
I helgen var jag, precis som resten av landet, i det brütala Stöckholm och såg Kent återförenas. Bandet valde att spela min favoritlåt, Pärlor vilket jag (med påsken i antågande) tänkte fira med en lista. Topp 5 Pärlor:
1. Skraeckoedlan, Linköping 2016-ish:
Jag minns det som igår. Inför en råbarkad, hårig och bister publik som stank av midvinter, ockultism och rått mammutkött frågade sångare Robert Lamu om någon i publiken gillar Kent. Tystnad. Följt av ett vrål. Sen blev det dansparty.
2. Kent, Stockholm 2025:
Jag har sagt det i omgångar, när det kommer till Kent är jag mellanmjölk så det bara smäller om det. Av detta följer att Pärlor är en av mina favoritlåtar. Live var den dock något av en besvikelse. Sundance Kid, en av söndagens överraskningar, från samma platta var å andra sidan riktigt röjig.
3. Kent, på radio, 2003 typ:
Detta var första gången jag kom i kontakt med Kent. Minns det som en rätt trevlig radiolåt. Där jag bodde, på landet, lyssnade man inte på musik och speciellt inte på musik från Stockholm (dit Eskilstuna räknas) så det blev inget mer Kent på ett tag.
4. Pearl, hjälte I Heroes of Newerth
En på många vis rätt menlös supporthjälte. Bonuspoäng för en väldigt oklar koppling till den svängiga K-pop-dängan Bubble Pop.
5. Pokémon Pearl:
Sista Pokémon jag spelade var Pokémon Cystal så jag har inte så mycket att säga om detta.
Slut på listan. Nu följer en bild och några tankar om konserten:
Scenen var otroligt häftig, jag fick gång på gång påminna mig om att det inte var en Rammsteinspelning. Det var en enorm bildskärm, konfettikanoner, stora balkar som åkte upp och ner och en jäkla massa ljus. Scenkläderna var otroligt fula. Publiken var rätt svår vilket jag i efterhand inser är eftersom de alla var Kent-fans. Hela spektaklet kändes ytterst välpolerat. Väldigt proffsigt till den milda grad att det blev lite trist. Allt som allt ger jag Kent 7/10 Pärlor.
Bästa låtar: Sundance Kid, Music Non Stop, Le Belle Epoque