Gone Home

Regndropparna sveper ner över det stora huset i förorten, den tunga resväskan faller till marken samtidigt som huset väntar på att omfamna oss med sitt mörkar. Det tomma huset har något att berätta runt varje hörn och med varje detalj. Om du låter dig själv dras med i huset berättelse så kan jag nästan garantera att du kommer finna något utöver det vanliga.

Tänker du någonsin på vad ditt rum berättar om dig? Vad berättar kläderna som ligger på en hög vid hörnet? Vad berättar det slarviga skrivbordet? När Katie återvänder från sitt ett års långa resa i Europa så får hon med hjälp dessa medel försöka sätta bitarna på plats. Huset som ärvdes till familjen Greenbriar kommer vara skådeplatsen för spelets handlingar, detta säger jag i plural för samtidigt som spelaren utforskar spelets övergripande handling kommer små subtila detaljer att berätta vitala sidospår som i sin tur sedan är viktiga för den övergripande handlingen. Efter att ha lyckats ta sig in i huset med lite möda står du nu inför spelets essens, att gå runt och utforska i hopp om att bli lite klokare. Mycket har hänt under året och med kvällens gång kommer du att inse hur djupt vissa spår faktiskt går.

Det är svårt att definiera vilken genre Gone Home faller under men spelet påminner om ett klassiskt äventyrsspel i modern tappning. Man har plockat bort allting som kan påminna om pussel för att kunna bjuda på en friktionsfri handling som griper tag om spelaren från första sekund tills eftertexterna har börjat rulla. Handlingen är inte endast essensen av spelet, handlingen är synonymt med spelet. Det kan kännas lite vågat att kalla det för ett spel, vissa föredrar termen "interaktiv berättande" men för mig känns hela den diskussionen irrelevant.

Gone Home är fyllt till bredden med mystik men kärnan för spelet handling är egentligen mänsklighet. Det må låta som en väldigt löst baserad term men det är svårt att bjuda på en beskrivning som inte avslöjar mer samtidigt som den innefattar alla spelets subtila nyanser. Som du kanske märker så är det väldigt tydligt hur jag undviker att berätta något konkret om handlingen, det är ett fullt medvetet val som jag har gjort med den här texten. Jag vill låta dig ta reda på detaljerna, jag vill låta dig göra tolkningarna, jag vill låta dig hypnotiseras av spelet. Det jag dock vågar gissa mig är att när du väl har klarat spelet så kommer du att ha sett dig själv i spelet. Någonstans i spelets handling kommer det finnas något som träffar dig rakt i hjärtat och påminner dig om något du kanske har försökt undantrycka. Gone Home handlar om människan och allt vad det innefattar.

Det är svårt att egentligen skriva någonting alls om Gone Home. Spelet består av väldigt simpel gameplay som i princip endast handlar om att utforska, det finns inga avancerade mekaniker eller system som behöver förklaras och handlingen är så delikat att jag inte vill avslöja något som möjligen kan kompromissa upplevelsen. Gone Home är en unik och stark upplevelse och om du känner att dessa ord har lyckats skapa något sorts intresse hos dig rekommenderar jag dig starkt till att ge det en chans. En gnutta nyfikenhet är allt du behöver.

Gone Home var utan tvekan årets mest efterlängtade indie-spel och nu med facit i hand så kan vi endast konstatera att The Fullbright Company inte endast lyckats möta våra förväntningar utan även överträffa dessa med råge. Alla kommer inte att tycka om minimalismen eller enkelheten men de som tycker om det kommer att älska det. Gone Home lyckades verkligen att träffa rätt för mig och skapa en helt egen plats i hjärtat. Många har försökt tackla frågan kring pengar kontra speltid men i slutändan känns det fullständigt irrelevant, prislappen må vara lite väl stor men jag ångrar inte för en sekund att jag gjorde investeringen. Gone Home är en berättelse om kärlek, ensamhet, avslag och allt där i mellan. Gone Home är en berättelse som under sina bästa stunder kommer få dig att gräva inombords efter något som kanske legat buret längre än du visste. Du borde inte låta denna diamant gå ospelad.