Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Berättelser ur verkligheten (4)

Berättelser ur verkligheten (4)

The Ivory Game
(2016)

Elfenben. Det vita guldet. Ungefär var 15:e minut dödas en elefant i Afrika, därför att det finns människor som vill åt deras betar. Antalet elefanter som går att finna i det vilda har sjunkit från 1,5 miljoner på 1970-talet till endast omkring 400 000 i dag. Trots stora insatser som till exempel vaktade naturreservat finns det inte tillräckligt med resurser för att stå emot tjuvjägare. Människor offrar sina liv för att skydda dessa djur, människor offrar även sina liv för att döda dem. Även om man kan känna stor ilska mot dem som ger sig ut på savannen för att döda elefanter lär man försöka se på det hela i ett större perspektiv. Dessa män gör det inte för att de vill döda elefanter, utan för att de är desperata och behöver pengar för att kunna försörja sin familj. Ilskan ska ritas mot de idioter som väljer att köpa elfenben. Att äga elfenben ger status och visar att du har pengar. För det är verkligen inte gratis.

Den summa pengar tjuvjägarna får efter utfört arbete är ingenting om du jämför med vad elfenbenet kommer säljas för när det nått sin slutstation. Sydostasien. Tjuvjägarna tjänar omkring 100 kronor kilot medan det genomsnittliga kilopriset för afrikanskt elfenben på den asiatiska marknaden är så högt som 2000 dollar (cirka 15 000 kronor). I denna dokumentär från Netflix får vi alltså följa kampen mot tjuvjägarna och jakten på importörerna.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Förlisa till havs

Äntligen internet! Jag har de senaste dagarna tvingats leva utan teknologi. Jag insåg inte hur pass jobbigt detta skulle bli för mig förrän jag satt där ute i skogen. Herregud. Jag ska strax tillbaka till skogs men tänkte passa på att jobba lite först ,nu när möjligheten finns.

Min tillfälliga adress är alltså platsen långt bort åt helvete. Dock har jag turen att bo nära havet. Så mina dagar har bestått av långa promenader vid vattnet, fiske och bad. Igår kväll var jag och min käre far ut och la nät. När vi hade rott ut en bra bit till havs och jag precis skulle börja hala ut nätet lyckades min far dra loss den ena årklykan så den kort och gott föll ner i vattnet för att aldrig synas till igen. Utan den finns det ingenting som håller åran på plats när du ska trycka ner den i vattnet för att få fart på skutan, vilket betyder att du helt enkelt inte kan ro utan den. Min far har förmågan att gå från lugn till hysterisk på 0,2 sekunder. Vi skulle dö till sjöss nu, enligt honom. Jag förklarade lugnt att det bara var för oss att ta en åra var och hjälpas åt med styrningen och efter ett tag kom vi då äntligen i land.

Vi fixade en ny årklyka och jag begav mig återigen ut i morse för att ta upp nätet. Det blev ett gäng fin fina abborrar som kommer att serveras till middag ikväll. Dum som jag är glömde jag ju mina knivar hemma. Jag lyckades efter mycket om och men filea fanskapen med, vad jag tror kan ha varit nordens slöaste kniv. Det hade gått lika bra med en sked, kändes det som.

Förlisa till havs

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Red Dead Redemption 2

Red Dead Redemption 2

För någon timme sedan tog jag mig en liten paus från arbetet. Jag förklarade för kollegorna att jag hade någonting extremt viktigt jag måste göra som helt enkelt inte kunde vänta. Även om det så skulle börja brinna i köket med personal fast inne i lokalen skulle ingen och ingenting få störa mig under de närmsta 6 minuterna. Detta var viktigare. Jag skulle nämligen få mig en ny dos detaljer gällande spelet Red Dead Redemption 2 serverad. Ja, jag var redan extremt taggad på att få lägga mina små tassar på detta spel, men efter att ha fått se lite gameplay från spelet idag kan jag knappt stå ut med väntan. Jag MÅSTE spela det. Jag funderar på att frysa ner mig själv och be någon tina upp mig den 26 Oktober.

Hur taggad är du på Red Dead Redemption 2?

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Berättelser ur verkligheten (3)

Gott folk. Det har blivit dags för mig att langa fram ytterligare en dokumentär jag tycker ni borde se.

Berättelser ur verkligheten (3)

Sicko
(2007)


Denna gång ska vi bege oss till USA för att ta oss en titt på sjukvården. Eller rättare sagt, de stora bristerna inom sjukvården. Jag är 100% övertygad om att läkare i USA kan erbjuda den bästa vården. OM du kan hosta upp pengarna då vill säga, annars är det tack och adjö för din del. Varje år dör närmare 18.000 amerikaner till följd av att de blir sjuka, men helt enkelt inte har råd att betala för den vård som behövs. De saknar nämligen sjukförsäkring. Det är ju idiotiskt. Hur kan folk välja att strunta i sjukförsäkring? Så länge du är försäkrad finns det ju ingenting att oroa sig för. Så tänker också majoriteten av amerikanerna. Men ,så är det ikke. Denna dokumentär fokuserar faktiskt på de problem många människor ställs inför när sjukdom och elände knackar på dörren trots att alla drabbade vi får följa är försäkrade. Regissören Michael Moore levererar en fantastiskt välgjord och gripande dokumentär med mycket humoristiska inslag trots att ämnet dokumentären berör är allt annat än kul.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Berättelser ur verkligheten (2)

Precis som jag skrev i ett inlägg förra veckan har jag börjat med ett återkommande tema här på min blogg som jag valt att döpa till "berättelser ur verkligheten". Här kommer jag alltså tipsa er om dokumentärer, dokumentärserier, biografier och poddar som jag tycker förtjänar lite av er tid. Nu har det alltså blivit dags för tips nummer två!

Berättelser ur verkligheten (2)

Dokument inifrån: Fallet Kevin.
(2017)

En dokumentärserie i tre delar.

Bröderna var bara 5 och 7 år gamla när polisen pekade ut dem som skyldiga för mordet på 4-årige Kevin. Ansvarig utredare vid namn Rolf Sandberg uttalade sig senare i flera intervjuer om att det pojkarna berättat i förhör var så pass detaljerat att det inte fanns några som helst tvivel på att pojkarna var skyldiga till mordet. Men, var det verkligen så? Journalisten Dan Josefsson börjar granska fallet efter att en person med stor insyn i fallet hör av sig och berättar om de stora brister som fanns i utredningen. Efter mycket om och men får Dan till sist tag i förundersökningen där bland annat flera bandade förhör med de båda bröderna fanns tillgängliga.

Det han får bevittna är minst sagt häpnadsväckande. Trots deras unga ålder fick pojkarna sitta ensamma i timslånga förhör. Ingen förälder fick närvara under majoriteten av förhören. Pojkarna gråter och ropar efter mamma och pappa men trots det beslutar förhörsledaren att inte avbryta förhören. Istället får pojkarna höra att de ska få träffa sina föräldrar först efter att de har berättat om kvällen då Kevin miste livet. De filmade förhören blir sekretessbelagda och familjen får själva inte se dessa förhör med pojkarna varken innan eller efter att dom fallit. De båda bröderna döms skyldiga för mord men inget straff delas ut eftersom barn inte kan dömas för brott i Sverige. Men, de blir fortfarande stämplade som kallblodiga mördare av Sveriges befolkning.

Bröderna har nu behövt leva med denna börda i 18 långa år. De har behövt flytta, dölja sina sanna identiteter och givetvis har de också behövt må fruktansvärt dåligt. Eftersom bröderna själva antagit att de varit skyldiga till detta fasansfulla brott. De blev ju dömda. Sverige är väl inte ett land där människor döms för brott trots brist på bevis? Eller?

Denna dokumentärserie finner ni på SVT play.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus