Ja då var det dags för ett spel som jag ägt i över 10 år och som jag aldrig har spelat igenom. Anledningen till det var att jag påbörjade spelet tillsammans med en vän och det slutade med att vi aldrig spelade igenom det. Men nu 10 år senare har jag äntligen gjort det, denna gång med en annan vän för om man skulle vilja köra detta själv så är det grymt mycket svårare.

Detta är ett sånt här spel som är så jäkla skönt att bara sitta och spela utan att behöva tänka eller något sådant, det är ett riktigt avslappnings spel. Jag rekommenderar det, det är rätt likt Diablo premissen med att man gör lite quest och lootar för att få bättre gear, sen gör man om det typ 20 miljoner gånger typ. Spelet får av mig 7/10 och det som höjer spelet är att det är så himla skönt att bara "slapp" spela det, om ni förstår?

Vill ni se videon från det så hittar ni den som vanligt här: https://www.youtube.com/watch?v=qimh5SwT7RQ&feature=youtu.be

Jag har då spelar The Aquatic Games till Sega Mega Drive, och ja jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Haha, alltså det är ju roligt att spela lite på skoj men det är inte ett spel som jag kan rekommendera att gå och köpa. Jag kan tipsa om att kanske spela det när man förfestar eller något, inte annars. Jag blev galen på det, på boxen stod det att det fanns 3 olika svårighetsgrader, visst vilka!? Svårt, sjukt svårt och ultra super svårt?

Här har ni en video som vanligt när jag spelar och kommenterar det: https://www.youtube.com/watch?v=Kny8jx837hQ

Alundra är ett annorlunda spel, det försöker vara mörkt och rått men grafiken är mysig och fin. Det verkar vilja vara en slags klon av Mana serien men ändå Zelda serien. Jag hade aldrig spelat Alundra innan jag köpte det på PSN för några år sen. Dock så måste jag säga att jag tyckte om spelet då när jag började spela. Men allt längre in i spelet jag kom desto mer tappade jag suget. Det som höll igång mig var att vilja veta vart storyn tog vägen. Men jag fick nog av alla platformssekvenser där man måste hoppa med pixelperfektion. Spelet i sig tycker jag inte är särskilt svårt om det inte vore för dessa. Sen när man spelar minispelen så upptäcker man att spelet är gjort av Satan själv. De första två är inga problem, lite träffsäkerhet med pilbågen och lite snabbhets test med svärd men när man kommer till det tredje minispelet, roulette bordet. Där märker man att spelet är skapat för att skapa hat. För mig som körde med inställningen att jag skulle 100% spelet gjorde det att jag tappade lusten till att vilja fortsätta men ändå var det något som fick mig att plåga mig i timme efter timme vid det där vidriga och det sjuka är att när jag väl klarade av det och fick min gilded falcon så ville jag fortsätta.

Jag vill älska spelet men jag kan verkligen inte göra det på grund av alla jäkla platformspussel, dock så får spelet av mig 7/10 och är absolut värt att plocka upp om man inte har det.

Vill ni se videon ifrån när jag pratar om spelet så hittar ni den här: https://www.youtube.com/watch?v=kSg17zFRaRc&feature=youtu.be

Och vill ni ha en 100% walkthrough (plus tips på hur man klarar roulette bordet) hittar ni det här: https://www.youtube.com/watch?v=OW1uwG8MFk4

Alone in the Dark 2, var ett spel som jag spelade lite till och från när jag var yngre. Jag kom alltid till huset och visste inte vad fasen jag skulle göra, nu 20 år senare så var det dags igen.

Först och främst måste jag bara säga att musiken i detta spel var fullkomligt underbar, många av de låtar som spelades i bakgrunden fastna i huvudet. Enkel och retro känns musiken. Sen är ju inte kontrollerna sådär jätte tajta, och det kommer jag ihåg var ett problem även när jag var liten. Sen att laddningstiderna är från helvetet är ju också en sak värt att nämnas. Jag hade kunnat köpa om laddningssekvensen bara kom upp ibland, men när den dyker upp typ hela tiden, så fort man hoppar in i menyn eller dödar en fiende, ja då blir det ett problem.

När man sparar sitt spel på playstation 1, så är det viktigt att tänka på att man åtminstonde har 5 platser ledigt på sitt minneskort och det är om man bara ska spara på en plats.

Men i det stora hela så måste jag erkänna att Alone in the Dark 2: Jack is Back är ett spel värt att testa och om inte annat spela igenom. Jag kommer hålla det varmt i hjärtat och spara det i min samling ett bra tag till i alla fall.

Vill ni se videon så finns den som vanligt här: https://www.youtube.com/watch?v=rdCY9LkYzDg&feature=youtu.be

Och vill ha ni ha en walkthrough/playthrough så hittar ni det här: https://www.youtube.com/watch?v=2JctujFXHrA

Jag har nyligen spelat igenom spel nummer 15 i min spel samling och det var inget mindre än Alien Colonial Marines. Och när det släpptes fylldes rubriker på olika spelsajter om hur j*vla dåligt spelet var och hur det hade lurat Gamers att köpa det med grafik som inte fanns osv. Jag var en av dem som köpte det då och när jag spelade igenom det då så kände även jag att det inte var ett av de bättre spelen jag hade spelat, jag blev väldigt besviken på det.

Nu några år senare så körde jag igenom det igen, men denna gång upplevde jag en annan känsla, jag tyckte faktiskt spelet var rätt underhållande (särskilt DLC paketet med en ny story). Visst spelet är inte fläckfritt och det är flera saker som man inte riktigt förstår hur utvecklarna tänkte (tänker på där man kan bygga ihop sitt vapen med sikten osv). Storyn är inte top notch heller. Men det är de små sakerna som gör spelet. De små nickarna till en av de bästa filmerna någonsin, Aliens återkomsten. Att få vara på Hadley's Hope och panga rymdvarelser med pulse rifle (som låter precis som i filmen) och smart gun samt få hjälp av en sentry gun, ja det var allt jag någonsin ville göra som liten grabb när jag såg filmen för första gången.

Hur känner ni för det här spelet? Bra eller dåligt? Förresten om det är någon som någonsin vill lira det Co-op story/survival hojta till så gör jag det gärna.

Videon ifrån när jag spelade och pratar om spelet finner ni här som i vanlig ordning:

https://www.youtube.com/watch?v=2O3biEhBzJs&feature=youtu.be