Svenska
Blog
10 läbbigaste ögonblicken i Resident Evil (1)

10 läbbigaste ögonblicken i Resident Evil (1)

Ni som läst mina tidigare alster vet att jag är löjligt kär i Capcoms skräckserie Resident Evil. Jag tackar faktiskt spelserien för att jag mognat som spelare och fått ett uns mod att spela spel jag aldrig skulle tagit i med en tång ens. Antagligen hade jag fortfarande suttit fast i plattformsträsket och lyssnat på trallvänliga psykedeliska trudelutter och slagit huvudet i små frågeteckenslådor för att komma över slantar för att köpa mig extraliv.

Här tänker jag lista mina tio värsta ”bajs i byxan-tillfällen” genom mina genomspelningar av Resident Evil-serien. Jag kommer dock inte ta med varken RE7 eller RE Village för dom har jag fortfarande inte spelat i ren protest att de utspelas i första person vilket jag verkligen hatar. Någon gång i framtiden kanske jag tar och spelar dom, när jag odlat större pungkulor och fått mer hår på bröstet, men den dagen är inte idag mina vänner. Inte idag.

Jag kommer lista ett till tio men siffrorna har ingen som helst innebörd för vad som varit läskigast. För hur listar man egentligen vad som skrämmer en mest? Flest bromsspår? Ombyte av byxor? Tjejskrik bakom kudden? Flest hjärtstopp? Hur många centimeter man lyfter från soffan? Nä, vi kör utan någon som helst ordning tycker jag. Jag kommer släppa några i taget här på bloggen så ni har något att se fram emot, eller kanske till och med undvika. Nu kör vi!

1. Mr. X (Resident Evil 2)

Asså, när han steg ut ur den brinnande helikoptern, över två meter lång i strumplästen var det nog inte långt ifrån att Majsan släppte ut en liten fis. En högsjungande sådan. Som den megafegis jag är kommer jag ihåg att jag inte ens försökte sula iväg ett skott emot honom för jag vände helt sonika på klacken och sprang till första bästa sparrum. Och där satt jag och lyssnade på hans klapprande fotsteg som ekade utanför dörren i säkert en tjugo minuter.

Ibland öppnade jag dörren och kikade ut, tog några trevande steg fram när jag märkte att han var borta, men rätt som det var kom han travande och då smet jag tillbaka in igen och satt och hukade vid skrivmaskinen och passade på att spara för 198:e gången. Och så höll vi på ett tag, jag och tvåmetermannen, en tango i vem som orkade promenera mest utanför dörren och inget gjort få. Tillslut satt jag som den där höjdhopparen med alla ticksen, ni vet han som blåser det obefintliga håret ur pannan och som smiskar sina lår röda, han den där Holm. Jag satt och peppade mig själv och slog mig på sidan på låren samtidigt som jag gick fram och tillbaka framför TV:n för att ge plats för modet som behövdes för att möta denna fiende.

När jag väl tog mig an honom upptäckte jag till min förskräckelse att min första taktik var den enda tänkbara då fånen inte gick att döda. Allt mina bortkastade kulor gjorde var att få honom att gå ner på knä som om han skulle fria till mig, och när jag tänker efter hade han antagligen blivit en bättre make än den fånen jag var gift med på riktigt. Men inte mycket har skrämt mig mer än Mister X:s målmedvetna steg där han ständigt jagade mig genom ett helt spel iförd blottarrock och skor i storlek 68. Bara ljudet av hans ständiga klampande som om han dansade linedance i korridorerna i träskor på de blanka trägolven i polishuset ger mig fortfarande kalla kårar. Jag hatar verkligen träskor. Och det gör att både han och träskorna kvalar in på min lista.

Detta är första delen av min lista. Håll utkik efter fortsättningen om du vill läsa mer och veta vem eller vad som kommer härnäst.

Vilket är ditt värsta minne från Resident Evilspelen?

HQ