Det finns väl egentligen bara ett sätt att börja en fredag. Med death metal. Norrmännen i Blood Red Throne manglar på. De verkar ha släppt tusen skivor, alla proppfulla med supertypisk death metal någonstans i gränslandet mellan enkelt mangel och superteknisk ultradöds.

Senaste given Imperial Congregation släpptes förra året och jag snappade upp den nu på morgonkvisten via Angry Metal Guy (vars recensioner jag inte alltid håller med om).

Det låter bra. För att vara den här stilen. Om man vill ha death metal som rullar på, utan större överraskningar, och inte låter direkt old school, skulle jag nog rekommendera det. Bandnamnet är ju dessutom förträffligt, och omslaget är alldeles lagom coolt.

Lyssna på Spotify

Det är ju inget dåligt bandnamn det där. Megaton Sword. Man riktigt hör drakarna sprucka på med eld, damerna i nöd (och nåd) skrika på sin hjältes hjälp och doften av slagfältets krutstänkta, blodtäckta jordmull letar sig upp i näsan. Heavy fucking metal.

Schweiziska Megaton Sword hajpades å det grövsta när Blood hails steel, steel hails fire släpptes 2020. Debutplatta, så inget överdrivet att leva upp till. Jag sov på hypen, var inne i hardcore/extremmetal-fas så brydde mig inte. Heay metal kräver ju rätt sinnestämning och allt det där – annars lyssnar man inte helhjärtat.

Men nu! Nu har jag till slut lyssnat igenom skivan några gånger och det låter ju skitbra. Uzzy Unchained, som står för sången, har en röst som nog inte passar alla. Jag gillar den dock. Tycker den passar perfekt till de episka historierna och som berättarröst till Megaton Swords kraftfulla, medryckande epistlar. 

Den största styrkan är dock inte Uzzy, eller berättelserna, eller något annat förutom refrängerna. Det här är svinstarka refränger.

Bästa låten vet jag inte än. Kanske Verene. Men nästan alla spår är svärdsvassa här, förutom den lite tröga Crimson river. 

Som Per Morberg skulle sagt ”Det här är bra. Det här är bra”.

Lyssna på Spotify eller på Bandcamp

Slutspelet i världens bästa sport är i full gång. Egentligen borde jag sätta mig på ett flyg till Los Angeles, åka ut till SoFi-stadium med ett sugrör, och suga upp den våta fläck som är Arizona Cardinals från gräset, efter deras braktorsk i måndags mot ett vida överlägset Los Angeles Rams. Men det har jag inte råd med. Så istället tänkte jag tippa helgens divisional round.

Tampa Bay Buccaners vs Los Angeles Rams

Höjdarmatch. Jag har sett få matcher med Tom Bradys ”nya” lag (han började förra säsongen) men det jag har sett har imponerat. Allt snack om att det är tack vare Brady som Bucs går bra är ju … bara snack, eftersom laget har en stabil offensiv ändå. Men mot Rams, vars försvar är utomjordiskt, så tror jag att det tar stopp. Om Rams kan hålla sin toppnivå tror jag kan de kan gå riktigt, riktigt långt i år. Just nu verkar det lättare att åka till månen än att komma förbi den där defensiven. 

Cincinnati Bengals vs Tennesee Titans

Spännande match. Roliga lag. Bengals har vunnit sin första playoff-match på tre miljarder år och deras quarterback Joe Burrow kastar långa, sanslösa passar medan Titans förlitat sig till stor del på sin running back King Henry, som nu är tillbaka efter skada. I hans frånvaro har de klarat sig bra – så pass bra att de knep top spoten i AFC och fick vila en vecka som tack för det. Jag tippar Titans här. De känns mer både mer stabila och mer dynamiska.

San Fransisco 49ers vs Green Bay Packers

Inte peppad på den här. Tydligen har topplaget Green Bay haft problem med 49ers historiskt. Och nyligen. Och hela tiden. Jag kan ingenting om de här lagen, förutom att Green Bay har en av ligans bästa quarterbacks i form av vaccinlurendrejaren Aron Rodgers och en brutal wide reciever i form av Davante Adams, medan 49ers quarterback Jimmy Garoppolo gjort misstag när man inte får göra det – och kastat interceptions vid helt fel tillfällen. Jag trotsar historien och tippar Green Bay. 

Buffalo Bills vs Kansas City Chiefs

Anfallsfest. Om det är två lag jag inte sett ett smack av den här säsongen är det dessa två. Jag vet att Bills har en smått tokig offensiv, de är on a roll och mosar genom motståndare som ingenting. Men jag vet också att Cheifs stjärnquarterback Patrick Mahomes passade till fyra eller fem touchdowns i senaste matchen. Defensiverna har jag noll koll på. Jag tippar Cheifs som vinnare här. Bills har väl historiskt sett torskat fyra superbowls, så om det finns något lag som viker sig under press är det dem.

Bland det bästa med att blogga enbart för nöjes skull och ingenting annat är att jag kan skriva om vad än som faller mig in. Och inatt låg jag och tänkte på att jag borda ranka Tarantinos filmer. Precis som alla i min ålder och mitt filmintresse har gjort.

1. Pulp Fiction

För mig är Pulp Fiction helig. Orubblig. Ikonisk. Det är filmernas film och förmodligen den coolaste filmen som har gjorts. Den gjordes i en tid då inget liknande skapats, av en regissör vars stil ännu inte blivit trademark. Den bröt ny mark, vände och vred på storytelling och pressade ur sig repliker, scener och karaktärer vars närvaro ekar långt in på 2020-talet. Mästerverk.

2. Inglorius Basterds

Tarantinos egna tolkning av andra världskriget är hans näst bästa film. Till större delen tack vare Christoph Waltz nazist. Grejen är många filmer lever på sina första intryck. Som sig bör. Och Waltz liksom brände sig fast på hornhinnan med sin supervidriga (och roliga) nazistgalning. Förutom utom det så är själva handlingen är briljant, och scenen med kortspelet legendarisk. Magnifik rulle som jag ofta ser om. 

3. Once upon a time in Hollywood

Snacka om slowburn. Snacka om känsla. Det tog mig minst två gånger innan jag verkligen uppskattade storheten i den här filmen. Som kärleksförklaring till en svunnen tid är den perfekt, och som film nästan lika genial. Att kolla på den här filmen är som att dricka en fantastisk cocktail när solen smeker ansiktet, eller som att ligga och dra i sig i sängen en söndagmorgon utan att ha ett skit att göra. Den är så jävla len. Och så jävla bra. 

Dessa blir utan kommentar men rankas likt förbannat.

4. Kill Bill Volume 2

5. Django Unchained

6. Kill Bill Volume 1

7. Hateful Eight

8. Reservoir Dogs

9. Jackie Brown

10. Death Proof

Fan vad kul det är att lista grejer. Förstår charmen i det här.

Jag började titta på NFL förra säsongen. Efter år av velande och diverse kvällar framför vanlig fotboll, MMA, hockey så har jag känt ett sug efter amerikansk fotboll och NFL. Och förrförra året gjorde jag slag i saken, skaffade game pass och tittade med en insatt kompis som förklarade det ena och det andra.

Jag kan fortfarande väldigt lite. Men det är en fantastisk sport. Makalös. För mig passar den perfekt eftersom det är kontaktsport, action, strategi och kolossoalt spännande och underhållande. Sporten och NFL är skapad för att generera inkomst (vi snackar ändå USA här) och hur gör man det? Jo, genom att göra den så underhållande, jämn och spännande som en sport kan bli. 

Nu är slutspelet i full rulle och igår mosade Brady & the Bucs igenom Phillys Eagles som (nästan) ingenting. Inte särskilt oväntat, dock. 

Ikväll blir det nattens andra matcher. Enda minuset so far med att följa en amerikansk sport är ju att man inte kan se allt live. Nåväl, small price to pay.