Svenska
Blog

God of War: Mina tre minus

Oh boy! Klockan är efter midnatt, och det är egentligen skola för min del imorgon, men jag var bara tvungen att stanna uppe och slakta valkyrior i God of War. Och nu är det äntligen över för min del - nu kan jag lägga Skägg-Kratos senaste äventyr bakom mig. Visst finns det en del kvar att göra, men efter 50 timmars speltid är jag både tillfredsställd och utmattad. Jag känner mig klar. God of War har tagit upp alla mina kvällar på senaste - trots att jag publicerade min andra åsikt här på på siten för över en vecka sedan. Den fornnordiska vildmarken har hållit mig kvar, och jag har inte uppslukats av ett spel på detta sätt sedan Rise of the Tomb Raider för två år sedan. Ni vet den där känslan som uppstår när man bjuds in i en spelvärld som är så välregisserad och väldesignad att tiden bara rinner från en? Ja, jag känner faktiskt så för Laras senaste, och även för God of War. Santa Monicas nya är riktigt, riktigt grymt helt enkelt. Det vet vi väl alla vid det här laget? Brutalt våldsamt, galet ambitiöst och makalöst vackert.

Jag avslutade nyligen striden mot krigsänglarnas drottning, och jag överdriver inte när jag säger att striden tog mig tre timmar att klara. Jag vet inte hur många försök som krävdes, jag vet inte hur många tårar som fälldes och jag minns faktiskt inte hur många gånger jag skrek ut så högt så att grannarna började banka i väggen. Jag får nog skylla mig själv, jag borde kanske ha grindat loot i Niflheim en kväll eller två innan jag försökte mig an henne, men det gick till slut. Och nu när sagan är över för min del så kan jag meddela att betyget består. God of War är en väldigt stabil 9/10 för mig, för det finns faktiskt en del saker som förstör för mig som håller fullpotten borta från Atreus pilar. Här kommer mina tre stora minus:

1. Frustrerande storyuppbyggnad
Visst är storyn härligt simpel, med sitt klassiska "ta dig från punkt A till punkt B"-koncept - men det uppstår alldeles för många omvägar i God of War, och många av dem förstör snarare än att förgylla spelupplevelsen. En handfull gånger blir både Kratos och spelaren bitch-slappad rätt i nyllet av Santa Monica Studios, när man kämpar sig fram till en dörr, bara för att få veta att det krävs en nyckel som ligger där man kom från. Uuurrrgghh... Visst är resan episk, men slutdestinationen spelar ingen roll om det inte är kul att ta sig dit.

2. Alldeles för mytologiskt sparsamt
Gamla gudasagor är hela anledningen till att jag förälskade mig i God of War-serien från första början, och denna nystart är de nordiska myterna trogna. Spelets tolkning av Balder och Mimer är troligen de bästa jag någonsin skådat, men många gånger känns de mytologiska delarna ganska fattiga. Varför är fiendevariationen så dålig när det finns hundratals väsen att använda sig av? Var är fenrisulven någonstans? Att möta samma boss om och om igen, vare sig det är ett troll, en stenbumling på ben eller en valkyria, blir väldigt tröttsamt efter en stund. Den nordiska mytologin har ett oändligt djup, och Santa Monica är väl medvetna om detta. Alla coola händelser och intressanta figurer omnämns nämligen i välskriven dialog - men jag hade föredragit om fler gudar visade upp sig i spelet istället. Nu känns det som att allting häftigt redan skett, men det är ganska självklart varför man gjort på detta vis: Sony vill ha fler God of War-spel framöver, och då gäller det att spara på krutet.

3. Spelvärlden är stor, men väldigt begränsad
Här kommer nog mitt största minus. Först och främst måste jag säga att spelvärlden i God of War är enorm, med flertalet världar att besöka och många hubvärldar att utforska. Men! Jag kände mig ändå begränsad under stora delar av spelet pga. vissa designval. Midgard, Alfheim och de andra platserna är nämligen proppfyllda med osynliga väggar, och istället för de vidöppna, grönskade fälten jag förväntade mig består Kratos nya hem av en serie korridorer och en väldigt stor sjö. Skogarna är vackra och inbjudande, men då känns det så mycket värre när man inser att man inte kan kliva över den där lilla, lilla stenen och utforska vidare. Varför är alla människor borta? Varför finns inga byar att besöka? Dessa frågor har svar såklart, men svaren känns snarare som bortförklaringar om jag ska vara ärlig. Och varför totalvägrar Kratos doppa fossingarna i vatten? Så fort man kommer fram till ett vattendrag så tar det stopp. Sen måste vi även snacka lite om plattformandet. Jag förstår att fria hopp och fritt klättrande hade dragit fokus från spelets strider och de fantastiska rollspelselementen, men ibland känns God of War alldeles för självspelande för att få kallas ett open-world-spel.

Så! Nu har jag äntligen fått skriva av mig av mina frustrioner - och då kan jag passa på att meddela att God of War fortfarande är årets bästa spel (hittills). Listan med minus ovan är endast nitpicking från en allt för lättretad Kratos-fanboy, men det vore ändå kul att höra om det är fler som känner likadant. Eller är det som så att jag har tokfel och nya God of War är människosläktets nya frälsare?

God of War: Mina tre minus

En tidig konceptbild från God of War, som skvallrar om vackra, öppna fält. Vem vet, kanske i uppföljaren?

HQ