Äntligen ska jag se Tool

Jag älskar Tool. Det är nog ett av mina topp 5 favoritband och jag avgudar Fear Inoculum, 10,000 days och Lateralus. Och nu har jag fått tag på en biljett till deras spelning på Avicii Arena i slutet av april.

För mig är det både helt självklart och helt världsfrånvändande att ett band som Tool är så stora som de är. Å ena sidan är de ju bland världens främsta band, sett till både musikalisk skicklighet, precision, vision och låtskapande. 

Å andra sidan snackar vi om fyra prog-gubbar vars själva angreppssätt till musik torde skrämma iväg de flesta, samtidigt som de mixar brutallånga låtar med polyrytmik okonventionella arrangemang. 

Att de säljer slut arena efter arena och fortsätter dra tusentals till sina grymma live shower är för mig inte bara ett starkt argument för att den mest spännande rock- och metalmusiken i hög grad lever och frodas kommersiellt, det är även ett statement om om det nog tusan finns hopp om mänskligheten ändå.

För mig blir det första gången jag kommer att få uppleva Tool live. Dessutom åker jag ensam till Stockholm och “globen” för att inmundiga amerikanernas snusktunga, förtryckande och medryckande musik. Vilket också känns naturligt. Tool ska upplevas i ensamhet. 

När senaste given, som jag anser vara deras största stund, Fear Inoculum, släpptes några år sedan släckte jag ned hela lägenheten, lade mig ner på golvet och slog på skivan och lyssnade uppslukad av briljans efter briljans. Det är så jag ämnar spisa mitt älskade Tool. 

Tänk. Tänk att till sist få höra eposet 7empest, malande Invincible eller storslagna Descending live. Håret reser sig. Dags att tagga till.

Rise

Stay the grand finale

Stay the reading of our

Swan song and epilogue

One drive to stay alive

Elementary. Muster every fiber

Mobilize

Stay alive