppnas för ett ovanligt vapen. Borde vara rätt enkelt egentligen och med kvicka manövrar ser jag mig själv blåsa ut alla i rummet på nolltid, norpa pickadollen och sedan dåna iväg till hästen och ge mig av innan farbror blå ens hunnit in för att undersöka brottsplatsen. Men nej. Världens nästan enklaste sak har här istället blivit lika knepigt som att deklarera aktieutdelning. Det är nog svårt att sikta i det här spelet för att snabbt och effektivt blåsa ut folk i ett trångt rum med en hagelbössa. Men med sheriffen drygt halvminuten bort, så borde det finnas mer än nog med tid. Om det inte vore för att man först ska bråka med spelmekaniken som förutsätter att jag måste hamna i exakt rätt vinkel till skrinet för att kunna få upp kommandot att öppna det. Speciellt när det ligger kroppar och skräpar runt om. Så 15 sekunder för att med svett och svordomar innan man äntligen kommer i position. Men istället, för som i alla andra normala moderna spel bara öppna skrinet med en snabb armsträckning, så ska Arthur inleda världens längsta animation där han ställer sig i rätvinkel framför skrinet, böjer sig låååångsamt och till sist öppnar det. Efter att tiosekundersanimationen äntligen avslutats så är sherifferna redan på plats i rummet och min flykt blir omöjlig utan att inleda massmord i staden.

Så får man börja om och förspiller 5 minuter med tid bara för att Rockstar låtit sig inspireras av kontrollen från PC-spelet Operation Flashpoint från 2001.

Det här är förstås inte enda gången kontrollen gör spelet irriterande att spela, det är bara ett av de värsta exemplen. Hästar som skenar in i folk och orsakar "mord", husrannsakningar som tar fem minuter istället för 30 sekunder för att man måste ställa sig i position framför varje skåplucka för att kunna öppna dem... osv.

RDR2 är i grunden mycket snyggt och känns oerhört detaljerat och påkostat.
Men samtidigt så känns spelkontrollen extremt gammal och osmidig, och inte alls i linje med den generella utvecklingen av påkostade spel med smidiga spelkontroller och följsamma animationer. Spelberättelsen och karaktärerna är inte heller lika intressanta som de var i senaste Rockstarspelet jag gillade, GTA IV. Introt är bra, spelvärlden är bra, men spelmekaniken, kontrollen och det mesta av innehållet jag hittills tagit mig igenom efter själva introt, är dåligt eller mediokert. Jag hade förväntat mig mer, men som det är tjugotalet timmar in så lutar det åt ca 7/10 för min del.

Facebook
TwitterReddit

RDR2 tråkar ut en smula

Det är förstås lite trist att det blivit så med årets mest efterlängtade spel. Men jag kommer på mig själv med att stänga av efter bara ett utfört uppdrag, för att göra något annat eller spela lite Shenmue eller Wasteland istället. Jag hade förväntat mig att sitta som klistrad tio timmar i stöten. Men efter det spännande introt så blir spelet mer och mer rena sömnpillret och jag är inte engagerad av vare sig karaktärerna, storyn eller uppdragen. Men tålamod krävs säkert för att få spelet att blomma ut, så jag tänker fortsätta förstås nu när jag är ledig hela veckan. Men visst är det ju oroväckande med att jag börjar tänka på att jag nog borde diska eller tvätta istället när jag är mitt inne i ett uppdrag i ett spel av denna dignitet.

Facebook
TwitterReddit