Till skillnad från mina kära kollegor var jag inte speciellt imponerad av den nu avslutade och snordyra fjärde säsongen av kronjuvelen på Netflix-himmeln. Det är tydligt att Duffer-bröderna inte lider någon brist på framåtanda och driftighet. Viljan och ambitionen som ligger till grunden för det ständigt expanderande Stranger Things-universumet är tydlig, men också orsaken till att serien ännu en gång faller på eget grepp. Det spretiga manuset försöker desperat balansera de många karaktärernas involvering men historien trampar gång på gång vatten och präglas av bristfällig klippning och på tok för lite fokus. 

Magin och briljansen från den första säsongen är sedan länge borta. Begravt under serieskaparnas storhetsvansinne och episodernas bedövande speltid. Gruppens amanhållningen är tillintetgjord, karaktärerna spridda och deras individuella historierer är helt enkelt inte tillräckligt engagerande. Inte ens säsongens storskurk är speciellt rafflig. En geggig, muttrande surgubbe vars halvbakade levnadshistoria känns som en andefattig efterkonstruktion som dessutom tar bort mycket av den mystik som första säsongen skapade kring the upside-down - den mörka, parallella dimensionen. 

Det största klavertrampet av alla däremot, det kommer i formen av hela Ryssland-historien och Hoppers kamp att komma hem. Jösses vilket sömnigt äventyr det var, något som till råga av allt inte hade minsta lilla inverkan på vad som borde varit säsongens enda fokus. Vecna och hans onda planer för Hawkins. Hopper borde tveklöst ha dött i slutet av tredje säsongen, något som hade varit långt mer emotiniellt effektivt både för oss tittare men även för seriens andra karaktärer. Men nej, istället spenderar vi timmar på att se honom lyckas med de mest osannolika av stordåd trots han fått utstå månader av tortyr, svält och allt annat otrevligt som hör en gulag till. Rent och skärt trams. 

Jason, seriens försök till att skapa en sekundär och mer mänskligt antagonist känns även han som ett gruvligt snedsteg. Så mycket potential nedspolat i toaletten och vad som hade kunnat bli en genuint sympatisk karaktär med klockrena hämndmotiv, om än felriktat sådant. Slutar upp med att vara en totalt osympatisk tölp utan tillstymmelse till moral som från ingenstans plötsligt är beredd att mörda gamla vänner Som karaktär är han inte bara totalt ur gängorna utan också skrattretande entonig och utan nyans, en fullständig blunder vars död i slutändan bara föräras med en putslustig ordvits. 

Den femte säsongen är på väg och är nu tänkt att avsluta sagan om Hawkins, Eleven och alla andra. En historia Duffer-bröderna svär att de hade nedskriven och planerad i detalj sedan långt tidigare. Kalla mig cynisk men från vad vi sett hittills talar det ojämna berättandet från säsong två, tre och nu fyra ett helt annat språk. Visst, Stranger Things är beundransvärt, speciellt med tanke på skådespelarna, pengarna och allt jobb som lagts ned på att skapa detta fenomen. Men för mig har intresset och den känslomässiga investeringen i serien sedan länge ebbat ut. Stranger Things må vara en hejdundrande monstersuccé för Netflix men känns numera bara som ett svindyrt guilty pleasure präglat av 80-tals referenser. 

Vilket otroligt lopp vi fick idag på Silverstone. Äntligen, äntligen fick Carlos Sainz sin efterlängtade första F1-seger efter ett par makalöst intensiva tio varv. Sergio Perez knep andraplatsen efter en grymt snygg återhämtning från nittonde plats. Hemmafavoriten Hamilton körde ett av sina bästa lopp hittills i år och det såg länge ut som att han dessutom hade chans att vinna loppet, men fick i slutändan nöja sig med en solid tredjeplats. 

Dubbla poäng för Haas och Mick Schumachers första för karriären hörde till dagens största höjdpunkter. Tyskens jubel och tårar på teamradion efter målgången var underbara att höra, måste vara enormt lättande för honom efter att ha kämpat i motvind i en och en halv säsong. Detta innebär också att Haas klättrar upp på åttondeplats i konstruktörsmästerskapet och går om Aston Martin. Hoppas nu teamet kan bygga vidare på dessa framgångar med nyfunnet självförtroende. 

Dagens våldsamma och otäcka start måste så klart också nämnas. Tacksamt och mirakulöst nog klarade sig Zhou Guanyu utan några skador. Återigen bevisar halon på F1-bilarna sitt syfte, utan den vågar jag knappt ens tänka på hur slutresultatet hade kunnat bli, usch. Intrycken att smälta är många och jag tror framför allt att Ferrari internt behöver ta sig ett rejält snack kring deras strategier som återigen var märkligt tveksamma. Ja rent av var nära att kosta dom vinsten idag. Efter segern från Carlos är han dessutom poängmässigt hack i häl på Leclerc. Spännande!

Tacksamt nog behöver vi bara vänta fem dagar tills det återigen är dags för mer av världens snabbaste motorsport. Spielberg i Österrike bjuder in till racing och kommer även bjuda på årets andra sprint-helg. Vilket är riktigt kul så klart! Mer racing, mer vroom, mer underbar F1! Så vad tyckte ni om dagens lopp? Tror ärligt talat det var den bästa racingen jag sett på Silverstone på år och dag. Makalöst, fantastiskt och helt gastkramande spännande!

Lite knappt en timme kvar till kvalet går av stapeln längs anrika Silverstone och jag är naturligtvis helt kriminellt taggad. Självfallet har jag som vanligt skrivit ner alla mina tankar och funderingar, så för de av er som vill dränka er i F1-kackel bör omgående hoppa över och läsa min text. Jag tror stenhårt på Red Bull ännu en gång och både Sergio Perez och Max Verstappen var gruuuvligt snabba under FP3. Tredjeplatsen ja den tar någon av Mercedes-bilarna, både Lewis och George ser taggade ut!

Det ser onekligen ut som att tjurarna har årets världsmäterskap som i en liten ask, och det är ta mig tusan välförtjänt. Max är nära nog felfri och även under press kör han som en gud. Kan inte annat än sitta och gapa över hans tempo. Långt mer intressant är nog i så fall striden om årets andraplats och Mercedes knappar verkligen in på Ferrari som efter en så lovande öppning har fallit på eget grepp. De må ha den på pappret bästa bilen men deras strategier under året har varit minst sagt märkliga.

Nu kör vi, kom igen Max! 

Är det rimligt att bli exalterad över något som i grund och botten bara ombesörjer att överskölja en med svalkande vindar? Kanske inte. Och smartfläktar är onekligen inte en grej jag trodde mig behöva i mitt liv, men nu absolut inte vill vara utan. Jag har satt betyg på de tre rackarna från Xiaomi och du kan spana in recensionen.

Fantastiska, välkonstruerade manicker som gör precis vad de ska och så otroligt mycket mer. Tystgående, stilrena, bra konstruerade och löjligt enkla att använda via smart-appen. Ja jag har så klart luftkonditionering också men för att flytta runt luften eller skapa lite lokalare vindbyar, så är dessa helt brutalt fenomenala. Gör absolut mos av de normala "dum"-fläktarna vi alla är så vana vid att använda.

Recension finnes här, boom!

Sommarvärmen är här med besked, och vad bättre än att kyla ner sig med några fläskiga fläktar? Vi tog tillfället i akt och snackade med Xiaomi som skickat över tre av deras smart-fläktar som just nu går för fulla muggar och gör tillvaron en smula mer dräglig här hemma. Ja jag tillhör de där gubbarna som föredrar en lite brisigare, svalare tillvaro i skugga framför att bli levande stekt i hetta och sol. 

Mycket imponerad hittills, tystgående och med bra tryck samt vettiga inställningsmöjligheter. App-kontrollerna är dessutom något jag verkligen inte trodde jag skulle bli så förälsklad i som jag blivit. Men att kunna ligga på soffan och via mobilen reglera om luftflödet, ja det är ta mig tusan guldkant i tillvaron. Håll utkik efter min svalkande recension de kommande dagarna! Vill ni kan ni även spana in fläktarna på Mistore-hemsidan!

Vad använder du hemma, fläktar eller AC?