Jag lyssnar på Visigoth

Jag lyssnar på otroligt mycket musik. Fruktansvärt mycket. Musik, och framförallt tuff musik, har varit mitt största intresse sedan gymnasiet. Jag har med god navigation undvikit att trilla ned i en och samma genre, vilket betyder att jag med god aptit frossar death metal, black metal, heavy metal, rock, hardcore, punk, grindcore, stoner, doom, fuzz,  trash metal, blackened death metal, blackened trash, punkrock, progressiv metal, sludge metal och massvis med annat. Allt, utom power metal, går an. 

Vilket förstås gör att jag hamnar i massa olika modes. En vecka vill jag ha grisig death metal från de djupaste av katakomber, den andra veckan vill jag höra hin håles toner från den mest fräsiga black metal du kan tänka dig. Eller som nu, när jag ivrigt kastar mig över all möjlig melodisk, fartfylld heavy metal med saftiga solon och höga stämmor. Det intressanta med de här banden är hur de bygger sina små universum. Inte bara är de ett par rediga jävlar på sina instrument – deras historier är levande. 

Ett av dem banden är Visigoth, vars andra fulllängdare, Conqueror's Oath, släpptes 2018. Här ligger behållningen först och främst i Jake Rogers helt fantastiska sång. Den karln är magisk. Sen finns förstås allting annat här för att få mig att krevera likt en tonåring – tempo, riff, refränger och storslagna storys.

Det enda egentliga minuset med den här plattan är de smått usla Salt City som inte har något att göra här. Men förutom den är Conqueror's Oath klockren.

Du som gillar heavy metal är absolut skyldig dig själv en lyssning eller två. Bästa låten? Steel and silver eller Warrior Queen. Jisses, vilket tryck.

Lyssna på Spotify