Wolves in the throne room i Slaktkyrkan

Amerikanska Wolves in The Throne Room har världens snyggaste bandnamn. De spelar också black metal där kraften hämtas från naturen, istället för djävulen. I tisdags hälsade de på i Slaktkyrkan i Stockholm med schweiziska E-L-R (som i motsats till Wolves har världens tråkigaste bandnamn). Självklart var jag på plats för att förgylla veckan med gripande livemusik.

Trots sitt urtrista bandnamn så övertygade förbandet E-L-R med sin massiva blandning av postmetal och doom. De där gungande trummorna kunde jag inte få nog av. Med två kvinnliga sångerskor som kontrast till mörkret, gav de dessutom sin musik en vital skjuts.

Wolves in the throne room då? Med sju plattor i bagaget har bröderna Aaron Weaver och Nathan Weaver, samt Kody Keyworth, en djup källa med material att plocka ifrån. Bandet tog stora delar av metalvärlden med storm i början av 2000-talet med sina långa, atmosfäriskt laddade kraftpaket till låtar, där bergen, skogen och himlen står för uttrycken istället för hin håle med tillhörande eld och blod. 

Senaste albumet Primordial Arcana släpptes 2021 och de två inledande spåret på spelningen hämtas direkt härifrån. En saftig inledning. Majestätiskt. Sedan följer en kavalkad av spår som jag har absolut noll aning om varifrån de kommer. Men bra är det. Fantastiskt, rent av. Bandet väljer även att krydda upplevelsen med rökelse, något som ger en potent effekt och förstärker känslan av andakt. Effektivt. 

Wolves in the throne room är nästan alltid bäst i slutet av sina låtar. Det är då som deras energi blir frigiven. Förlöst. Under kvällen använder de sig ofta av formeln att bygga upp, strukturera och sedan frigöra. Vägen till katarsis görs med fingertoppskänsla. Någonstans i mitten drar de ordentligt ner på tempot, vilket bär upp det efterföljande ursinnet ännu mer.

När sista tonen dör ut, och doften av rökelse ligger tjock i Slaktkyrkan, påminns jag än en gång om den mörka hårdrockens obevekliga förmåga att föda svältfödda sinnen. 

Mitt betyg? 8/10.

Vad: Amerikansk black metal (USBM)

Var: Slaktkyrkan i Stockholm

Publik: Glest långt bak, tjockt långt fram

Bäst: Jag är väldigt svag för inledande “Mountain Magick”

Sämst: Mina billiga öronproppar drog ner upplevelsen

Fråga: Varför har jag inte hört talas om fantastiska E-L-R innan?