Jag älskar, verkligen ÄLSKAR Sly's numer ikoniska, och ofta (märkligt nog) hånade actionrökare Demolition Man från 1993.

Vad få kanske minns, det är att det släpptes som spel på multiformat två år senare.

Jag minns hur jag hoppade jämfota av glädje när jag fick den julen 1995 till min SNES.

På denna tid var jag inte alls länge en "Gamer" längre. Det hade jag då inte sett mig själv som sedan åtminstone 3 år tillbaka.

Trots det hade jag hela hösten tjatat på att få spelet, spel var verkligen svindyra på denna tid, särskilt till SNES. Var inte ovanligt att de nyaste titlarna på denna tid kostade närmare, eller rent av över 800 spänn. Det är runt 1300Kr sett till inflationen idag.

Jag sket i allt vad tårta och andra paket hette när jag öppnat paketet med Sly och Wesley som frontade spelfodralet.

Från första stund trollband spelet mig.

S*tan i gatan så snyggt detta var! Stämningen i spelet är i början exakt så mörkt som filmen är i början, med ett Los Angeles som står i brand och grafiken är än idag faktiskt rent magiskt, särskilt om man som jag är svag för grafik som för tankarna till Midjourney-stil alá tidiga Castlevania.

Det var inga mindre än numera anrika studion Acclaim Entertainment som låg bakom denna titel.

Jag spelade detta spel förrförra året hemma hos en polare på hans SNES, och blev fullkomligt golvet hur bra det fortfarande är.

Är rent av så att detta spel på egen hand fått mig att fundera på att införskaffa ett gammalt Super-Nintendo igen bara för att kunna spela det.

Detta spel är fullkomligt briljant - Renodlad spelmagi i sin renaste form.

 "Rolling and cover-mekaniken" I spelet var då rent banbrytande, och detta fungerar än idag helt sömlöst i spelet.

Spelmekaniken i övrigt kan verka stundtals frustrerande idag, men det är nog meningen, det gör spelet svårt, och med en annan mekanik hade spelet varit för lätt.

Spelet är dessutom inte bara sidoscrollande, det finns flera nivåer där man får ett overhead-perspektiv, detta ger spelet större variation och djup.

Musiken är cool, och som ovan nämnt så är atmosfären i spelet helt fantastiskt.

Skulle ge spelet en stark 8/10 med aningen bättre mekanik som nu inte sällan leder till irriterande dödsfall, då hade betyget definitivt varit 9/10.

Gillar du som jag gamla sidoscrollande spel med Castlevania-estik: då är detta ett spel du bara måste äga i din retro-samling.

Det var en väldig konkurrens om de bästa datorerna i min högstadieskola i Upplands Väsby. Hade man otur fick man snällt lägga patiens på en gammal 286, inte mycket bättre blev det på salens 386or. Det fanns dock ett par 486or, och två stycken Pentium Ettor. 

Dessa Pentium ettor var tidigt 1995 absolut glödheta och hade funnits på marknaden i knappa två år.

På dessa spelade niorna (var typ niorna som la beslag på dessa burkar) ett spel som var det absolut snyggaste som fanns på marknaden.

Spelet hette Rise of The Robots, utvecklat och utgivet av Time Warner Interactive.

Det fanns ingenting som kom i närheten av grafiken i detta spel.

Mortal Kombat som kom 1992 var såklart betydligt blodigare, men såg ut som skräp i jämförelse med Rise of the Robots.

Musiken i spelet stod ingen mindre än Queens gitarrist Brian May för, detta gjorde knappast coolhetsfaktorn mindre.

Idag är dessvärre spelmekaniken minst sagt föråldrad. 

Jag har även i efterhand av äldre spelare fått höra att Time Warner hade utlovat en AI utöver det vanliga hos de datorstyrda motståndarna, något man inte alls uppfyllde i det färdiga resultatet.

Det hindrade inte hela skolan ifrån att bli helt hypnotiserade av hur fantastiskt snyggt det var.

Antalet rörelser var ytterst begränsat hos varje robot, detta var såklart något som  var klar hämmande för spelbarheten, dock gjorde det glädjen betydligt större när du lyckades skada din motståndare, för det var verkligen inte det enklaste att lyckas med.

Jag skulle kanske inte rekommendera någon att införskaffa detta spel idag, det här spelet ska på det sättet ses som ett unikt undantag i denna bloggserie, detta eftersom jag här avser att få er läsare att hitta glömda guldkorn som är värda att spela än idag.

Dock avser jag även att delge vilka spel som format mig som spelare - och ett bättre exempel på just det, det är faktiskt svårt för mig att hitta, det är nog det spelet som för mig haft högst coolhetsfaktor. Det enda spel som kan konkurrera om det, det är nog första Wipeout.

Tycker att ni åtminstone ska kolla upp videos på Youtube med Rise of the Robots för att se vad jag talar om.

Införskaffar ni det, bli beredda på att bli frustrerade över hur svårt det är att skada er motståndare om du spelar mot en vän, och säg inte att  jag inte varnade er.

Betyget idag är nog inte mer än 2/10 dessvärre.

I en serie bloggar har jag under våren och tidig sommar tänkt återge vilka spel som format mig som spelare. 

Det är spel som för många kanske är bortglömda, jag kommer inte att avhandla spel som Super Mario 2, det är spel som de flesta av oss redan spelat.

Meningen är att jag kanske kan få en del av er att upptäcka pärlor ni kanske aldrig spelat, men som ni absolut bör införskaffa och som fortfarande är väldigt spelbara.

Det råder närmast krigsrubriker i såväl SVT, Aftonbladet och Expressen.

SD vägrade ställa sig bakom en höjning av barnbidraget. Detta har fått media och en samlad opposition att rasa.

Vad få vet eftersom samtliga medier enkom nämner det i förbifarten, det är att Sverigedemokraterna istället ville sänka momsen på mat - ett förslag som hade sparat ALLA människor mycket mer pengar, inte bara föräldrar.

Det är rätt oärligt av både oppositionen och media att tona ned detta förslag. Handeln själva efterfrågar sänkt moms på mat för att få ned matpriserna i butikerna.

Att då hellre vilja ge enkom en grupp människor en rätt liten slant mer, till kostnad av flera miljarder kronor, istället för att ge alla invånare billigare mat - det måste väl ändå anses som en total idioti.

Vill inte höra ett ord från oppositionen om dyr mat igen när man hånar SD för att inte vill ge höjt barnbidrag och istället ge alla billigare mat.

Ändå kommer oppositionen minsann i valrörelsen 2026 påminna om hur det viftades med falukorvar i förra valrörelsen.

Mindre troligt att oppositionen kommer påminna om att SD faktiskt ville ge oss billigare mat.

Ingen som besöker GR minst var tredje dag har nog kunnat undvika att vi under ett par månader har matats med artikel efter artikel om Disney's kanske mest hatade remake genom tiderna.

Jag talar naturligtvis om om flickan som enligt originalförlagan (både boken, och filmen från 1937) fick sitt utseende beskrivet med de numera bevingade orden: "hår svart som ebenholts, läppar röda som rosen, hud vit som snö".

Allas vår Snövit har varit ett namn på allas läppar den senaste tiden, och inte bara här inne på GR. 

I stort sett varenda tidning med självaktning (vet, finns kanske få kvar i Sverige) i landet har återberättat om hur hatad och hånad filmen blivit av en mängd orsaker.

Antingen har småväxta skådespelare blivit arga för att man skapat filmens sju småväxta karaktärer med hjälp av taskig CGI.

Eller så har folk reagerat på Snövit's hudfärg, eller att Snövit faktiskt ska vara vackrare än den onda drottningen.

Kort sagt: Man har egentligen rapporterat om klagomål om det mesta av filmen, innan den ens släpptes.

Jag har på sociala medier till viss del uttryckt en viss kritik jag med, även en del här inne på GR i vissa artiklar.

I bakhuvudet har jag efter att sett GR översvämmas av artiklar om Snövit tänkt att det ska bli fantastiskt roligt att se vem redaktionen sätter på att recensera Disney's kanske mest omdiskuterade film genom alla tider.

<br />
Snopet kan jag konstatera att någon recension blev det inte överhuvudtaget av Snövit på GR.

Man överöser oss gärna med artiklar om filmen i ett kvartal.

När det kommer till att avkunna en "dom" om samma film man skrivit artiklar om som är några av GR's mest kommenterade artiklar, då fegar (?) man ur.

<br />
Jag förstår att GR inte kan recensera ALLT som släpps på våra biografer, det skulle vara ohållbart.

I detta fall anser jag dock att man bör ha gjort det.

Finns nog få artiklar på GR som skapat fler känslor de senaste tre månaderna som Snövit. Det är bara artiklar om Trump eller Musk som gett fler kommentarer det senaste kvartalet inne på GR.

En motivering till varför man valt att inte recensera hade verkligen varit på sin plats när redaktionen medvetet har skapat en enorm uppmärksamhet om filmen här inne i månader nu med kommentarsfält så långa att Vasaloppet framstår som kort.