Jag lyssnar på Megaton Sword
Det är ju inget dåligt bandnamn det där. Megaton Sword. Man riktigt hör drakarna sprucka på med eld, damerna i nöd (och nåd) skrika på sin hjältes hjälp och doften av slagfältets krutstänkta, blodtäckta jordmull letar sig upp i näsan. Heavy fucking metal.
Schweiziska Megaton Sword hajpades å det grövsta när Blood hails steel, steel hails fire släpptes 2020. Debutplatta, så inget överdrivet att leva upp till. Jag sov på hypen, var inne i hardcore/extremmetal-fas så brydde mig inte. Heay metal kräver ju rätt sinnestämning och allt det där – annars lyssnar man inte helhjärtat.
Men nu! Nu har jag till slut lyssnat igenom skivan några gånger och det låter ju skitbra. Uzzy Unchained, som står för sången, har en röst som nog inte passar alla. Jag gillar den dock. Tycker den passar perfekt till de episka historierna och som berättarröst till Megaton Swords kraftfulla, medryckande epistlar.
Den största styrkan är dock inte Uzzy, eller berättelserna, eller något annat förutom refrängerna. Det här är svinstarka refränger.
Bästa låten vet jag inte än. Kanske Verene. Men nästan alla spår är svärdsvassa här, förutom den lite tröga Crimson river.
Som Per Morberg skulle sagt ”Det här är bra. Det här är bra”.