Svenska
Blog
Retro Nonsens®: American Gladiators

Retro Nonsens®: American Gladiators

Få TV-program får barndomens minnen att strömma tillbaka på samma vis som American Gladiators. Kampen mellan David och Goliat, en perfekt blandning av athleticism och underhållning. Ett sprakande spektakel stöpt i amerikanska sensibiliteter där svällande muskler mötte fantasi i vad som under flera år var ett av de mäktigaste spektaklen som gick att se på svensk TV. Som liten palt satt man där som klistrad och hejade på Malibu, Nitro, Ice, Thunder och alla de andra när de brutalt klubbade ner den ena stackars deltagaren efter den andra. 

Gladiatorerna blev en förlängning av 80-talets actionhjältar, en symbol för styrka, smidighet och karisma med en imponerande närvaro som överskuggade det mesta annat. Det var nästan euforiskt att se dom i TV-rutan när de tog sig an utmanarna i de olika grenarna innan den slutliga uppgörelsen längs den ikoniska hinderbanan. Jag och vännerna var som besatta och under en kort period var det allt vi lekte på skolgården när det var rast. Sandlådan likväl som klätterställningen förvandlades till hinderbana och det var ett under att ingen av oss skadade sig. 

American Gladiators kommer för alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och att se gamla klipp av programmet på Youtube får mig alltid att le. Speciellt då den numera klassiska intervjun med en tydligt drogpåverkad Malibu som efter att ha åkt på rejält med smisk under ett tidigare program magiskt gjorde ett återuppträdande. Till synes helt kurerad från skadorna. Sports Illustrated lyckades till och med göra en intervju med Deron McBee (som han egentligen heter) för några år sedan där han berättade mer om sina upplevelser. Väldigt sevärt

Minns du American Gladiators?

Tidigare inlägg i denna bloggserie:

Game Genie

Tippen

Zombies Ate My Neighbors

Voxpop

Fångarna på fortet

Super Star Wars

Esselte Moviebox

Den Försvunna Diamanten

Hotel

Sim City 2000

FX Fighter

Body Blows

Cruis'n USA

Talisman

Batman: The Animated Series

Langoljärerna

Killer Instinct

Avgudens Förbannelse

Moonstone: A Hard Days Knight

Spökslottet

Dinosauriernas Glömda Dal

Big Red Racing

DuckTales

Rock n' Roll Racing

Vem där?

Micro Machines

Cool Spot

Scud Race

Barcode Battler

Drakar och Demoner

Heroquest

Dragon's Lair

Kongman

HQ
Retro Nonsens®: Game Genie

Retro Nonsens®: Game Genie

Det är lite deprimerande att tänka på hur fuskkoder numera knappt existerar, det är en nostalgisk relik från förr. Något som får oss gamla rävars hjärtan att bulta hårt och kanske lite extra så för Game Genie - denna magiska nyckel som låste upp en helt ny värld av möjligheter. Det var den ultimata följeslagaren, något som tillät oss spelare att överskrida gränser och göra det omöjliga möjligt. Inte minst var det med dess hjälp jag och min då bästa kompis äntligen lyckades ta oss igenom sista världen i Super Mario Bros 3. 

Jag minns hur vi satt i evigheter, ihopkrupna vid TV:n och bläddrade i den lilla kodboken som följde med - i jakten på den perfekta kombinationen av fusk. Det var lika mycket spänning som förundran, det faktum att vi mer eller mindre omformade spelen efter vår egen vilja. Man var nästan tvungen att gnugga sig i ögonen emellanåt. Men Game Genie var så mycket mer än bara ännu ett tillbehör till Nintendos lilla gråa låda. Det var en katalysator för oförglömliga spelminnen, en tid då vi få förunnat delade koder och hemligheter med varandra som om vi vore medlemmar i en exklusiv klubb.

Ja, det var bara en liten bit plast men för oss som växte upp under slutet av 80 och början av 90-talet har Game Genie kommit att bli en symbol för tiden, en kulturell prövosten vars arv för evigt lever kvar djupt inom våra hjärtan. Game Genie stod för oändliga möjligheter och var i våra ögon något som gränsade på att vara ren och skär svartkonst. Men inte minst påminner det oss om en enklare, oskyldigare tid då spellandskapet hade ett trolskt skimmer om sig och även det omöjliga kändes möjligt. 

Minns du Game Genie?

Tidigare inlägg i denna bloggserie:

Tippen

Zombies Ate My Neighbors

Voxpop

Fångarna på fortet

Super Star Wars

Esselte Moviebox

Den Försvunna Diamanten

Hotel

Sim City 2000

FX Fighter

Body Blows

Cruis'n USA

Talisman

Batman: The Animated Series

Langoljärerna

Killer Instinct

Avgudens Förbannelse

Moonstone: A Hard Days Knight

Spökslottet

Dinosauriernas Glömda Dal

Big Red Racing

DuckTales

Rock n' Roll Racing

Vem där?

Micro Machines

Cool Spot

Scud Race

Barcode Battler

Drakar och Demoner

Heroquest

Dragon's Lair

Kongman

HQ
Säg ett datum, vilket som helst!

Säg ett datum, vilket som helst!

När man pratar svensk humor så finns där få saker som kan mäta sig med Killinggänget och deras briljans. Folkligt men komplext, enkelt men ändå smalt. De sex episoderna av Nilecity 105,6 som skapades av Henrik Schyffert, Johan Rheborg, Robert Gustafsson, Jonas Inde och Andreas Lokko kan mycket väl vara den mest underhållande produktionen i svensk televisions historia. 

Humor som kanske nådde sin kulmen i den nu 20 år gamla sketchen där Robert Gustafsson introducerar sina koreanska adoptivpäron och tillsammans med dem sjunger Lou Reeds klassiska Walk on the Wild Side. Fast så klart med en överdrivet grov asiatisk accent. Provocerande och osmakligt påstår “de som kan” - svenska, lättkränkta kulturvetare som anpassat sina åsikter efter samtidens agenda. 

Jag som växte upp med serien väljer snarare att se produktionen för vad den är. Ett stycke skruvad humor med god dos inspiration hämtad från Monty Python. Passionerat, intimt och med glimten i ögat, en show där allting är fair game och författat av några av de främsta komikerna vi någonsin haft i detta avlånga land. Alla episoderna finns att spana in på SVT Play, helt ocensurerade dessutom och klippet i fråga med koreanska adoptivpäron finns att uppleva här.

Vilka är dina bäste minnen av Nile City?

Det är inget fel på fryspizza

Det är inget fel på fryspizza

Med risk för att hänga ut sig själv som kulinarisk barbar och samtidigt kränka Michelin-Måns sönder och samman - det är ta mig tusan gött med en riktigt bra fryspizza emellanåt. Vissa kvällar mäktar man helt enkelt inte med, eller så tryter fantasin och man står där som ett skadeskjutet troll i köket och vet varken ut eller in. Ni får gärna kalla mig oförfinad tölp men att dunka in en rackare i ugnen, gärna någon variant med pepperoni och ost, det är lycka. 

Ärligt talat konsumerar jag nog ofta hellre det är någon från den lokala svarven, och då erbjuder ändå Skåne några av de bättre kebabpizzorna i landet. Inget trumfar så klart ett italienskt stenugnsbakat original. För ärligt talat, vad kan? Men när ens hjärna är så där härligt helg-degig och man vill mest bara öva ryggsim på sofflocket. Då är fryspizzan räddaren i nöden, och jag skäms inte det minsta över att säga det. Favoriten just nu, det är nog Oetkers pepperoni rustica. 

Vad är dina tankar om fryspizza och har du någon favorit?

Pitstop: Monaco Grand Prix kommer att bli spännande

Pitstop: Monaco Grand Prix kommer att bli spännande

Varje år är det samma gnäll. Monaco är ett sömnpiller, en urbota tråkig tillställning där inga omkörningar görs och allting är bara en enda lång procession tills bilarna passerat mållinjen. Och visst, det går ju inte att förneka att där finns en gnutta av  sanning i klagosången, för de moderna F1-bilarna är helt enkelt inte skapta för att rattas runt längs det lilla furstendömets slingrande vägar. Så hur kan det då ändå komma sig att för många, undertecknad inkluderat, hör Monaco till årets mest efterlängtade, upphaussade händelser på F1-kalendern? Ärligt talat kan jag inte sätta fingret på det och fenomenet kan väl bäst beskrivas som elektricitet som vilar i luften. 

Kanske är det prestigen, glamouren, glittret och det faktum att hela jippot i grund och botten är en enda stor galenskap. För att då inte nämna något om kvalet under morgondagen som oftast är direkt avgörande för slutresultatet. Kanske är det då inte konstigt att jag varit helt kollrig av förväntan större delen av dagen och knappt kan bärga mig inför vad som komma skall imorgon. Kommer detta bli året då Charles Leclerc äntligen kommer kunna ta sig första seger på hemmaplan? Jag hoppas innerligt det. Vill även passa på att påminna er alla (som är intresserade) av att min sedvanligt kackliga analys kommer dyka upp här på sajten under morgondagen.

Vem hoppas och tror du kommer ta pole imorgon?