Svenska
Blog
De 10 läbbigaste ögonblicken i Resident Evil (9)

De 10 läbbigaste ögonblicken i Resident Evil (9)

Så, nu har vi kommit till den näst sista delen av min bloggserie, Mina 10 läbbigaste ögonblick i Resident Evil. Jag har listat Hunters, Mr. X och många fler men denna gång är vi tillbaka på ruta ett, där allt började. Nu kör vi igång!

 

9. Den första zombien ( Resident Evil 1)

Än idag är ett av de otäckaste spelminnena av Resident Evil mitt första möte med den första Zombien ever. Jag vet att när man ser bilden på den idag så för de tankarna mer till en bakpotatis med läppar men på den tiden var den ruggig. Ni får ha i tankarna att detta var lång innan vi blev bombarderade med serier med zombieromantik och zombieapokalyps på var och varannan kanal. Innan alla dessa häftiga filmer och spel blev vardagsmat. Det vi sett i zombieväg innan var George Romeros välsminkade odöda som mest påminde om clownen Manne efter några dagar under jorden. Jag hade inte befunnit mig särskilt länge i den spöklika herrgården innan jag sprang på honom.

Min lugna promenad genom korridoren blev avbruten av ljudet av att någon mumsade och smackade. Och nej det var ingen som satt bänkad framför fredagsmyset som vräkte i sig popcorn utan där var han, blek och blodig när han vände sitt kala huvud emot mig där jag just avbrutit hans kalasande på tarmar och inälvor. Och som vanligt försökte jag göra en Usain Bolt, lägga benen på ryggen sticka fortare än kvickt. Men ni som kommer ihåg de gamla spelen vet att lägga benen på ryggen inte var det lättaste för här fanns det något som kallades kameravinkel från helvetet. Det var som att försöka parkera en sopbil i en bajamaja. Slutade med att jag backade och sprang med huvudet i väggen nosande lägst med halva korridoren innan jag hittade en dörr där jag slank in igenom.

Och där var han, min hjälte, Barry som satte några pricksäkra skott i pannan på eländet. Men det var här jag tror förkärleken för zombies väcktes. Den perfekta fienden, så mänsklig, så läskig och som inte lät sig stoppas även efter tio skott i kroppen. Nä, jag säger som min gamla kompis Jill Valentine – ”Try to shoot ém in the head!” Tänk att mötet med en gammal zombie kan lämna sådana minnen även efter 26 år? Men det var med detta spel och Resident Evl 2 som min kärlek till denna spelserie väcktes. Oj, vilken skrämselhicka de gett mig genom åren och gör än idag! Och oj vilken resa vi gjort tillsammans.

Kommer du ihåg mötet med den första zombien?

 

 

 

HQ