Nintendo är speciellt, det är speciellt för mig och det är speciellt för dig.
Det är många som tycker att Nintendo gör spel för barn, att de är för enkla, att grafiken är primitiv, allt ser töntigt ut.
Visst är det sant, en del av det. Ur ett subjektivtperspektiv så stämmer väl allt detta för någon.

Men inte för mig. Jag har alltid gillat Nintendo, men det var inte förrän nu, den tredje mars 2017 med releasen av Zelda the Breath of the Wild, som jag insåg den sanna storheten i det som är Nintendo.

Sedan jag flyttade ihop med min sambo har jag fått kompromissa med tv-tiden, hon har aldrig tyckt det var roligt att sitta och kolla på när jag slaktat Covenants i Halo, eller när jag sågat Locust i Gears of War utan förpassat sig till sovrummet när jag satt igång med mitt.
Men när jag köpte min Nintendo Switch, tillhörande Zelda var det annorlunda. För första gången var hon involverad i mitt spelande. Frågorna haglade in "Vad är det? Kan du inte kolla vad som är där borta? Ska du inte spela lite mer Zelda?". Både jag och hon utforskade Hyrule tillsammans, hon satt bredvid och kollade på medans jag högg ihjäl Bokoblins (som hon förövrigt bara kallar "Grisar") och utforskade gamla ruiner och borgar.

Men det mest fantastiska var när jag uppmuntrade henne att spela själv. Hon är ganska konservativ min sambo, inte speciellt sugen på att testa nya saker, framförallt inte att spela tv-spel som hon aldrig gjort innan. Jag lät henne starta ett nytt äventyr på en egen profil vi skapade åt henne. Jag gick undan och satte mig vid datorn, eftersom jag känner mig själv, jag är ganska otålig när jag sitter bredvid någon som spelar, vill gärna komma med egen input och hjälpa till. Hyrule är ett ställe där du själv ska upptäcka saker, du ska inte ha någon guide, då försvinner halva nöjet. Hur som helst började hon med små steg utforska Hyrule på egna fötter.

Det största problemet hon hade i början var de två analoga spakarna. En styr ju kameran och en styr Link, att göra detta samtidigt tycktes vara väldigt komplicerat, detta som är vardagsmat för oss med lite spelvana. Att manövrera Link, där kameran gjorde lite som den ville och samtidigt bli attackerad av en Bokoblin med tillhörande vapen (läs: kvist) resulterade i många segrar för denne Bokoblin. Hade man baserat Zeldas tidslinje på antalet döda Link i min flickväns spelsession hade vi fått minst 15 förgreningar innan Link ens lyckats ta sig upp i det första tornet. Men det fantastiska är att Nintendo, inte låter Game Over betyda speciellt mycket i Breath of the Wild, detta gjorde för henne att hon bara hoppade tillbaka några sekunder i hennes upptäcktsfärd och kunde därav tackla problemet med Bokoblinen på andra sätt. För varje död blev hon lite bättre och lite mer beslutsam, tills hon tillslut kunde sätta sitt rostiga svärd i Bokoblinen en sista gång och därav överkom hindret och kunde fortsätta sin resa. Kvällen slutade i ett hon spelade långt in på småtimmarna. Detta fortsatte varje kväll i flera månader framåt.

Jag själv orkade aldrig göra alla 120 Shrines, men hennes sparning sitter på maxade hjärtan och maxad stamina, Trial of the Sword är avklarat och Calamity Ganon har sedan länge fått bita i det sura äpplet. Det smärtar mig lite att hon är mer förberedd än mig inför det kommande DLC:et Champion's Ballad, men det är väl en sån sak jag får leva med... antar jag.

Det blev en lång text, men med det sagt, ville jag bara hylla och tacka Nintendo, för att de gör så pass bra spel som både jag och min f.d. noob till flickvän uppskattar!

Det här är en hyllningsblogg till den bästa digitala grafiska novellen som existerar, Fate/Stay Night.

Fate/Stay Night är ursprungligen en grafisknovell från Type-MOON. Alltså ett spel som är som en bildbok där det enda interaktiva du gör är att välja mellan alternativa val som din huvudkaraktär ska göra. Inte helt olikt Shadowgate eller Deja'vu till NES, men heller inte riktigt samma sak. Det kanske låter ointressant och ärligt talat så passar inte den här genren alla utan två krav måste uppfyllas för att du ska kunna uppskatta en digital grafisk novell: Den första är att man helst ska tycka om spel, den andra är att man måste gilla att läsa böcker.
Uppfylls de här två kraven så är Fate/Stay Night spelet för dig. För det är sjuka mängder text som man ska nöta igenom.

Spelet kretsar i huvudsak om Emiya Shirou. Han lever det typiska japanska studentlivet tills han blir involverad i The Holy Grail War. Ett krig där sju stycken magikers framkallar så kallade "Servants" som hjälper dom att slåss om den heliga graal, som tydligen uppfyller vinnarens av kriget största önskan.

Detta är grundhandlingen i Fate/Stay Night.
Det kanske låter simpelt, men handlingen är dess största styrka.
Det finns tre routes att gå igenom, tre alternativa vägar alltså. Man kan säga att alla routes är "What if-" situationer, d.v.s. om man som Emiya Shirou hade gjort så, istället för så, vid just det tillfället hade det blivit så istället. Alla tre vägar är bra skrivna och verkligen spännande att följa, med många twists, dilemman och gömda budskap att gotta sig i. Varje route tar ungefär 12 timmar att spela igenom.

Och för er som inte orkar läsa finns det en anime som heter Fate/Stay Night att se på. Den ligger på 24 avsnitt.
Sen har det släppts en film. Unlimited Blade Works, som följer en annan route. Men fortfarande så rekommenderar jag att spela igenom den grafiska novellen före man kollar på animen eller filmen. Handlingen görs inte rättvisa varken i en två timmar lång film eller i en 480 minuters lång anime.

Jag är ny här på Gamereactors community, jag har dock surfat runt på sidan ett tag utan att orkat göra någon användare. Men hur som helst, till den stora noob-frågan. Hur laddar jag upp en visningsbild? Jag har letat ett tag och hittar det inte alls!