Ack, Aquaman, vilket slöseri

De som driver skutan på DC och Warner måste vara fullständigt inkapabla. Säga vad man vill om Marvel, men de håller en väldigt hög snittnivå. Men DC:s filmer är överlag totalt skräp, både i och utanför deras kinematiska universum. De moderna Stålis-filmerna var skräp, det har släppts två bra Batman-filmer ungefär någonsin, och både Justice League och Suicide Squad var spektakulärt usla. Men det fanns ett undantag: Wonder Woman. Den filmen var strålande. Och nu är de två. Jag fick aldrig tillfälle att se Aquaman på bio, men det är en riktig höjdare det också.

Det är fascinerande. Jason Momoa var visserligen en av få höjdpunkter i Justice League, men jag hade aldrig trott att någon skulle göra något vettigt av Aquaman. För hela konceptet är ju faktiskt, fortfarande, dunderfånigt. Men det gäller också det mesta av superhjälteserier överlag. Dunderfånigt á la grande. Särskilt DC, men också det mesta inom Marvel. Och i den här filmen så dyker man huvudstupa in i fånerierna och tar dem på allvar. Jag har aldrig sett en så extremt plastig och glansig film med så uppenbart CG-ade dialogscener sedan Warcraft (som för övrigt har en hel del likheter med den här), men det funkar. Neonfärgerna och undervattenspratet, det funkar. Det är episk sci-fi, under ytan. Nästan som The Abyss fast förstås hundra gånger mer spejsat.

Mycket beror det på att Momoa är sjukt karismatisk. Karln fick knappast utrymme för skådespel som Khal Drogo, men han är strålande här. Amber Heard är också riktigt bra, och jag gillade henne extra mycket på land där hon kändes väldigt mycket Indiana Jones. För att spoilera lite så vill jag också passa på att gratulera Willem Dafoe för sin första roll där han inte är är ond i hemlighet. Och så var det en lite lustig parallell att Nicole Kidman liksom Michelle Pfeiffer, båda en gång Batman-skådisar, nu har spelat badass-mammor i exil i varsin superhjältefilm.

En av bristerna är väl att Black Manta känns lite malplacerad. Han är totalt ointressant som karaktär och skurk och känns ungefär lika meningsfull som Crossbones i Captain America-filmerna. Scenerna på Sicilien var visserligen magnifika men jag kan inte ta karaktärsdesignen på allvar. Litet plus dock för att man åtminstone var trogen seriedesignen, även om den också är hemsk. Sen undrar jag också om det här är bortkastad möda. Med både Batman och Superman utbytta känns det som att DC-filmerna inte har någonstans att ta vägen. Man skulle egentligen behöva börja om från scratch, igen, men då blir vi ju av med både Wonder Woman och Aquaman. Det ska bli intressant att se hur de löser den biten.