Thorn gör gigantisk death metal

Via världens bästa hårdrocksblogg, Invisible Oranges, upptäckte jag Thorn något år sedan. Brennen Westermeyer är ensam medlem (spelar även i snuskköttiga Fluids med världens äckligaste omslag) och styr skutan helt på eget bevåg. 

Jag har inte lyssnat överdrivet mycket. Förra släppet Crawling Worship var en långsam, dräpande, rutten skapelse som osade av obehag, död och doom-metal. 

Death-doom är ju det mörkaste av det mörka. Inte nödvändigtvis särskilt argt, men mystiskt, läbbigt och inlevelsefullt. Om det görs bra. Och stämningen är förstås a och o. Det tycker jag Thorn lyckas med. Det är nära på omänskligt tungt, nattsvart och rejält grisigt.

Idag läser jag om, och lyssnar på, andra skivan Yawning Depths. Det låter bra. Blytunga death metal-riff ekar ut över en bråddjup produktion med helvetesbröl och jordens skitigaste snuskgitarrer. Exakt som sådan här musik ska låta. 

Testa, om du vågar. Lyssna på Spotify.