Svenska
Olympus Has Fallen

Olympus Has Fallen

Skrivet av marleey den 24 november 2014 kl 11:53
This post is tagged as: Action, Betyg, Film, Olympus Has Fallen

Dialogen är precis så ostig som förväntat och karaktärerna lika patriotiska som bara amerikaner kan bara. Kanske är det just det att jag är inställd och förberedd på detta som gör att jag gillar det jag ser. Sitter bara och små myser direkt i inledningen när Mike, spelad av Gerard Butler och Connor, spelad av Finley Jacobsen, har sin otroligt ostiga dialog.

Full fart actionmässigt och förvånansvärt rått med massa dödande och avrättningar. Plus för det i min bok då den förmodligen bara blivit löjligt om den varit mer barnvänlig a la James Bond. Storyn är och känns väl inte direkt trovärdig, speciellt att koder som kan leda till total förstörelse ges upp så fort presidenten blir blödig. Men själva attacken, visst. Det är så spektakulär att man nog inte väntar sig den. Många 9/11 vibbar. Hur som helst så är det i alla fall en kittlande tanke med en sådan attack.

Olympus Has Fallen är en actionfilm som överraskar mig positivt och som med rätt inställning kan vara underhållande. Som hämtad från 90-talet.

Betyg: 3/5 6/10

HQ
After Earth

After Earth

Skrivet av marleey den 30 oktober 2014 kl 14:49
This post is tagged as: Film, Betyg, After Earth

Gick in med öppet sinne inför filmen. Hade läst och sett dem dåliga betygen på förhand som är/var väldigt svåra att undvika. Men jag ville inte riktigt tro på betygen inför filmen.
Jag menar, Will och Jaden Smith. En snygg film med en cool story på förhand. Jag gillar verkligen postapokalyptisk teman, ensamma överlevare och allt vad det är.

Trots detta så kan jag efter att ha sett After Earth bara konstatera att den förtjänar varenda bottenbetyg den fått och kommer att få. Förmodligen har folk varit för snälla i sina betyg.
Will och Jaden är riktigt usla och levererar inget vettigt på hela filmen. Så stela och platta att min gjutjärnsgryta börjar se levande ut. IT'S ALIVE!
Känns nästan som dem skrivit en stel far och son relation in i filmen bara för att man inte ska tro att Jaden fått jobbet tack vara pappa Will som ändå gjort vettiga grejer tidigare.
.
Storyn är larvig är manuset lövtunt. Effekterna och fotot är och känns påkostat. After Earth är snygg mellan varven, helt klart. Men vad gör det när resten är en stinkande hög avföring.
Scenen med en självuppoffrande fågel gör att man vrider sig i soffan
av plågor. Samtidigt är denna scen den som kommer närmast att leverera någon form av känsla.

Betyg: 1/5 2/10

HQ
En Riddares Historia

En Riddares Historia

Skrivet av marleey den 28 oktober 2014 kl 17:10
This post is tagged as: Film, En Riddares Historia, Betyg, Feelgood

En spännande, välgjord och lite annorlunda sportfilm. Riddare och sport tänker ni.. Men med tanke på att riddarspelen var en slags sport och hur filmen är utformad så skulle jag vilja kalla "En Riddares Historia" för en sportfilm.

Filmen har en bra mix mellan dem komiska inslagen och dem mer seriösa. Paul Bettany, Mark Addy och Alan Tudyk gör sin roller bra och har en bra kemi. Kärlekshistorien som finns i filmen känner jag inte mycket för. Den har sin roll i filmen, men den känns ändå väldigt klyschig och trist. Gillar dock att Shannyn Sossamons karaktär Jocelyn är en stark kvinna som vägrar rätta sig efter männen och kyrkan, vilket måste varit ovanligt för tiden. Ett bra budskap dem petat in i filmen.

Att man kan ändra sitt öde som är hela filmens tema är uttjatat men ändå ett fint budskap. Heath Ledger är bra och Rufus Sewell passar bra som bad guy och mansgris. Soundtracket förtjänar också ett omnämnande. Gillar när man mixar in "modern" musik med en äldre tidsålder. Öppningsscenen är verkligen klockren när publiken klappar händerna till "We Will Rock You".

Riddare, England, Queen och Thin Lizzy är en mix man kommer långt med. Slutet blir alldeles för löjligt trots att filmen är gjord med glimten i ögat. Överlag är det trots allt en rolig och underhållande film med massor av skön feelgood.

Betyg: 7/10 3/5

The Conjuring

The Conjuring

Skrivet av marleey den 27 oktober 2014 kl 19:17
This post is tagged as: The Conjuring, Skräckfilm, Betyg

Ingen nyskapande skräckfilm, men ändå en bra sådan. The Conjuring följer mallen när det kommer till hus, människor o.s.v som är drabbad av andar och demoner. Det börjar lugnt för att sedan stegvis bli värre. Oftast brukar sådana här filmer vara bra till att börja med för att emot slutet sjunka i kvalité. Spänningen försvinner när det blir alldeles för rätt på.

Men i The Conjuring tycker jag man bygger upp stämningen bra utan att tappa allt för mycket av känslan när slutet närmar sig. Det är inte på något vis ett perfekt slut, men ändå acceptabelt.

Gillar 60/70-tals känslan i filmen. Skådisarna gör att bra jobb. Givetvis blir det lite extra spänning när det hävdas att storyn är baserad på verkliga händelser och personer. För det mesta är det "hoppa till"-scener som ska skrämma en, vilket kanske blir lite tråkigt i längden. Men känslan är ändå att The Conjuring överlag är välgjord. Trots att den inte tillför något nytt till genren så är den värd att se för att få upp pulsen i höstmörkret.

Betyg: 6/10 3/5

Gustavsson 3 tr

Skrivet av marleey den 26 oktober 2014 kl 19:56
This post is tagged as: Gustavsson 3 tr, Robert Gustavsson, TV, Serie

Gustavsson 3 tr

Uselt. Så uselt att jag blir arg

Sällan, väldigt sällan jag ser på "vanlig" TV. Förutom vid diverse evenemang så blir det i stort sett aldrig. Det mest ser jag via Play-kanaler när det passar mig. Vilket är fantastiskt.

Men ibland händer det, en slö söndag när TV-dosan ligger alldeles för långt bort. Gustavsson 3 trappor har jag prickat av. Ett sådant fruktansvärt osexigt och oroligt program på en sådan bra sändningstid är det sällan man får uppleva. Om jag ändå hade kraften med mig så att jag kunde dra åt mig TV-dosan..

Har jag missuppfattat saker? Är det en komediserie? Hur kan en sådan rolig man som Robert Gustavsson vara så trist? Mina mungipor har inte ens tendens på att forma ett leende.

Återigen bevisar det att filmer och serier där en skådespelare spelar flera roller oftast blir urusla. Har dessa skådespelare storhetsvansinne när dem ska spela alla roller? Samarbetssvårigheter? Låga tankar om andra i yrket?