BAM

Redan tidigare under veckan avslöjade Naughy Dog att utvecklingen med The Last of Us var klart vilket i princip betydde att marknadsföringen nu på allvar skulle ta fart och redan nu börjar vi se tecken på detta. Journalister har fått spela en längre sektion av spelet och nu har demot spridit sig till nätet. Det är två olika sektioner som utspelar sig i Lincoln och Pittsburgh. Vi får både större inblick i hur spelet är uppbyggt, atmosfären och striderna. Största skillnaden med Uncharted (den jämförelsen kommer ske) är nog spelets tempo. The Last of Us verkar vara ett fruktansvärt förrädisk med hur den ena sekunden drar ner på tempot men hur det bara sekunden efter kan vara fiender som är redo att ta ditt liv. Även spelets hand-to-hand combat verkar exceptionellt djupt och det ska bli intressant att se hur långt Naughty Dog har tagit det då vi redan med Uncharted 2 såg prov på ambitionerna. All tvivel jag egentligen hade under veckan känns vid det här laget bortblåst, även MP delen lovordas från flertalet journalister som har fått spela vilket skapar en hel del lugn hos mig personligen.

Tyvärr (som så många gånger förr) är personen som spelar demot kanske inte den bäst anpassade men vi får väl nöja oss för stunden.

The Last of Us demo

Vi har alla väntat länge och vid det här laget behöver jag väl inte spendera allt för mycket tid med att introducera ämnet för dagens inlägg. Daft Punks senaste album Random Access Memories har äntligen släppts och jag tänkte göra som man ofta gör på internet och dela mina tankar med er. Svårare än så är det inte.

Redan från första låten känner man av stämmningen. Det här albumet är mer personligt, mer intimt och mer musikaliskt skickligt än alla bandets tidigare album. Det här albumet kommer nog inte stå för sommarens dansgolv-hits, visst kommer nog en hel del remixer hitta sig fram innan sommaren på riktigt har dragit igång men samtidigt är hela albumet som en känga till dagens popkulturella House med synthar som går på repeat och en artist som spelar in en refräng och sedan använder med en minuts mellanrum (obs under den här minuten ska du hoppa upp och ner i takt med resten av människorna på dansgolvet). Albumets kärna är nog just kritiken mot samtidens artister samtidigt som man visar vart nästa steg. För även om albumet influeras något enormt av 80-tal så använder sig Daft Punk av flera knep som är typiska för artister i framkanten av elektronisk musik.

Det börjar bra. Give Life Back to Music passar perfekt för att öppna upp albumet. Budskapet är tydligt och låten i sig är riktigt bra. The Game of Love däremot överraskar något enormt. Dystra toner med lägre tempo som verkligen träffade rätt. Förutom att det är en sjukt bra låt så är det klokt att börja med den då den både påminner en del om det vi är vana med från Daft Punk men även visar på duons utveckling som musiker. Något som jag tycker att vi redan fick se prov på med soundtracket till Tron: Legacy. Redan där visade man en bättre förmåga att framkalla känslor hos lyssnaren.

Största överraskningen för mig var dock Giorgio by Moroder. Det börjar med att Giorgio själv berättar om sina tidiga år som artist. Syftet bakom detta kan självklart tolkas men jag personligen tror att det någonstans är för att förtydliga kontrasterna mellan dagens DJs och hur det var i början. Låten i sig är riktigt bra. Blandar en del klassiska instrument som överraskande nog passar bra överens med elektroniskt musik i de sammanhangen jag har sett, eller hört kanske är rättare sagt.

Instant Crush med Julian Casablancas på vocals är nog min favorit så långt. Casablancas som sedan tidigare var en stor favorit för mig passar in otroligt bra. Jag kan tycka att man borde ha manipulerat hans röst en aning mindre men annars var den riktigt bra.

Albumets höjdpunkt för de flesta, Get Lucky med Pharell Williams lyckas överraska trots att det har spelats en hel del på radio och liknande under senaste perioden. Problemet med radio versionen vi väldigt ofta stöter på är att en del sektioner har klippts bort för att kunna passa radio-formatet bättre. Album versionen innehåller bättre intro men rent allmänt känns hela låten bättre balanserad. Jag har nog hyllat låten tillräckligt sedan innan så det är nog inte värt att spendera allt för mycket energi åt det ännu en gång. Låten är briljant, men det hoppas jag att du redan vet.

Efter Get Lucky så är det främst Fragments of Time som lämnar ett starkt intryck hos mig men förutom den tycker jag att albumet lämnar med några svagare delar. Sista tredjedelen av albumet känns smått oinspirerade och mer som fillers. Jag tyckte att albumet öppnade med ett starkt budskap och man lyckades hålla den röda tråden länge men i slutet tappar man det skulle jag nog påstå. Albumets sista låtar är för den delen inte dåliga utan de håller inte den nivån som resten av låtarna är på. Framförallt Contact som man avslutar med känns otroligt felplacerad. Det känns som om den låten inte riktigt passade in någonstans i albumet så man placerade den sist i brist på bättre alternativ. Den känns märklig och första intrycken just nu är att det är albumets klart svagaste länk.

I sin helhet så är det ett underbart album. Trots problemen i slutet så bjuder robotarna på högkvalitativa låter hela vägen till slutet. Levde upp till mina höga förväntningar vilket i sig säger otroligt mycket om albumet. Bland det bästa jag hört på länge.

"Pencils down!"

Så löd det när en av huvudmännen bakom The Last of Us (Neil Duckmann) bekräftade att spelet nu officiellt är klart och att det ska skickas för tryck. Kan tyckas vara rätt tråkiga nyheter men det finns faktiskt en hel del intressanta punkter att ta ifrån detta. Framförallt betyder det här att all Naughty Dogs arbetskraft nu riktas mot nästa generation av Sony-konsol, vilket är intressant nästan enbart på grund av att det här är en av världens mest framgångsrika utvecklare som nu tackar för sig på PS3. Självklart ett tydligt signum på att generationen verkligen börjar lida mot slut och även om vi har vetat om det länge nu så får vi först nu se riktiga förändringar. Om inte det vore för NDs status i industrin så hade den här nyheten inte haft särskilt mycket tyngd men det är Naughty Dog vi ändå pratar om och jag är väldigt förväntansfull inför deras framtid. Jag förväntar mig storhet.

Andra poängen med den här korta texten var att uttrycka lite oro inför The Last of Us. Jag är helt klart av de som har förespråkat mer konservatism kring exponering av spel/film i media innan release men i det här fallet känner jag mig lite orolig. Nu senast med Bioshock Infinite tyckte jag att det var tråkigt att 2K förstörde mycket av mystiken kring spelet genom att visa upp så mycket innehåll men samtidigt så måste man inse att det visar på stort förtroende till produkten. I fallet med The Last of Us så har ND fortfarande inte visat oss spelets multiplayer komponent som ändå är en bestående del av spelet om inte lika framstående som singleplayer delen. Man har bekräftat att MP delen inte har lagts ner men samtidigt har informationen varit väldigt vag, lite för vag för att man ska känna sig säker. Jag tvivlar inte på Naughy Dogs kompetens, jag håller Uncharteds multiplayer bland generationens bästa men att hålla tillbaka det så långt in i utveckling skickar ut konstiga signaler till spelarna. Med det sagt så kommer man nog vara mer aktiva i media nu när utvecklingen är klar samtidigt som E3 närmar sig.

Vad syftet med inlägget var vet jag egentligen inte. Kanske var det ett försök till att höja medvetandet om det här spelet då jag tycker att det har varit alldeles för tyst bland spelare, framförallt i Sverige. Jag är ganska säker på att vi inom en snar framtid kommer på en nyhetsdump så jag vill nog vara därute i god tid och säga att jag såg det komma.

Nej det rör sig inte på riktigt om ett licensspel till den gamla Sega Genesis utan mer en nygammal tolkning av hur spelet hade kunnat se ut ifall filmen hade släppts ungefär 20 år tidigare. Förutom att jag blev sjukt sugen på att damma av min Genesis (tyvärr äger jag inte en) så blir jag lite sorgsen över att det här aldrig riktigt kommer att bli ett riktigt spel. Men vi kan alltid hoppas att någon bakom rätt skrivbord får nys om detta och väljer att vara snäll med licensen men vi alla vet hur omöjligt det faktiskt är.

Tolkningen som har gjorts av youtube användaren "gundersonmunderson" är rätt begränsad men inte mindre imponerande för det, det rör sig endast om startskärmen som har gjordes i Photoshop och hans tolkning av filmens main theme "A Real Hero". Speciellt soundtracket låter helt underbart och det känns autentiskt, gjort på samma soundchip som konsolen hade.

Jag ska inte babbla för mycket, klicka på länken och njut av nostalgi för något du aldrig har spelat.

DRIVE the Game för Sega Genesis