Jag är inget Harry Potter-fan. Eller jag älskar den fjärde boken av någon anledning; tycker det är jättekul med den där fåniga tävlingen och det blir betydligt mer liv och rörelse i alltihopa när kärleksintrigerna kommer igång på skolan. Jag älskar också den mörka stämningen och ”deckargåtan” i de två sista böckerna. Men det är inte så att jag har några Harry Potter-relaterade samlarprylar i hyllan direkt – vilket är en rätt avslöjande faktor när det gäller mig.

Däremot är jag ett fan av Avalanches tidigare spel Toy Story 3: The Video Game och Disney Infinity (som jag borde spela mycket mer av), så jag hade ändå stora förhoppningar på Hogwarts Legacy. Jag är också snål av mig när de kommer till TV-spel så jag väntade två år med att köpa spelet, tills jag kunde köpa det för en hundralapp. Det känns som man gjort ett bättre köp då, speciellt om spelet inte visar sig vara något för mig.

Där behövde jag dock inte vara orolig, för det var länge sedan jag spelade ett spel som levererar precis allt som jag är ute efter i ett och samma spel. För det första visste jag inte att man får skapa sin egen karaktär i spelet. Redan där blev spelet 2.5x mer intressant! Jag trodde att jag skulle vara tvungen att spela med någon färdig, generisk och ointressant kille (någon rätt lik Harry Potter alltså), men istället fick jag skapa en smug-looking brutta, och jag blir glad varje gång jag ser henne i bild. Hon ser nämligen alltid så överlägsen ut av sig innan hon låtsas vara vänlig mot allt och alla i replikskiftena.

Hogwarts må vara en hyfsat tråkig plats i böckerna – det är aldrig så där uråldrigt, magiskt och kaotiskt spännande som man önskar att en trollkarlsskola ska vara – men oj, så bra det funderar som spelvärld! Och det är också härligt med ett spel där kartan och menyerna passar in i allt det andra och har en vettig förklaring. Vilket även gäller träningsuppdragen och spelmekaniken. Överhuvudtaget sitter allting i spelet ihop med vartannat på ett föredömligt sätt.

Innan jag började spelade hoppades jag framför allt på massor av ”uråldrig arkitektur”-porr och ”lummiga ruiner”-extravaganza och där har spelet redan levererat så det står härliga till. Ja, jag har bara spelet fem timmar ännu, så jag kan inte svara för hela spelet, men redan har Hogwarts Legacy underhållit mig mer än de flesta spel gör under hela sin speltid. Ljuvlig grafik, välskrivet manus, sköna skådespelare, galet påkostat, följsamma strider och utmärkt kontroll… och jag har redan fått flörta med en handsome Slytherin-kille! Awesome liksom. Själv försökte jag hamna i Ravenclaw, men jag råkade hamna i Hufflepuff istället. Ja, jag har lite dålig koll på trollkarlsvärlden helt enkelt.

Här fick jag lite storhetsvansinne och tänkte att jag skulle sätta ihop den bästa Spotify-listan någonsin. Jag tänkte: ”Jag har ju bra musiksmak, så det ska väl inte vara så svårt?”

Jag tog min lista Schweden Schweden som utgångspunkt, men för att inte överlappa den, och för att tillfredsställa en internationell publik och verkligen få med det bästa av det bästa, blev det bara låtar på engelska (och någon på japanska) här. Även här är upplägget 150 låtar och högst en per artist, men jag skippade det kronologiska upplägget från Schweden Schweden, och körde på känsla istället.

Så om du tyckte att min lista över de 1500 bästa låtarna, på engelska, och alla andra språk än svenska, var lite mycket att tugga i sig, så vad sägs 150 av de allra bästa låtarna? 150 låtar av 150 artister, som kan lyssnas igenom under en helg. Nu vet jag inte om det här verkligen är den bästa Spotify-listan någonsin, men ganska så nära är det i alla fall.

Att som samlare utropa att en samling är komplett är ett ganska poänglöst tilltag, för sedan utannonseras det alltid något nytt som man vill ha. Och även om man samlar på något som ligger i det förgångna och som man verkligen kan få en komplett samling av, så hittar man alltid något annat (närliggande) att samla på. Det enda säkra sättet att få slut på samlingen är platsbrist, vilket Nintendo-bokhyllan nu råkat ut för.

Jo, visst finns det fortfarande en del plats på Toadette-hyllan, för kommande Toadette-figurer. (En Toadette-amiibo, snart, tack?). Men de andra hyllorna ser jag som fullproppade nu. Med tanke på att jag framför allt använder min Nintendo-samling som inspiration när jag sitter och skriver på mina speltexter och mina romaner (jag blickar till vänster och så är jag inspirerad igen), så vill jag inte ha någon samling där alla figurerna står tätt, tätt, tätt mot varandra som vissa samlare har. Det måste vara lite luft mellan figurerna, så att de i sin färgglada skönhet får chansen att utöva sin magiska, inspirerande kraft på mig...

Om du tyckte att min lista över de 1250 bästa svenska låtarna var lite lång, så kommer här en kompaktare lista på samma ämne. Det här är den svenska populärmusikens historia på 150 låtar. Högst en låt per artist. I kronologisk ordning från 1960 till 2017.

Det här är den första Spotify-lista som jag gjorde som jag blev riktigt nöjd med. Det är också min första ”seriösa” lista. Tanken var här inte bara att samla en lista med 150 av de allra bästa låtarna på svenska, utan även skapa en vettig översikt över den svenska populärmusikens utveckling de senaste sextio åren. Så att, låt säga, någon som anländer till Sverige och inte vet något om musik på svenska får en rak och redig översikt att utgå från.

Listan börjar med Olle Adolphsons Trubbel, för det är en briljant låt som har ena benet i den tidigare populärmusikaliska traditionen och ett ben i något otvivelaktigt ”modernt”. Trubbel öppnade dörren till något nytt, en modern populärmusik med rötterna i det gamla, en dörr som Cornelis Vreeswijk strax efteråt slog upp på vid gavel. Och sedan följer proggen, punken, synten, popen, hip-hopen och allt det andra...

Jag brukar avsluta de här presentationerna med uppmaningen att ni ska tipsa mig om låtar som jag har missat, och som jag kan lägga till på listan. Den här listan är dock lite annorlunda. Det är en av få Spotify-spellistor som jag har gjort som är klar, sluten, det får vara bra så. Visst skulle jag kunna göra en uppföljare med svensk musik efter 2017… men det får i så fall vänta ett par år.

Men med det sagt, kommentera gärna och berätta vilka jag låtar som jag skamligt nog har missat och som ni tycker självklart borde varit med! Det här är vår gemensamma historia trots allt.

Nu har jag läst ut I Skuggan Av Framtiden. Med tråkig framsida men med roligt innehåll. Här får vi hela den moderna utvecklingen, med franska revolutionen och upplysningen som en slags mittpunkt eller utgångspunkt.

Det blev filosofer, forskning, skolan, science fiction, konst, politik av alla dess slag och skiftande moden och idéer. Rolig bok, framför allt för att man fick lite av ungefär allt i en enda lång flodvåg.

Texten är mitt mellan populärvetenskap och akademisk text. Jag uppskattade det rika omfånget av ämnen och infall, men jag kan tänka mig att det blir lite för snårigt för vissa. Texten försöker aldrig vara underhållande, men om man är intresserad av alla dessa ämnen som hakar in i varandra är man hela tiden underhållen.