Det är nu lite mer än trettio år sedan brittisk TV förärades med vad som många kommit att kalla för världshistoriens mest smaklösa sitcom. Ett ohyggligt spektakel som orsakade ett sådant ramaskri att endast pilotepisoden hann sändas innan resterande åtta redan färdigproducerade avsnitt gömdes djupt inne i en mörk studiokällare i hopp om att världen skulle glömma dess existens.

Jag pratar naturligtvis om Geoff Atkinsons Heil Honey I'm Home, en komediserie om Adolf Hitlers och Eva Brauns vardagsliv i ett alternativt 1938 där de bor grannar med det judiska paret Arny och Rosa Goldenstein. Tänk dig Rena Rama Rolf, fast med några kryddmått mörkare humor och där det återkommande skämtet genom alla episoder var Adolfs misslyckade försök att mörda sina judiska grannar. Ja du läste det rätt.

Heil Honey I'm Home var enligt skaparen tänkt att parodiera tidiga sitcoms från 50- och 60-talet, fullt med slapstick, skratt och applåder när en karaktär gör entré på scenen. Geoff Atkinson påstår att grundtanken till serien var god och inte föddes genom illvilja, snarare en önskan om att göra narr av en av världshistoriens hemskaste människor. Men någonstans behöver en gräns dras för vad som faktiskt får anses acceptabelt och framförallt det brittiska judiska samfundet gick till hårt verbalt angrepp mot studion och kanalen som sände första episoden.

Den absolut smaklösa animerade öppningssekvensen med nazistiskt stiliserat typsnitt kan man spana in här. Och även pilotepisoden finns förevigad i sin helhet på Youtube för den som känner sig nyfiken. Tjugofem minuter av tragedi som samtliga involverade snabbt suddade ut från sina resuméer. Ja jösses. Vilka andra horribla TV-serier minns ni som dog ut och försvann efter bara en eller två episoder?

Det går knappast att undvika den rådande hysterin kring mörk framtidsdystopi, något som vi tveklöst har CD Project Red att tacka för med sitt kommande storspel som nu bara är några dagar bort. Men det finns så mycket mer där ute i vårt enorma spellandskap och jag tänkte passa på att den kommande tiden försöka belysa det lite mer. Så räck nu upp handen alla ni som blir svaga i knäna av tankarna på lite klassiskt penna-och-papper rollspelande för nu blir det åka av!

Tack vare det fenomenala folket på Helmgast så har undertecknad fått möjlighet att dyka på djupet i ett av våra senaste svenska rollspelstillskott i deras beckmörka cyberpunkdoftande Neotech Edge. Tre mustiga böcker fyllda med texter och bilder som tar en till en helt annan värld, lockande likväl som fasansfull. Våt asfalt, skimrande neonskyltar, megaföretag och allt vi associerar med genren finns representerat här men även gott om nytänkande och normbrytande som vågar ta steget bort från all den klassiskt uppenbara 80-tals influensen.

Tillsammans med några av vännerna har jag kört ett första äventyr och intrycken är många och väldigt, väldigt positiva! Jag utlovar självfallet en rejäl text kring spelet och vi hoppas kunna pressa ut den under kommande veckan, så där lagom i kölvattnet av Cyberpunk 2077. Ett vrålfint komplement för den som vill gosa ner sig i med framtidsdystopi och ännu roligare är det ju så klart att spelet faktiskt är helsvenskt!

Spelar ni andra mycket rollspel och vilka tillhör era favoriter?

Det kokas och bubblar friskt i kitteln, för artikelserien Briljanta B-Filmer kommer snart kunna visa upp sin andra (och rejält. förbannat försenade) men absolut inte sista del. Den som väntar på något gott brukar det ju heta, och förhoppningsvis kommer alla ni som älskar skräpiga gamla B-Filmer kunna gotta in er i den andra delen i artikelserien inom den närmaste veckan som denna gång kommer fokusera på svärdssvingande, magiker, onda häxor och snorande troll. Kort och gott fantasy, Sword and Sorcery. Tills vidare så kan ni återuppleva den första delen genom att klicka på denna magiska länk.

Så grabba tag om manteln och slipa svärdet, för snart beger vi oss ut på äventyr! Önskemål, tankar? Skriv dom gärna till mig så ska jag göra mitt bästa för att tillgodo se era fantasier.

September har anlänt med buller och bong tillsammans med en av detta års mest intressanta och efterlängtade karaktärsanalyser, #UNFIT The Psychology Of Donald Trump där vi bjuds på en djupdykning in i hans psyke genom ögonen på några av vår tids mest framstående män och kvinnor som arbetar med mental hälsa. Vansinnigt intressant, skrämmande och informativ på ett tacksamt opolitiskt vis, spana omedelbart in trailern här.

Billiga kopior på kända blockbusters är ett säkert kort för att tjäna pengar. Obefintligt skådespel, manus från helvetet och specialeffekter så pinsamt usla att man vill kväva sig själv till döds i skäms-kudden, ja det är The Asylums framgångsrecept och något dom tjänat bra med stålar på genom åren med "klassiker" som Flight 666, 6-Headed Shark Attack och Sinister Squad. Det är ren dynga men där finns en nästan sadomasochistisk tillfredställelse med att utmana sig själv titt som tätt med någon av deras filmer, något som jag fick för mig så sent som i söndags kväll i formen av den inofficiella uppföljaren på James Cameron Titanic. Nämligen, Titanic II (så klart).

Vad som följde var en och en halv timmes katastrof som fick en att mysa av tillfredställelse i vad som inte kan beskrivas som annat än home run i dåliga greenscreen-effekter och skådespelarinsatser helt på nivå med ett gäng sjätteklassare. Vart filmens budget på femhundra-tusen dollar blivit av ja det kan man verkligen fråga sig och Titanic II är en monumental mockbuster som erbjuder det absolut värsta av i princip allt. Det är en dröm för alla oss som älskar att frossa i filmexkrement av värsta sort och var en perfekt avrundning på helgen. Jag utmanar därmed alla att spana in trailern och om ni finner modet djupt inom er att även titta på filmen i sin helhet. Nu får man helt enkelt bara hoppas på att en uppföljare dyker upp snart, kanske Titanic III: the Resurfacing eller något liknande? Det hade i sanningen varit briljant. Briljant uselt.