Det här att konstant ligga en teknikgeneration efter

Jag hade tänkt att skriva om händelsen direkt när den inträffat men en kraftig och självordinerad dos av vem-i-hela-helsefyr-bryr-sig? fick mig att låta bli. Nåväl, det som skedde var att jag i december förra året slutligen köpte Playstation 4.

Big deal... right? Nej, såklart inte. Alla som någonsin velat äga en PS4 köpte en sådan för åratal sedan. Jag har dock kämpat tappert mot köplusten ända sedan 2013 på grund av lojalitet till min enorma backlog. Detta har redan avhandlats åtskilliga gånger och jag tänker inte gå djupare in på saken. Till sist kunde dock inte ens tjurskalliga jag stå emot, och jag skyller helt på Black Week - detta spattiga spektakel jag i normala fall ignorerar totalt. Tusen kronor billigare var det hur som helst så en ståtlig vit PS4 Pro klickades ner i kundvagnen.

Idag skriver vi 25:e mars 2020 och maskinen är fortfarande inte startad för första gången. Nu känner jag förvisso ingen panik med den saken - det känns tryggt att veta att den står här, redo att börja sin tjänstgöring längre fram - men samtidigt är det lite svårt att helt blunda för att ett ynka år av ytterligare väntan hade placerat mig i position att istället köpa en ny biffig bakåtkompatibel PS5. Det skulle dock kännas märkligt att helt skippa nuvarande konsolgeneration - att aldrig köpa själva hårdvaran - så... nu är den köpt.

Det jag finner intressant är att när så gott som hela världen suktar efter Playstation 5 och Xbox Series X så ser jag genuint fram emot att ta steget upp till PS4. Och, ja, det är onekligen ett stort steg upp för min del. Räknar man inte de små trevare jag gjort på den skapliga gaming-pc jag köpte 2013 (och som stått nästan helt oanvänd i sex år) så har jag fortfarande inte tagit steget in i 1080p-spelande. Smaka på den! Jag spelar idag inte något modernare än PS3 och X360 så i min värld kommer PS4 medföra ett enormt lyft, trots att den ligger farligt nära pensionsåldern och 1080p idag är ungefär lika hett som Hjalle och Heavy.

Samma gäller på gitarrsidan med digital förstärkarmodellering. Jag står på tröskeln att skifta från en uråldrig BOSS GT-10 från 2008 till min hittills oanvända Line6 POD HD500X, som förvisso släpptes 2014 men i grunden delar modeling-teknik med den något cpu-svagare HD500 från 2010. Trots att Line6's nuvarande flaggskepp Helix redan funnits ute i fem år kommer steget upp till den åldrade föregångaren bli markant för mig. Det gäller att skynda långsamt.

"Perspektiv" skulle måhända vara en bättre, och därtill avsevärt mer pretentiös, bloggrubrik. Olika perspektiv beroende på var man befinner sig. Det som andra står redo att stoppa ner i en låda och gömma undan i något kallt och nattsvart källarförråd representerar för mig en småpirrigt spännande framtid. "Osynk med samtiden" skulle kunna vara en annan tänkbar rubrik men det låter mest som nånting gossarna i Kent hade kunnat kräkas upp under ett synnerligen oinspirerat besök i replokalen 2007. Nu vet jag i och för sig inte om Kent hade något enda inspirerat besök i replokalen efter 2005... men det har ju onekligen väääldigt lite med ämnet att göra.

Stay safe i Corona-tider, gott folk!

Ja men nästan lite relaterat till min situation i alla fall...