Motorerna vrålar, sanden piskas upp i ett mörkt moln och slaktad vegetation sprutar åt alla håll. Panikslagna civilpersoner slänger sig desperat åt sidan när jag bränner på ute i bushen. Jag hoppar från en kulle, studsar mot en bergsvägg och landar i ett träd som bokstavligen exploderar i den våldsamma kollisionen. En väg blixtrar förbi i periferin men försvinner snabbt när jag far vidare ut i obygden i en hiskelig fart. Vansinnesfärden avslutas med ett tvärstopp när jag kör in i en vinranka som måste vara gjord av adamant. Snopet. Jag sneglar över mot andra sidan skärmen och ser en bil utföra en slags barrel roll ut för ett stup ackompanjerat av vilda tjut.

Sambon och jag sitter i TV-soffan och spelar WRC 7.

Jag får erkänna att jag uttryckte viss skepsis när hon stolt berättade att hon hade köpt någon form av sim-racingspel för 29kr. Hon är rätt förtjust i Mario Kart och jag var kung i Paradise City under PS3-eran men där slutar vår kompetens när det kommer till att köra virtuell räjsing. Men ack så fel jag hade, så här kul har jag inte haft sedan jag körde Borderlands! Jag skrattar vilt när sambons bil saktmodigt slår runt och rullar i sidled längs vägen där det är tänkt att man ska köra i 150 knyck. Själv står jag i någon buske och sladdar, vägen har jag inte sett på flera minuter. Det är som det gamla djungelordspråket lyder: "Alla spel är open world om du är tillräckligt dålig".

Jag önskar bara att det gick att stänga av den irriterande funktionen som envisas med att hjälpsamt teleportera dig tillbaka till vägen hela tiden.

Jag har varit medlem på Gamereactor sedan sommaren 2008. Man kan säga mycket om 2008, men om något så var det bloggens storhetstid. Alla, inklusive din farmor, hade en blogg. Namn som Barack Obama och Fredrik Reinfeldt bleknade jämte Kissie och Paow. Även här på sajten bloggades det friskt och jag vill minnas att jag med stor lusta läste bloggar signerade Petter, Mäki och Sunken med flera. Det var tider det.

Själv skrev jag inga bloggar på den tiden, all min vakna tid (nåja) lades på att spela Call of Duty 4 och ondgöra mig över alla jävla n00bs som sprang omkring och sprängde skiten ur mig med granatkastaren.  Något jag själv såklart också sysslade med, men då handlade det mer om skicklighet.

Tillbaka till ämnet blogg. Mitt vänstra lårben har magiska egenskaper och har informerat mig om att det är dags för bloggen att återvända. Säg adjöss till Tiktok, efter många långa år kommer fenomenet blogg nämligen att vakna likt Morgoths Balrog för att än en gång ta världen med storm och jag tänker bli 20-talets Blondinbella. Därför skriver jag nu detta inlägg. (Som en fotnot kan nämnas att jag även har börjat spela lite mer igen efter ett längre uppehåll. Men mer om det i framtida inlägg.)

Den här bloggen, om den inte rinner ut i sanden, kommer huvudsakligen handla om spel men även andra ämnen så som böcker, film, musik, friluftsliv, mat och dryck kommer eventuellt att avhandlas. Vid något tillfälle ska vi även på ett objektivt sätt reda ut det här med huruvida öl, vin eller mellanmjölk är den ädlaste drycken och varför Måns är helt ute och cyklar.

Trevlig helg!