Grejen med födelsedagar

Idag fyller min kära mamma år. Det har med andra ord varit en dag tillbringad hemma, med en massa kramar, syskon i överflöd och en buffé bestående med allt från skinkgrattäng, nybakta kanelbullar och hemmagjord tårta. Mamma drog hem från jobbet klockan 15 idag, men fick ändå för sig att både laga mat och baka så att det skulle vara färdigt tills att gästerna kom klockan 17. Bad hon om hjälp? Nej. Men det är också så otroligt typisk min mamma - min envisa, hopplösa, helgoa, göteborgare till mamma. 

Det slog mig idag när jag satt där och krängde dessert efter dessert att födelsedagar hade en sådan annorlunda betydelse för mig när jag var yngre. Efter julafton fanns det inget bättre än att fylla år. Vi i familjen Andersson hade dessutom starka traditioner, eller rättare sagt födelsedagsritualer som aldrig, aldrig fick brytas för då var födelsdagen förstörd innan man ens hade hunnit sjunga "Ja, må, hon leva". Dagen skulle alltid börja med frukost på sängen. Det spelade ingen roll ifall det var vardag eller inte, frukosten skulle stå där och du fick inte lov att röra dig ur sängen innan den hade serverats. Man skulle få minst ett paket direkt i samband med frukosten, resten skulle du få efter att ha behövt utså familjens och vännernas "sjönsång" för dig senare mot kvällen. Du skulle även få ha lite extra att säga till om under dagen. Middgsmenyn fick födelsedagsbarnet bestämma över och du var även the master of fjärkontrollen, en titel som vid alla andra dagar var en ständig kamp till döden. Att fira en födelsedag var en höjdpunkt, en fest, en dag du längtade till så fort den förra var över. År ut och år in, samma mönster. Tills att jag flyttade hemifrån. Nu blir jag förvånad om det ens blir frukost på sängen.

Hur firar du födelsedagar?