Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

Pillars of Eternity eller Divinity 2?

Isometriska rollspel hör till min favoritgenre, så vilken av de två nyaste giganterna är egentligen bäst?
PoE är som jag tidigare skrivit ett väldigt stelbent gammaldags spel, som ställer sig väldigt strikt till gamla infinity engine utan egentlig modernisering enligt "quality of life"-konceptet. Det är mycket text och mellansekvenser av stilen interaktiv bok.
Jag gillar personligen inte realtidsstrider och det gäller såväl PoE, likväl som det gäller Xenoblade, Final Fantasy etc. Helt klart så gillar jag turbaserat bättre, speciellt då jag spelar på konsol där det helt enkelt är bökigt att finjustera realtidsstrider med handkontroll, vilket gör att jag rent drar mig för att gå in i en strid helt enkelt för att det är så besvärligt med detta system. Pillars kör också med en strykful overworldkarta och ligger väldigt långt ifrån open world, med långa laddningstider inte bara mellan orter, utan också bara för att gå in i byggnader. Spelet kör Unity motorn, vilket också garanterar dålig prestanda.

Så Divinity 2 då?
Här ett mycket modernare spel som känns som ren fröjd att spela jämfört med styltiga Pillars.
Striderna är mer i stil med action-rpg; de är turbaserade och mycket möda har lagts på att göra dem både dynamiska och fria. Det går hyfsat smidigt även på konsol, dock med vissa problem att pricka karaktärer (ibland skjuter man pilen på marken istället). Uppenbart även här gjort för mus och tangentbord i grunden. Men känns spontant vad gäller spelets generellt mer genomtänkta kontroll som att utvecklarna lagt ned mer möda på konsolanpassning. Grafiken är också bra, men jag tenderar ändå att gilla de förrenderade omgivningarna i Pillars mer.

Trots att det låter väldigt mycket mer negativt om Pillars, så är det ändå det spelet jag gillar betydligt mer.
Visst, det känns otroligt gammalt och besvärligt att spela och har ingen multiplayer, men det går ändå inte att komma ifrån att storyn är så mycket intressantare, karaktärerna djupare och att det generellt är ett mycket mer vuxet spel sett till berättandet, och det är ju ändå rollspel jag vill ha och inte action-rpg, varför spelmekaniken ändå blir sekundär i slutändan.

Byta joy-con styrspak själv

Byta joy-con styrspak själv

Många velar säkert på att skicka sin joycon till Bergsala för att få drifting reparerat. I dagsläget oklart hurvida man måste bekosta reparationen själv om den går utanför garantitiden eller ej, jag har personligen inte undersökt den saken med Bergsala. Jag ville i alla fall ändå inte vänta, så jag köpte ett reparationskit på Amazon och har nu åtgärdat min vänstra joy-con. Byte till ny styrspak på vänster kontroll tog ca. 15 minuter och innebär vissa förberedelser; man behöver ha ett bra och rent bord med bra belysning, gärna en ficklampa eller pannlampa redo. Skruvandet är enkelt och det är lätt att koppla ur batteriet, vilket rekommenderas för att undvika olyckor. Svårigheten är själva anslutningsremsorna, där det föreligger mycket pillande med väldigt, väldigt små kontakter. Nåväl, utöver det, och att hålla koll på skruvarna, så var det i alla fall ganska enkelt. Innan man skruvar ihop kontrollen igen så rekommenderar jag testa spaken med Switchkonsolens kontrollmeny. Min fungerar nu i alla fall perfekt på första försöket, så kan bara konstatera att det är en prisvärd och enkel reparation att utföra själv.

Jag använde kitet "Veperain 2 Pack of 3D Analog Joystick Replacement for Nintendo Switch Joy Con Controller" från amazon och läse guide från iFixit innan jag reparerade min. Spaken känns i det stora hela som originalspaken, dock med lite mer distinkt klick för spakens knapp.

Kör för fullt Pillars of Eternity

Jag är lite sen in i det här spelet, då jag inte gillar att spela på datorn.
Det är liksom en tidigare rollspelsfavorit, Wasteland 2 (finns även det på Switch), lite krångligt att spela med handkontroll. Det fungerar bättre för handkontroll än Wasteland, mind you, men det känns fortfarande som att man nästan dubblar speltiden pga. handkontrollen krånglar till saker. Det är en stabil Switch-portning. Switch brukar inte hantera Unity-spel särskilt bra, men enligt uppgift så ska detta i princip fungera lika bra som på de andra konsolerna. Det enda jag har att klaga på tekniskt är långa laddningstider, och då har jag det ändå installerat på systemminnet. Det fungerar likartat bra i både dockat och bärbart läge, då utvecklarna blåst upp textstorleken enormt (de flesta dialoger i spelet består av flera sidor text, och även mellansekvenser med val består av text).

Det är väldigt imponerande djup mytologi utvecklarna skapat för detta spel, och både story och karaktärer är på topp. Grafiken är väl inte allt för imponerande, omgivningarna består av statiska stillbilder men som i alla fall får lite liv av hyfsade ljuseffekter och daterade vädereffekter. I alla fall så är det betydligt snyggare än bruntrista Wasteland 2.

Live -pausable- action systemet är en gammal historia från forntida Baulders Gate-spel, och det är väl ärligt talat ett ganska långtråkigt självspelande system som gör striderna till trist utfyllnad man helst undviker. Jag ser starkt fram emot uppföljaren, där man får möjlighet att välja ett turordningsbaserat system istället, vilket jag generellt brukar föredra i rollspel. Jag rekommenderar svårighetsgraden Hard, så att striderna i alla fall inte blir helt självspelande, utan man måste ge en del kommandon för att klara de svårare fienderna.

Totalt sett är denna typ av rollspel precis vad jag vill ha, men utvecklarna hade mer än gärna fått modernisera det mer gentemot de gamla spelen av denna typ, och lagt ned mer arbete på att optimera det bättre för handkontroll.

Storslagna rollspel mm. på switchen

Nyaste Fire Emblem har jag ju hyllat en hel del redan, och spelet blir bara bättre nu när jag tagit mig vidare till akt två med spännande utveckling av storyn, som ter sig allt mer moraliskt mångfasetterad. Man vet helt enkelt aldrig om man verkligen strider för den perfekt goda sidan eller om man bara utnyttjas i en cynisk maktstrid, vilket tydligt påvisar hur mycket mer realistisk och icke-klyschartad moderna spelstorysammanhang kan te sig.

Så idag har även Pillars of Eternity släppts, jag har precis påbörjat storyn.
Detta känns spontant som ett ganska stelbent spel med väldigt klassisk mekanik, på gott och ont. Men spelsystemet generellt verkar ju väldigt ambitiöst, så jag kommer nog sätta tänderna i detta senare när jag börjar bli färdig med Fire Emblem. Återstår att se om detta är något för mig. Jag spelade aldrig gamla Baulders Gate eller andra liknande rollspel i ungdomen, och det är ju en ganska djup typ av spelmekanik att komma in i som nybörjare och ärligt talat så är själva 'pausbara' realtids-stridssystemet ganska tråkigt och krångligt jämfört med taktiska rpg-spel med turbaserade system. Men produktionsvärdena känns bra så här långt, så jag ska definitivt ge spelet en ordentlig chans och se om jag tröttnar eller får mersmak.

Vad mer nytt?

Med två milt uttryckt mastiga rollspel att välja på så är dock Doom 3-porten kul också dagar när man inte har tid att spendera timtal med tv-spel. Jag har aldrig spelat Doom 3 tidigare. Det känns ganska föråldrat med trist vapenmekanik, men grafiken är rätt bra och personligen så gillar jag det mer skräckorienterade, långsamma tempot jämfört med nyare Doom (som jag inte gillade).

Rimligt att frikänna Rocky

Jag trodde väl aldrig jag skulle känna sympati för en hiphopartist, men med tanke på alla uppgifter som framkommit kring denna cirkus så tycker jag faktiskt att artisten Rocky borde få åka hem till USA nu. Han har inte stört någon hederlig i Sverige och han har fått lida i häktet länge nu för något som svårligen kan definieras som ett brott enligt allmänna rättsuppfattningen. Vi som bor i Stockholm vet ju alla hur dessa "grupper" satt i system att driva runt på stan och ofreda folk för nöjes skull. Artisten Rocky vittnade ju också om att de två "ungdomarna" tafsade på tjejer medan de förföljde och ofredade hiphop-följet. Något som också ligger i linje med vad vi redan vet om dessa "grupper", men som amerikanska hiphop-artister knappast lär känna till. De har nog knappast ens någon aning om att det handlade om ökända "Elvis Presley"-ungdomar, utan trodde sannolikt det var stökiga kineser i farten. Vilket ger trovärdighet för påståendena om dessa vuxna ungdomars beteenden.
Leif GW radar också upp deras leverne; knark, kriminalitet, personrån, stölder, sexofredanden. Och nu alldeles nyligen blev den ena av dem gripen för knivrån.

Jag tycker att man i Sverige måste få ha rätt att freda sig mot livsstilskriminella som ofredar, skändar, trakasserar. Med våld är inte orimligt, då dessa grupper knappast lär sig på annat sätt. Spelar således ingen roll om det är en amerikansk hiphopare eller någon annan som lär dem läxan. Jag tycker faktiskt vi svenskar ska tacka denna hiphopare och be om ursäkt för vad som inträffade pga. vår regerings slappa politik.

Nu kanske man kan använda resonemanget lag är lag, och att man i Sverige i princip inte får freda sig mot kriminella med våld. Men då måste jag invända att vi idag har en situation med kriminaliteten i Sverige som medfört att polisen i praktiken förlorat kontrollen och regeringen inte längre kan skydda befolkningen, och då måste man helt enkelt acceptera att befolkningen i högre grad får skydda sig själva med våld mot kriminella. Jag tycker b.la. att man måste börja legalisera vapenköp för laglydiga i självförsvarssyfte.