
Jag är en stor människa. Empatisk, förstående, vidsynt och såklart omåttligt ödmjuk. Jag har vanligtvis inga problem med att acceptera beteenden och åsikter som är raka motsatser till vad jag själv gör och tycker. Men det finns gränser även för vad jag kan svälja.
Min flickvän (aftonstjärnan på min natthimmel etcetera etcetera) pausar inte spel när hon behöver lämna konsolen ett tag. Ett beteende så sjukt att jag inte vet hur jag ska hantera det.
Hon kan sitta och spelar The Witcher 3 när hon blir sugen på Tutti Frutti. Den vanligtvis så präktiga Geralt av Rivia lämnas ensam i skogen medan hon går och hämtar påsen. Som ett barn utanför Hemköp. Min tjej kanske plockar lite med disken när hon ändå är i köket, det är ju inte som att någon väntar på henne.
Hon spelar Hollow Knight och bestämmer sig för att gå och hämta ett glas vatten. Den lille ihåliga riddaren får gott stå och vänta, försvarslös och omgiven av horder av blodtörstiga kryp. Det är ju inte som att världen håller på att gå under.
Hon spelar Hogwarts Legacy och är ute och flyger kvast när det blir dags att gå ut med hunden. Spelets protagonist får gott sitta och dingla, 300 meter upp i luften, likt en biologisk kandelaber medan hon är ute och går. Träsmak i ändalykten är bara början, jag klarar knappt av att föreställa mig det hela.
Jag blir fullständigt tokig.