Spelmoment att uppleva (66)

Tidigare spelmoment:

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50, 51, 52, 53, 54, 55, 56, 57, 58, 59, 60, 61, 62, 63, 64, 65
_____________________________________________________

Resident Evil 3: Nemesis
S.T.A.R.S.
_____________________________________________________

Nemesis. Skapad av Umbrella för att utrota Raccoon City-polisens elitstyrka, och passande nog döpt efter den grekiska guden av hämnd. Vi snackar om en skapelse så fasaväckande att Capcom döpte ett spel efter honom. En fiende så djävulsk att man älskar att hata den. Nemesis från Resident Evil 3 är en av spelvärldens mest ökända bossar, och med all rätt. Man måste ha upplevt en strid mot honom personligen för att förstå varför dock. Man måste ha upplevt paniken, rädslan och hatet.

Som fiende bröt Nemesis mot alla regler som serien tidigare etablerat. Han var lika snabb som spelaren, svår att undvika och han gav aldrig någonsin upp. Ingen dörr kunde stoppa Nemesis, endast fördröja honom. Vapen hade samma effekt. När han föll till marken var det endast tillfälligt, och han lyckades alltid dyka upp när du som minst ville det.

När det där gåshudsframkallande brölandet hörs vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Ska jag springa, trots att han kommer att fortsätta jaga mig? Ska jag slösa min ammunition, trots att det inte spelar någon roll i slutändan? Alla spelare reagerar olika, och alla har sina personliga minnen från sina möten med Umbrellas smartaste vapen. Jag minns alla gånger han sakta kommit gåendes och skärmen blivit vit. Plötsligt har jag ställt inför ett scriptat val, men jag har ingen aning om vad som kommer att ske när jag väl bekräftar mitt val. Jag minns gången då Nemesis sköt ner en helikopter som kommit för att rädda mig. Jag minns frustrationen. Jag minns hur oerhört less jag var på honom. Hatet. Rädslan.

Ögonblicket jag aldrig någonsin kommer att glömma är utspelar sig dock precis i slutet av spelet. Nemesis är så hängiven i sitt uppdrag att döda mig att han inte ens drar sig undan när han vet att han inte har någon chans att vinna. Efter att man fullständigt massakrerat hans kropp i en sista bosstrid kommer han krälandes längst golvet. Han är endast en liten rykande, nedblodad köttplump nu. Han har ingen plan och ingenting som talar för honom. Men inte ens det stoppar Nemesis.

Det är då Jill plockar fram sin magnum och avlossar några sista skott i Nemesis, och avslutar hans lidande. Hatet försvinner och en känsla av harmoni tar över. Nu känns allting rätt igen. Denna hämnd, där rollerna är ombytta mellan de två karaktärerna, är oerhört tillfredsställande. Det råkar även vara ett av de absolut främsta spelmomenten som går att uppleva.

Nemesis (Fight #1)
Nemesis (Fight #6)
Nemesis (Fight #7)
Nemesis (Fight #8)
Nemesis (Fight #11)
Nemesis (Final Fight)

"You want S.T.A.R.S.? I'll give you S.T.A.R.S.!"