Hejhopp! Ligger här i sängen oförmögen att sova. Tankarna snurrar helt hopplöst som en fidget spinner och i vanlig ordning när dom inte rör det förflutna, rör dom givetvis framtiden. I måndags började Life på riktigt alltså. I början av juni tog jag studenten och nu har jag börjat knega. Mitt jobb är ett repetitivt industrijobb och min rygg har redan hunnit säga sin sak om vad han tycker om detta, han tycker inte om det.

Jag kan inte rå för att känna mig så jävla förutsägbar, skräcken om att det här är allt gör sig närvarande. Skräcken om att resten av mitt liv ska vara på det här viset, upp fem dagar i veckan klockan fem, på jobbet klockan sex och samma grej i åtta timmar. Efter det - hem - helt slut och trasig och varken livsglädje eller energi att fånga något av dagen. Jag må vara en bortskämd nittiotalist men vad spelar det för roll att konstatera det? Jag har inte världens storslagnaste drömmar gällande arbetslivet. Jag hade gärna arbetat med något som jag trivs med och faktiskt tycker är kul, det är trots allt 1/3 av ens dag som spenderas jobbandes. Om någon läser detta - vad jobbar du med? Hur trivs du? Hur hittade du hem?

Drömmen vore att på någon vis jobba med media.

Tillagt 2017-06-21 01:33:
Bli journalist hade fan varit något. Har dock svårt att göra saker som inte känns rätt. Handlar inte så mycket om ett etiskt ställningstagande utan det är mer känslan där och då. Hade inte nej-känslan funnits hade man ju nästan kunnat syssla med tyck-journalistik och på så vis skapat sig en plattform, jag hade dock aldrig kunnat se mig spegeln om jag satt och rantade på samma vis som Joakim Lamotte gör t.ex.

Detta är något som skrämt mig under en tid. Under en helt normal dag spenderar jag säkert 75% av tiden som går, med mina öron täckta av två stora lurar.

Jag lyssnar då på musik och podcasts, och jag finner väldigt få aktiviteter i vardagen som jag inte kombinerar med detta. Det skrämmer mig och min amatörpsykologiska analys säger att det kan ha att göra med antingen någon form av eskapism eller att jag flyr från mina egna tankar. Mitt huvud är i stora drag ett ganska rörigt ställe men att hantera problemet med lurar på öronen kan ge upphov till tanken, med medföljande känsla: "Varför i hela helvete agerar jag på detta viset?" Ni vet, man vill så hemskt gärna kunna vara människan som njuter av nuet. Så mycket att man helt tappar förmåga till att inse nuet, istället vänder man sig till något lättillgängligt, ett snabbt rus. Det kan vara allt från podcasts och musik till droger, porr och lösgodis.

Det infinner sig en stark känsla av äckel när jag gör saker som, från mitt perspektiv, inte är av värde. Visst ska man njuta men man ska även hålla sig kvar på balansgången. Man ska få hela livssituationen att gå runt också. För mig är det snudd på omöjligt att haja hur människor kan vakna 0:6 varje morgon, dricka sin smoothie, springa en mil, infinna sig i skolan, prestera bra på provet, hålla god ton, umgås med vänner efter skolan, umgås med flickvän, lyfta hantlar, laga mat, plugga och få sina 8 timmars sömn.

Det är ju så mycket enklare att sjukanmäla sig, sova ut, stirra in i väggen två timmar, inse att man måste göra något med den här dagen och sätta sig framför facebook för att det är där man hamnar, hoppsan så var klockan elva på kvällen, cigg på det och bums i säng som man ändå inte somnar i på gund av FÖR MYCKET KAFFE.

Det är inte världens enklaste sak att hålla koll på hur man ska leva sitt liv, det kommer ju inte direkt med en manual eller en lång JÄVLA tutorial a la första Assassin's creed. Det gör det inte heller lättare, när man har föräldrar, vars livssituation inte är världens mest lockande, att rådfråga i ärendet. Detta är ett lyxproblem, jag är medveten om det, men likväl ett problem.

Vad jag har kommit fram till är vad alla andra redan sagt. Ta inte allt på för stort allvar. Ta små steg i rätt riktning. Ha inte för höga förhoppningar. Gör allt för att vara närvarande här och nu, lär dig din andning, gör din yoga. Men hur du får självdisciplinen till allt det här? Ingen jävla aning...

Fan. Jag blev peppad på idén att börja använda GR-bloggen för att ge utlopp åt hobbyfilosofiska tankar, händelser och annat smått och gott som avhandlas på hjärnkontoret under dagens gång. Ska börja göra det. Fan.

Det var 5 år sedan jag skrev ett blogginlägg här på GR senast. 5 år. 5 år är en lång tid, speciellt i en (snart) 20-årings liv. 1 fjärdedel för att vara konkret. Ville bara ha det skrivet.

Mitt budskap var inte alls att tjata om hur tiden går framåt, det har ni säkert redan konstaterat på egen hand. Vad som faktiskt intresserar mig är hur det ser ut live på Xbox 360 dessa dagar. Jag vann för någon vecka sedan en budgivning på en 360 och väntar nu på att skaffa mig en strömkabel till denna, när det är gjort är jag väldigt sugen på att hoppa in i en hel del nostalgilir live. Kommer jag bli besviken?
Jag har nämligen, GTA IV free roam i tankarna, S n'D på MW2, jaga zombies i BlOps2 och kanske lite hederlig jakt uppe i bergslandskapen i den perfekta sandlåda som är Red dead redemption. Går det ens att spela live längre?
Om det går tycker jag vi ska spela tillsammans, jag är jävligt extrovert i vanliga fall så räkna med att en del tjöt kan förekomma. Till och med sånt som inte har med spelande att göra.
Är du också sugen på att ge dig in i de här liren igen eller är du rentav redan där?
Intresserar det er att lira 360 online skulle jag gärna ha ett litet svenskt GR-community att gibba med, se det här som en kontaktannons eller en tinderprofil. Och du. Du skulle bara våga swajpa vänster...

P.S. Vet inte alls hur communityt ser ut på GR men får för mig att gamers är härliga att ha å göra med, ska testa att skriva lite bloggar om allt mellan himmel och avlopp, kommer det någon form av respons kanske jag till och med fortsätter. Vem fan vet?

P.P.S. Ska återgå till att skriva en hemtenta i filosofi, har någon kunskaper om hur den unge, respektive den äldre Wittgenstein såg på ordet Hen är det kunskap du gärna får dela med dig av.

Jag vet givetvis inte hur det är med er, men själv så har jag konsumerat oerhört mycket serietidningar och i synnerhet grafiska romaner på senaste tiden.
Idag köpte jag godbitarna på bilden. Batman: knightfall, batman detective comics vol. 1, batman: the man who laughs och några nummer av before watchmen. Har nyligen läst Batman: arkham asylum som är otroligt påverkande, och jag mår faktiskt fortfarande psykiskt dåligt av den, men jag antar att det är ett tecken på att det är en otroligt bra bok! Min favoritroman måste nog vara Batman: the long halloween, jag gillade verkligen gangsterdramat och twisten på det hela. Dark victory (som är lonh halloween´s uppföljare) var bra, men jag måste nog säga att jag tyckte att Sale och Loeb försökte efterlikna Long halloween för mycket, för att den skullen kunna bli så pass bra som Long halloween. Ser nu fram emot att sätta tänderna i dom senaste inköpen, men jag undrar också vilka era bästa Batman-romaner eller serier är!