Det bästa färdigbyggda tangentbord du kan köpa för pengar? Just nu kan Glorious GMMK 2 mycket väl vara det och med sina linjära Fox-brytare finns där inget under tvåtusen kronor som erbjuder samma fantastiska komfort och perfekt mjuka men taktila nedslag. Ren erotik för fingrarna och inte en tillstymmelse till flex i konstruktionen. Varmillo har därmed förlorat kungakronan och Ducky är inte ens längre med i diskussionen. 

Ett kilo kärlek med en nätt formfaktor motsvarande 65 procent, nimt värre att ha på skrivbordet och jag valde dessutom att lyxa till det lite extra med en matchande coil cable. Nördigt som tusan men också helt oemotståndligt och med en total prislapp ett stenkast norr om 2000 kronor så får jag nog säga detta är de bäst spenderade slantarna på väldigt länge. Ett rent fynd faktiskt sett till hur kriminellt bekvämt det är att skriva på. Kort och gott, Glorious skåpar ut motståndet.

Vilket tangentbord sitter du med just nu?

Då var det äntligen dags igen. Cirkusen som stavas F1 börjar vakna från sin vinterdvala och samtliga stall förväntas visa upp sina nya lackeringar under de kommande veckorna. Först ut är Haas som för knappt två timmar sedan lyfte på skynket till sin sprillans nya VF-23 komplett med titelsponsorn MoneyGram. Det är mycket svart med accenter i vitt och rött, jag rådiggar! Hoppas vid gudarna bara att de väljer att bibehålla den röda färgen på sina fäljar också. Drömmen hade så klart varit en kombination av svart och guld i klassisk Lotus-anda men så vida Haas inte får för sig att gräva ner stridsyxan och bli bästa kompisar med Rich Energy igen så lär det knappast ske. 

Gene Haas verkade väldigt nöjd och poängterade specifikt hur glada de var att ha MoneyGram ombord. Pengar som definitivit behövs för att slå sig fram i mittfältet, ett mål de rimligen borde kunna sikta på under 2023-säsongen. Speciellt med kombinationen Magnussen och Hulkenberg som får ses som långt mer robust och erfaren är tidigare två år. Visst, Mick fick väl lite utstå lite oförtjänt mycket skit periodvis från media men vi kan inte heller blunda för att han underpresterade rejält och inte minst kostade stallet rejäla summor pengar med sina olyckor. Pre-season testerna börjar den 23 februari och det skall bli riktigt spännande att se hur deras VF-23 beter sig.

Vad tycker du om Haas nya lackering?

Då var det alltså dags för ännu en ny säsong av vårt älskade Diablo III som denna gång går under namnet Rites of Sanctuary och är den 28:e i ordningen. Ett faktum som känns helt galet. Men där finns uppenbarligen gott om krut kvar i gamla goda Diablo III. Inte minst om man kikar på förhandstitten av PTR som Blizzard precis publicerade på sin sida för jösses Amalia vilken otrolig uppdatering som utvecklarna har på lut åt alla oss äventyrslystna Nephalems.

Flertalet helt omarbetade förmågor till munken, nybalanserade föremål till så gott som alla klasser och såklart även säsongens stora centerpjäs, The Altar of Rites. En monolitisk stenkonstruktion som ger alla spelare tillgång till ett nytt gränssnitt där olika uppoffringar bringar buffar och andra smaskiga effekter. För att slutligen låsa upp en av tre helt unika potions fyllda av legendariska krafter. Listan över alla förändringar är minst sagt massiv och går att spana in i sin helhet här.

Jag är otroligt taggad på att återvända till Sanctuary och förändringarna som denna 28:e säsong bringar med sig kommer fundamentalt förändra flera builds och högst sannolikt generera ett gäng helt nya, galna kombinationer som utvecklarna inte tänkt på. Vi vet ännu inte exakt när säsongen kommer gå live men PTR kommer pågå i cirka sju dagar vilket gissningsvis kommer innebära att alla vi får tillgång till allt nytt content under mitten av februari. 

Någon mer som ser fram emot denna nya 28:e säsong av Diablo III?

Kungen bland alla Elvisimitatörer och framröstad som årets artist i Storbritannien under slutet av 90-talet där han gjorde framträdande på BBC inför tiotals miljoner TV-tittare. Detta  trots hans totala avsaknad av sångröst, tonsäkerhet och rytm. Jag pratar såklart om Eilert Pilarm, charmknutten som även blivit känd som Husum-Elvis i vissa krokar. Och nu har Sveriges Radio producerat en minidokumentär på 51 minuter med legenden. Med egna ord får vi höra hur Eilert beskriver hur han som tonåring blev övertagen av Elvis ande. Det är en galen, underbar och helt makalös historia som absolut ingen får missa. Lyssna omgående här.

Hur mycket älskar du Eilert?

Då var man tillbaka på toppen av berget med cykel i hand, omgiven av stenar, stup, ruskiga sluttningar och förtrollande fågelkvitter. Jag talar såklart om indie-underbarnet Lonely Mountains: Downhill från tyska studion Megagon Industries. Cykelspelens svar på Dark Souls, i varje fall om du bestämmer dig för att försöka dig på spelets många och ofta rejält utmanande time challenges. Att ta sig från punkt A till punkt B genom att dödsföraktande kasta sig utför sluttningarna med cykel och hitta de snabbast möjliga passagerna ner till baslägret. Självfallet gärna utan att krascha också. Otroligt beroendeframkallande och ofta också nästan överväldigande frustrerande, speciellt när man för en mikrosekund släpper koncentrationen och faller offer för en sten som dyker upp från ingenstans. 

Lonely Mountains: Downhill är lika mycket zenbuddism som gatlopp genom helvetets värsta passager. En sällsam kombination av absolut lugn och överväldigande vansinne. Och jag är beroende, igen. Misty Peak som nyligen släpptes som gratis DLC lockade snillrikt tillbaka mig in i spelet och jag kan knappt förmå mig att släppa kontrollen. Den där underbara känslan av “bara en gång till” gör sig ständigt påmind och varje nederlag bäddar för nya möjligheter. Runt varje sten ser man en oprövad passage, den ena mer galen än den andra och det spelar ingen roll hur många gånger min stackars cyklist slungas mot en säker död. Jag kan inte sluta spela. Lonely Mountains: Downhill är perfektion. Det är smakfullt avskalat, simpelt men ändå utmanande och en ren och skär fröjd att spela.

Spelar du Lonely Mountains?