Rings of Power, Andor, White Lotus och Wheel of time

Det var ett tag sen jag bloggade. Det ska sägas. Inte fasiken blir man någon vidare framgångsrik bloggare med ett inlägg varje halvår, eller? Nåväl. Nu är det som det är. Och nu tänkte jag plottra ut några väl valda ord om de serier jag sugit i mig den senaste tiden. 

På grund av vad som verkar vara jordens segaste influensa så har jag varit sängliggande och bränt igenom mycket nytt, och något jag missat förr. So, here goes nutthin.

Rings of Power

Maktens ringar har ju fått rejält med skit. Den toknördiga Tolkien-armén slog sina huvud ihop med en drös rassar och öste skit över serien på grund av den frångick källmaterialet, och för att alver helt plötsligt var svarta (stoppa pressarna) och massa annat trams som jag inte brytt mig ett skvatt om. Faktum är jag verkligen gillar Rings of Power. Alldeles underbart snygg, lagom spännande, häftiga scener, miljöer och historien med alven och dvärgen var kanonfin. Det jag gillade lite mindre var Galadriel (en 3000 år gammal alv som beter sig som jordens tråkigaste tonåring?) och tempot svajade mellan varven. Men allt som allt en rejält stadig serie, som var visuellt alldeles häpnadsväckande. 7 av 10.

White Lotus S2

Nu är vi förvisso inte klara, jag och sambon, med White Lotus S2, eftersom avsnitten skickas ut en gång i veckan. Men hittills är den riktigt bra. Och jag hade väl inte väntat mig annat heller, eftersom S1 var enastående. Där den förra säsongen dök ner i postkolonial problematik, “äganderätt”,  existentialism och massa annat spännande har S2 istället fokuserat ganska helhjärtat på den ack så komplicerade manligheten, och relationen mellan män och kvinnor. Och precis som i S1 betas temat av med bra dialoger, intressanta karaktärer och snygg uppbyggning. Det enda jag önskar är att Mike White slutar blanda in mord i White Lotus. Det tillför verkligen ingenting. Hittills - 8 av 10.

Andor

Jag har missat mycket av Star Wars från och med de senaste filmerna. Gillade den första nya, tyckte att den andra nya var skräp och struntade helt i den tredje. Har varken sett The Mandalorian, Boba Fett eller Obiwan. Men Andor valde jag att kolla på, kanske för att jag gillar Diego Luna och älskar Rouge One som ju också är lite mörkare. Och Andor är verkligen pissbra. Riktigt, riktigt, riktigt, riktigt bra. Snygg, tajt, spännande, cool, mörk och fan man avskyr verkligen Imperiet (vilket Star Wars inte alltid lyckas med). Jag är mäkta imponerad av Andor (som jag heller inte sett klart, ska tilläggas). Hittills - 8 av 10.

Wheel of time

Mycket fantasy blev det, där i sjuksoffan. Det är väl en lämplig verkhetsflykt, I guess. Och Wheel of Time såg jag efter Rings of Power, så den upplevdes som ganska billig, tyvärr. Fan, allt är väl billigt jämfört med Rings of Power, haha. Wheel of Time var inte vad jag väntade mig (kan ingenting om böckerna eller loren). Jag väntade mig mycket svärd, sköldar, drakar och superfantasy men fick istället otroligt mycket magi, såg knappt ett svärd, och fick se massa jobbiga ungdomar i mjukiskläder tjafsa med en magiker som tydligen vet mer än dom gör. Men så tokig var den absolut inte. Hyfsat spännande, ganska balla monster, och hela grejen med kraften, män kontra kvinnor och världsbyggandet funkade bra tycker jag. 6 av 10.