Test av Mass Effect 3 multiplayer

Detta inlägg postades ursprungligen på min egna blogg där jag vanligtvis huserar. Men lite då och då postar jag även mina inlägg här. Detta inlägg är en liten extra god karamell så jag kunde inte låta bli att posta den här med.

Det var med rätt så stor skepsis, men också stor förväntan, jag satte mig framför skärmen i ett konferensrum på DICE - ihop med min bloggkollega Frances - för att för första gången få testa multiplayerkomponenten av kommande Mass Effect 3. Trogna läsare av bloggen vet att det inte var särskilt länge sedan jag brann av över just införandet av ett multiplayerläge i spelet. Det kändes helt enkelt onödigt och något som bara tog resurser från skapandet av det viktiga: Den enskilda Mass Effect-upplevelsen. Ett multiplayerspel skulle inte riktigt vara Mass Effect. Samtidigt var jag såklart oerhört förväntansfull. Det var ju Mass Effect 3 jag skulle få se.

För att stilla min oro berättar Biowares, enligt Frances ursnygge, community coordinator Lion Martinez att det är så att tillägget av multiplayerdelen givit mer tid för teamet i Edmonton att slipa på enspelarkampanjen. Och eftersom spelet faktiskt sköts upp från att släppas i år till nästa år så tror jag honom. Frances bara log.

Med farhågorna något stillade var det då dags för själva spelandet. Det var inte en perfekt version vi fick prova utan en tidig utvecklarversion, vilket märktes, främst i menyerna där det saknades grafik på sina ställen och i att det tog några försök innan spelet var igång. Men det är inget konstigt för en såpass tidig version. Men när väl spelet rullade så var det väldigt snabbt ganska tydligt vad vi hade att göra med. Frågetecken blev utropstecken.

Mass Effect-känslan. Vad den än består av så är den svår att sätta fingret på, men utan tvekan fanns den där och genomsyrade hela vår spelsession. Den som skapas när ljud, grafik och i detta fallet framför allt spelmekaniken samverkar för att dra in en i världen. För även om här inte finns massa dialogträd och upplåsbara codex-poster så är det den unika sammansättningen med skjutande, förmågor och fiendesköldar som gör att det inte råder någon tvekan för mig att det är just ett Mass Effect jag spelar. Visst finns det likheter med andra spel, och att kasta en Singularity kanske skulle kunna sägas vara som vilket vapen som helst, men när specialförmågorna hos och de olika klasserna ställs mot flera olika sköldtyper skapas en strategisk samarbetsupplevelse olikt andra spel, samtidigt som det inte tappar tempo.

Jag gillar oftast inte multiplayerspel, vilket också var en av orsakerna till att jag också var rätt kritisk till dess införande i detta spelet. Men när jag spelar Galaxy at War - som multiplayerdelen kallas - så har jag roligt på ett sätt som jag inte haft tidigare i multiplayer. Dels för att det är co-op (inte helt olikt horde-mode i Gears of War) men också just för att det är Mass Effect-upplevelsen med tidigare nämda förmågor. På samma sätt som jag tyckte skjutardelarna i Mass Effect 2 var roligare och mer varierade än de i Gears of War 2 så tycker jag detta spelet gör samma sak igen. Jag har helt enkelt roligare här än jag har i Gears of War 3, eller någon annan shooter heller för den delen. För skall man jämföra spelet med något så är det just Gears horde-mode. Fast här har de även kryddat till det hela med små miniuppdrag som man måste utföra under spelets gång och man jobbar sig därmed framåt i nivån. På så vis förblir man i rörelse.

Rent visuellt kändes det också oerhört fräscht. Den klassiska Mass Effect-designen var intakt, men nu snyggare än någonsin. Animationer och rörelsemönster på fienderna radikalt förbättrade, och hela stridsfältet kändes visuellt mer dynamiskt med rökeffekter, sniperlasrar och liknande. Dessutom var banorna något mer vertikala än vi är vana vid i Mass Effect. Ett lyft. Riktigt trevligt var även det free-flight läge som bjöds på om man lyckades med konststycket att stupa. Om det förblir i slutversionen återstår att se, men att kunna flyga runt fritt i de vackra miljöerna var en fröjd.

Jag kom som sagt var rätt skeptisk, men när spelet slutligen gav upp i en episk konsolreboot med efterföljande debugminnesdump var det inget snack om saken: Jag var helt såld på spelet. Hela jag bara skrek efter mer Mass Effect och även efter mer Mass Effect i just multiplayer. Hur mycket jag än försökte känna mig professionell inför EA:s representant så var det i stort sett omöjligt att ta bort mitt stora leende från läpparna. Det kändes för första gången som en flerspelarupplevelse gjord för mig, spelandes tillsammans med mina vänner. Även Frances, som är en ren färsking till Mass Effect-universumet, blev oerhört peppad och jobbar nu frenetisk på att lära sig kontrollen och all härlig lore för att vara redo inför spelet när det släpps nästa år.

Hur jag överhuvudtaget skall överleva mentalt fram till den 6:e mars känns nu som en olöslig gåta.