Retro Nonsens®: Tippen

Ingenting försvinner, allt finns kvar! Alla vi som var barn under 90-talets första hälft minns nog det mantrat och vad som gissningsvis är svenska televisionens mest älskade upplaga av sommarmorgon. Man studsade upp ur säng varje dag och satt där klistrad vid TV:n för en dos av Clarissas värld, Agaton Sax, Sommarhajk, Gustaf och hans vänner och så klart Lasse och Morgan själva. Dragplåstren och klistret som höll samman allt. Maken till programledare för sommarmorgon har och kommer aldrig existera igen.

Normalt skapades ett nytt koncept inför varje ny sommar så det faktum att Tippen sändes även efterföljande år skvallrar en hel del om exakt hur poppis det faktiskt blev bland dåtiden barn. Hur mycket av frågorna kring miljö och återvinning som faktiskt etsade sig fast kan man väl fundera kring. För egen del kunde jag inte ha brytt mig mindre som nioåring när det sändes men sett till hur vi källsorterar och engagerar oss i miljöfrågor idag så får man ju säga att Tippen verkligen var före sin tid. Ett riktigt, riktigt kärt barndomsminne.

Kollade du också på Tippen när du var liten palt?

Tidigare inlägg i denna bloggserie:

Zombies Ate My Neighbors

Den Försvunna Diamanten

Batman: The Animated Series

Langoljärerna

Killer Instinct

Avgudens Förbannelse

Moonstone: A Hard Days Knight

Spökslottet

Dinosauriernas Glömda Dal

Max Verstappen: Anatomy of a Champion

Jag kommer aldrig be om ursäkt för min kärlek till den flygande holländaren och precis som med Hamilton under sin mest dominanta period är han en polariserande individ. Fans antingen älskar eller avskyr grabben och det är i sig knappast något nytt inom sportvärlden, de bästa får också ofta utstå det värsta. Men lagom till loppet på söndag så släppts nu en sprillans ny miniserie i tre delar om den tvåfaldiga världsmästaren.

Max Verstappen: Anatomy of a Champion kan förhoppningsvis skina lite mer ljus på den sida av honom som vi inte nödvändigtvis ser så ofta. Inte minst då också hans far Jos som knappast är en av de mest omtyckta individer inom sporten, även om hans roll ofta är den i bakgrunden. Serien har premiär på söndag och sänds på Viaplay, länk här och trailern går att spana in på Youtube.

Vad är dina tankar om Max Verstappen?

Tommy Johansson rockar vidare!

Grabben som är förärad med några av Sveriges mest välljudande pipor fortsätter att plöja sig fram på stjärnhimlen med ett hejdlöst tempo. Sabaton, ReinXeed, Majestica, Memories Of Old och mycket, mycket mer - en salig talang minst sagt och sedan en tid tillbaka släpper han även covers på allsköns låtar under egen produktion och framförande på sin Youtubekanal. Den ena bättre än den andra och många rakt av överträffar sina förlagor om jag får säga min sak. Senast i raden är den direkt odödliga You’re the Voice from 80-talsikonen John Farnham och man kan inte annat än sitta här mållös över slutprodukten. Vilket ös, vilken känsla och fy tusan vilken trollbindande magisk röst. Lyssna omgående in hans cover här.

Vad är dina tankar om Tommy?

Retro Nonsens®: Zombies Ate My Neighbors

Då var det återigen dags för en rejäl dos av nostalgi och efter tre månaders uppehåll kändes tiden mogen att fortsätta på redaktionens eminenta bloggserie om fantastiskt retro nonsens. Tidigare inlägg finns som vanligt länkade i botten av bloggposten för den som vill träda djupare in i nostalgins förlovade värld bland dammiga hyllor fylld av minnen från fornstora dar. Och för en person som mer eller mindre vigt stora delar av sitt TV-spel i alla dess former så finns där knappast något mer nostalgiskt än ens första konsol. För mig tog det några år att lyckas övertyga mina lätt teknikskygga föräldrar om att jag behövde ett TV-spel i mitt liv, min status på skolgården mer eller mindre hängde på det.

Efter att i flera år endast fått uppleva den nya digitala underhållningen hemma hos vänner så skedde det så på min födelsedag då jag fortfarande gick i tredje klass. Ett sprillans nytt Super Nintendo packat med ett exemplar av Super Mario All-Stars landade i min ägo, men inte utan en hel del regler och förordningar. TV-spel var trots allt satans påfund och att sitta stirrandes på en TV hela dagarna kunde leda till fyrkantiga ögon. Exakt varifrån detta trams kom ifrån vet jag ärligt talat inte och i grund och botten handlade det väl mer om att föräldrarna inte ville att man skulle sitta stilla i flera timmar utan hellre vara ute och leka.

Men tji fick dom och spelintresset slog snabbt rot och ledde följaktligen till att jag rätt snart började rätt tidigt hungra efter lite fräckare, vuxnare upplevelser. Komiskt att tänka på såhär i efterhand kanske men på skolgården var det “the rule of cool” som gällde. Man skulle spela de våldsammaste spelen, se de blodigaste skräckfilmerna, kunna citera de manliga actionhjältarna och i min ständiga jakt fann jag mig så en dag stirrandes på recensionen av Zombies Ate My Neighbors i dåtidens go-to-blaska för Nintendo-kramare, nämligen Super Power. Sagt och gjort så kom det sig att Konamis skoningslösa hyllning till skräckfilmsgenren inhandlades via dåvarande Nordic Games postorderservice.

Vad som följde blev för mig och vännerna ett olidligt underhållande och till synes oövervinnerligt äventyr späckat med alla möjliga och omöjliga monster. De 55 brutala banorna kom vi aldrig ens i närheten av att besegra. Alla hungriga zombies, mordlystna dockor, tjutande varulvar, håriga spindlar och hockeymaskprydda mördare blev helt enkelt för mycket för oss och inte ens i vuxen ålder har jag lyckats bemästra spelet. Givet det är ganska många år sedan sist och någon vacker dag kanske det kommer ske, sent på ålderns höst när man inte har mycket annat bättre för sig. Men mer än något annat kom Zombies Ate My Neighbors att forma grunden till den brinnande passion för skräckgenren i stort som jag har i vuxen ålder.

Zombies Ate My Neighbors har en väldigt speciell plats i mitt hjärta och bara åsynen av omslaget gör mig nästan kollrig av lycka och fyller mig av nostalgisk glädje. Soundtracket till spelet hör än idag till mina absoluta favoriter och det är direkt skandalöst att ingen fått för sig att släppa det på vinyl. Men den som väntar på något gott..

Vilka är dina minnen från Zombies Ate My Neighbors?

Tidigare inlägg i denna bloggserie:

Den Försvunna Diamanten

Batman: The Animated Series

Langoljärerna

Killer Instinct

Avgudens Förbannelse

Moonstone: A Hard Days Knight

Spökslottet

Dinosauriernas Glömda Dal

Disrupting the Game: From the Bronx to the Top of Nintendo

Vid sidan av Shigeru Miyamoto och Koji Kondo vågar jag påstå att Reggie Fils-Aimé är de mest ikoniska och välkända ansiktena som kommit att i någon form representera Nintendo. Han hade dessutom turen (och oturen) att vara en del av företaget både under deras renässans med Wii likväl som förfallet under Wii U. Han var en ständigt färstark figur med osedvanligt pondus, de annars så slätstruka och nästan timida Nintendo var på hugget under hans år och jag har länge varit väldigt faschinerad av hans sätt att leda. På många vis har ha blivit Nintendos egna version av Tom Kalinske.

Rent historiskt har tidigare Ninitendo-anställda varit väldigt tystlåtna av sig men även på denna punkten har Reggie stått ut från mängden genom att publicera en bok om sina år inom bolaget, och så klart de erfarenheter som ledde honom dit. Disrupting the Game: From the Bronx to the Top of Nintendo lanserades förra året och ljudboken på Audible är inläst av honom själv, vilket bara gör det hela ännu trevligare. Är några kapitel in och det verkar bli åtta väldigt intressanta timmar jag har framför mig. För den som är nyfiken finnes den här (engelska endast, så klart).

Har någon av er läst eller lyssant på boken och vad tyckte ni?