Här kommer en lista av mina absoluta favoritstäder i Sverige. Denna lista är enbart utifrån mina egna preferenser, och dessa preferenser kan vara allt från historiska sevärdheter, fina områden, bra affärer, goa ölställen… eller så är det bara av nostalgiska skäl. Allt detta kommer räknas in i en salig kompott! Vad räknas som en stad då? Jo, men runt 10 000 invånare och/eller att de någon gång i tiden fått stadsprivilegier. Från 10 till 1 så kommer här Sveriges bästa städer:

10. Jönköping

Inte varit här och ”gjort staden” på rätt sätt skulle jag säga, men de 2-3 gångerna jag varit här har jag trivts väldigt mycket. Strandpromenaden längs med Vättern är ju fantastisk, och har vi en av de bästa kebabpizzorna jag har ätit på Alcamo? Jodå, vi tog bilen dit för ett par år sedan enbart för att testa kebaben/såsen. Mauri är nog inte fel ute, men finns ett gäng bra i Göteborgs-området också. Denna stad har potential att klättra på denna lista i framtiden.

9. Mariestad

Min gamla hemstad! Ej född och uppvuxen, men gick i gymnasiet samt bodde där i tre års tid. Där jag kommer ifrån så betydde ”ska vi åka te stan?” att man skulle in till Mariestad. Gillade stan inte alls mycket förr, men sedan jag flyttade därifrån 2010 så har jag uppskattat den mer och mer. Hade utan tvekan kunnat bo där igen. Gå från torget upp genom Gamla stan och domkyrkan (började byggas år 1593) till hamnen och köpa en räk- eller laxbaguette. Visste ni att det var Karl IX, son till Gustav Vasa, som grundade Mariestad 1583? Inte? Nu vet ni!

8. Karlstad

Vanligtvis så åkte man in till Mariestad när man skulle gå i affärer eller storhandla, skojade till det rejält så åkte man till Karlstad cirka en timme bort – det var ju rena drömmen! Alla förutom jag (typ) höll på Färjestad när jag växte upp eftersom det var närmsta laget, därför började jag hålla på Luleå. Det är goa människor i Värmland, så är det ju. Det är någon go känsla som infinner sig så fort jag äntrar staden. Pluggade på universitetet i två omgångar (2012 och 2023-2025) och mådde kanon så fort jag var på plats. Tycker citykärnan är trevlig och Mariebergsskogen är ju aldrig fy skam att vandra i. Vem som grundade staden? Just precis, Karl IX. Ett år efter Mariestad.  

7.Borgholm

Jag älskar Öland av hela mitt hjärta. Jag hade velat åka dit varje sommar. Men när det kommer till städer så finns det inte många på den avlånga ön, men oavsett så är Borgholm en väldigt, väldigt vacker sommarstad. Otrolig slottsruin också som hade varit kul att uppleva exempelvis In Flames (Borgholm brinner) i, men alltid lyckats missa. Nu är det Öland i stort jag älskar, men ska vi kapsla in Öland i en stad så blir det Borgholm som bär Ölands fana högt i denna lista.

6. Ystad

Vilken mysig, färgklick till stad! Jag tänker då givetvis på de färgglada husen med dess kullerstensgator och stockrosor. Otroligt vackert att bara promenera runt i. Känns också, precis som Borgholm, som en riktig sommarstad. För mig som historiker så slår verkligen historiens vingslag när man går där, eftersom staden nämns så tidigt som under 1200-talet redan.

5. Örebro

Här har jag spenderat tre år av mitt liv när jag studerade på Örebros universitet. Förutom studier så har jag sett Opeth, Amon Amarth, Nile, Ghost och Motörhead på flera av stadens musikscener. Det är trevligt att gå på Drottninggatan och gå förbi de tre torgen (Olof Palmes torg, Våghustorget och Järntorget) samt St. Nikolai-kyrkan (anor från 1200-talet) och Örebro slott (anor även det från 1200-talet). Vem som byggde om det medeltida slottet till ett renässansslott? Jodå, klart det var Karl IX! Mycket nostalgi till denna stad givetvis, men hade utan tvekan kunnat bo där igen.

4. Helsingborg

En väldigt märkligt uppbyggd stad. Det kanske den inte är, men för mig som turist känns det onekligen så. Kärnan som byggdes tidigt 1300-tal är en historisk sevärdhet som givetvis inte ska missas där den tornar upp sig i närheten av stadens centrum. På tal om centrum så är det väldigt vackert och mysigt att strosa omkring där. Kort gångavstånd också ifall man ska ta färjan över till vårt grannland. 

3. Vadstena

Jag och min fru åkte till Vadstena ganska tidigt i vår relation, och blev totalt förälskade i denna lilla stad som är en guldgruva för en historiker som undertecknad. Vi har bebyggelse från tidigt 1000-tal, vi har Heliga Birgitta och Vadstena kloster från 1384, vi har Vadstena slott som byggdes under 1500-talet på order av Gustav Vasa och så vidare, och så vidare. Det finns en historisk vandring man kan gå med tillhörande app och karta. Extremt trevligt.

2. Stockholm

Otrolig vacker stad som har allt. Då menar jag stora arenor där hårdrocksband kommer och spelare, härliga restauranger, fantastiska ölställen, många historiska platser att besöka… listan kan göras lång. Det jag har lite svårt för Stockholm är att det är alldeles för stressigt. Man ska komma ihåg att jag är en grabb från skogen som växte upp i en by om 700 invånare, så att bo i Stockholm är ingenting för mig, men jag hade gärna bott närmare än de dryga fyra timmar det tar med tåg.

1. Göteborg 

Sveriges framsida – fina, fina Göteborg! Detta är ju Stockholm-light, minus Ullevi där vi ändå brukar ha Iron Maiden och Metallica som spelar snarare än i Stockholm. Hur kan Göteborg då komma före Stockholm? Jo, jag känner mig som hemma här, och det beror bland annat på att det inte är i närheten så stressigt som i huvudstaden. Tycker också att människorna generellt sett är goare och trevligare. Liseberg trumfar Grönan på alla sätt (inte konsertmässigt, men ändå). På vissa sätt inte en given etta på denna lista, men på andra sett en extremt given etta. Vem som grundade staden? Jodå, Karl IX (i dess nuvarande form och plats).

Karl IX undrar vilka som är dina favoritstäder i Sverige?

Eller ja, bästa svenska husmanskosten ska det ju vara, eftersom det är svensk mat jag far efter. Det finns många goda svenska rätter – raggmunk med fläsk, korvstroganoff och Biff Rydberg är alla favoriter i min bok. Men toppar listan, hur jag än vänder och vrider på det, är köttbullar med någon form av potatis (helst puré) och gräddsås. Jag kommer aldrig ifrån det, och det vill jag inte heller.

Nu när det är påsklov så känner jag att jag har ro till att lägga lite extra tid på matlagning, något jag inte känner jag att jag vare sig orkar eller vill mån-tors när det jobbas. Idag blev det alltså köttbullar med potatispuré, gräddsås, pressgurka och lingonsylt. Och en glas iskall röd mjölk. Mycket, mycket gott. Jag skulle vilja sträcka mig så långt att det är JÄVLIGT gott. Jag har experimenterat mig fram genom åren och har äntligen landat i några recept som jag återkommer till. Det ska sägas att jag är en receptslav. Sedan har jag givetvis inga problem att lägga till/ta bort ingredienser från receptet jag följer. Jag har landat i att Stefan Ekengrens potatispuré (fast med mindre smör än vad de gubben använder – 200 gram smör till 800 gram potatis… jösses!) och Simon Kafis köttbullar är det som passar mig allra bäst.

Notering inför nästa gång: låt såsen koka ihop 5-10 minuter till så att den blir tjockare. Var så jäkla sugen idag så orkade inte vänta de extraminuterna som krävdes för en perfekt såskonsistens.

Vilken är din favorit när det kommer till svensk husmanskost?

Det är ytterst sällan jag går på bio numera. Hutlösa priser bidrar till att jag inte kan motivera ett besök, faktiskt. Då väntar jag hellre till filmen kommer på någon streamingtjänst. Tråkigt nog har det blivit så. Egentligen gillar jag detta med bio, och Filmstaden Bergakungen är riktigt trevlig. Idag bestämde frugan, efter påtryckning från dottern, att det var dags för Super Mario Galaxy, så familjen trotsade stormen Dave och rullade ner till stan (Göteborg) förut.

Hur den var? Supermysig. Inte lika bra som första, men ändå en fullgod uppföljare. Jag blev ju dessutom helt lycksalig över alla spelreferenser – nostalginivån är alltså extremt hög. Då spelar det inte så stor roll att den är svagare handlingsmässigt än första filmen.

Har du sett Super Mario Galaxy?

Förr var svenska landslagets matcher det största som hände under året. Jag satt bänkad framför kvalmatcher och var supernervös. Det var förr det. Under de senaste tio åren har detta försvunnit successivt, och de senaste åren har jag knappt kollat några kvalmatcher överhuvudtaget. VM- och EM-slutspel har ju givetvis varit av gammal kaliber, men utöver det har min kärlek till landslaget försvunnit väldigt mycket. Om Jon Dahl Tomasson har något att göra med det? Självfallet. Men det började som sagt redan innan den klåpardansken tog över. Nu med en övertygande 3-1-vinst mot Ukraina så hägrar ju ett VM i Nordamerika och jag är extremt, extremt taggad inför tisdag. Jag tror Göken kommer sätta minst en balja, och det säger jag inte bara för att jag är ett superstort Arsenal-fan, utan för… eller jo, det är mestadels därför.

Hur tror du att det kommer gå mot Polen på tisdag?

Den släpptes för två veckor sedan idag, Into Oblivion. Har bara lyssnat igenom den tre gånger, men gillar ändå det jag hör. Tycker de har hoppat bakåt i tiden och låter ganska mycket som de gjorde på Sacrament-plattan från 2006. Lite grooveigt så där. Jag tycker ju alla plattor fram till nyss nämnda Sacrament är fenomenala, men från och med 2006 så börjar de dala en aning för undertecknat då soundet blir ganska olikt exempelvis Ashes of the Wake som är en käftsmäll av Guds nåde. Sacrament är dock bättre än varenda platta som släppts efter den.

Bäst på Into Oblivion hittills är titelspåret, Parasocial Christ samt St. Catherines Wheel. Detta kan komma att ändras redan nu i eftermiddag när planen är dundra på plattan en fjärde gång.

Randy undrar vad du tycker om Into Oblivion?