NO-läraren raljerar om ovetenskapligt svammel.

Smartphonen är, tillsammans med TVn, människan mest briljanta uppfinningar. Visst finns det uppfinningar/upptäckter som kommit människan till hjälp på ett helt annat sätt. Antibiotikan är ju skapligt värdefull. Även jag kan fascineras av upptäckten där man bombade en kvicksilveratom med heliumkärnor fick en elektron att fästa och därmed hade man skapat guld. Men de förstnämnda saknar naturliga inspirationskällor. Även bröderna Wrights framfart inom aero-upptäckter fann sin inspiration i fåglars förmåga.

Inom fysiken använder man helst Kelvinskalan för temperatur. Man vill helst undvika att tala om värme och kyla som absoluta värden. Det finns stigande och sjunkande värme. Kelvins 0 är således den absoluta nollpunkten och då elimineras negativa tal, som ändå så anses vara onaturliga även inom matematiken.

Så därför kan det reta mig när telefonen meddelar mig att det är en temperatur, men känns som en annan. Utsagan bygger på en upplevelse. Men hur olika kan inte temperaturer kännas för en spanjor kontra en Kiruna-bo?

I nästa led har telefonen börjat upplysa mig om när luften är särdeles ohälsosam. Men det kommer med en diffus förklaring. Eller snarare ingen förklaring. Syftar appen till smog? Eller att den (luften) just nu är... mindre varm? I båda fallen så finns dock följande goda råd: andas genom näsan med stängd mun. Slemhinnorna i dina bihålor kommer till din undsättning, oavsett vilket du oroar dig för- koldioxidhöjning i lungorna, eller nedkylning via mindre varm luft.

Den konstanta uppkopplingen bidrar till massängslighet, kan jag känna emellanåt. Plus att jag inte gillar auktoritära mobilappar. 

Rant slut. Måndag på er.

NO-läraren spanar efter bekanta fenomen.

Vår. Vår. Våran vår. Minns ni blaskor, som OKEJ tex, och insändarsidan som innehöll brev från folk som sökte brevvänner, eller ville dela negativ kritik, för att inleda med "kille på 14 vårar" eller avsluta med "obs. Jag tål kritik"? Good Times.

Jag gillar årstider. Det är fint med skillnaderna dessa emellan. Tex kör jag med säsongsgardiner (höst, jul, vår/sommar). Men jag diggar våren alltså. Livet kommer tillbaka. 

Årets vinter var lång och tuff, sett till generella sådana här på Sveriges anala sida. Första, sk liggande, snön kom på nyårsafton och låg kvar tills nyligen. Vi har spår av snö kvar, men överlag är den borta. 

Imorse såg jag följande vårtecken (bilden) när jag gjorde iordning kaffe medelst morgonprilla. Längs min gärdsgårdsmur anno 1946 siktade jag Snödroppar! Jämte mellon är dessa årets första vårtecken. Vi överlevde ännu en vinter.

Söndag på er.

Ungdomen har noll respekt för oss vuxna.

Min äldsta dotter föddes 2003. Min yngste son 2014. Däremellan fick jag barn 2004, 2007 och 2010. Jag har fem barn, som jag känner till.

När det kommer till uppfostran så har alla fått samma grundvärderingar: hårt arbete och ärlighet är a och o. Tolerans och hänsyn. Backa aldrig från en diskussion och låt aldrig folk trampa på dig.

Aspekter av uppfostran som kanske har ändrats i takt med att jag blivit äldre, mer rutinerad samt tillryggalagt mer erfarenhet som lärare är att jag inte flippar lika kraftfullt över vissa saker idag som för 10 år sedan. Jag är mer diskussionsbenägen och agerar ur ett vidare konsekvenstänk. 

Något jag aldrig gjort är att jag aldrig pådyvlat barnen mina intressen. Gitarrer, kampsport, idrott. Jag har pulat med mitt och låtit barnen upptäcka sina intressen på egen hand. Men just den här biten blev nog inte bra.

Min äldsta dotter var 16 när hon frågade mig om jag råkar vara AIK:are. Frågan kom av att hon plötsligt drabbades av insikten att AIK var alltid det ena laget på plan när allsvensk fotboll åsågs i rutan. Efter det tog det inte lång tid innan hon listade ut att jag hejar på Tottenham i PL samt Luleå hockey i SHL (Elitserien som det hette en gång i tiden- mycket bättre namn för övrigt).

Men jag önskar nog att jag hade varit lite mer aktiv kring musik. Jag älskar musik, lyssnar på det konstant. Min stora Spotify-lista har allt från finsk tango till norsk black metal. Jag spelar trummor, bas, piano och gitarr samt hjälpligt munspel. Jag har gett gitarrlektioner, spelat in tre skivor, två musikvideor och frilansade som studiomusiker 2007-2009. Jag har tom fått ett Instagram-konto nedstängt av Metallica, 2018, i samband med att jag gjorde en gitarrsoloanalys och fick en 'cease and desist'-order. I samma veva fick jag en re-post av Megadeth apropå samma ämnesval, men inom deras diskografi 🤭. Lustigt apropå hela Metallica vs Megadeth-diskussionen.

Men lik förbannat så har mina barn aldrig greppat mig och min relation till musik. När filmen Bohemian rhapsody släpptes frågade dotter 2 mig, efter att ha upptäckt titellåten, om jag någonsin hört talas om Queen. Min äldste son frågade om jag någonsin hört talas om Metallica i samband med att deras Master of puppets figurerade i säsong 4 av Stranger things. Och min yngste son, som nyligen börjat spela trummor, var nere i källaren och spelade lite tidigare denna morgon och undrade efteråt om jag någonsin hört talas om Smells like teen spirit av Nirvana. Jag visade honom trumkompet och nu övar han, men är samtidigt i chock av att denne mossige 46-årige farsa har koll på Nirvana.

Jag borde definitivt ha pådyvlat barnen mitt musikintresse är konsensus.

Om 3 år, 3 månader och en vecka fyller jag 50.

Då ska jag köpa en Fender Stratocaster 1979. Jag älskar strattor. Single coils har det bästa ljudet. Ja, de är svårstyrda och de brummar. Det sistnämnda är enkelt åtgärdat med min Zoom G6. Men tonen är utsökt och något jag gillar är att sådana mickar straffar dig om du slarvar. 

Jag sålde nyligen min huvudgura sedan några år tillbaka. En Jackson RR24-7, Mark Heylmun signature. Men jag visste inte riktigt vad jag skulle ersätta den med. Så valet föll på en placeholder-stratta. Såklart. 😁

Mest föll jag för modifikationerna. Greppbrädan är skalloperad, vilket jag älskar. Det är som att spela utan motstånd. Stallet är bytt mot ett Wilkinson med pull-svaj, så jag kan skapa divebombs nästan lika enkelt som på ett Floyd. Mickarna är av Fenders Texas special-modell. Inte fullt så heta som Yngwies Unleash the fury-set, men snudd på. Kanske något rundare i gengäld, vilket känns bra när jag slaktar Hendrix- och Stevie Ray-riff. Utöver det har gitarren bestyckats med en Gilmour-sjua, dvs en 7-läges switch. Det möjliggör för mig att kombinera mickarna och därmed emulera humbuckers, eller för all del Gibsons tremicksystem som de provade på bla sin SG-modell. Kroppen är i ask vilket betyder hög vikt, men god sustain. Vi gillar sustain. Hellre bra sustain än ett bra äktenskap, är vad jag brukar säga (🤭).

Gitarren är mao värd en hel del. Mycket arbete och kärlek har lagts på den. Nästan så jag skäms över att jag fångade den via auktion för 1560 kr.

Så vad spelar man på ett sånt monster? Yngwie-licks. Såklart! Har pulat med att ställa in en signalkedja på min Zoom som emulerar hans Rising force-sound (hett tips för den nyfikne: delay, ja. Men ljudet ska studsa, således bör du avsluta med en plate-version av reverb).

Så här sitter jag nu och nöter massor av noter medan ljudet blöder in i mickarna mina pojkar använder under aftonens tour i Fortnite. 

Fredag på er.

"Ni sa aldrig att han inte var renrasig."

Det var min första kommentar när Jordbruksverket levererade en labrador, vid namn Barney, 1 september 2019.

Barneys, aka Korven, matte satt i häkte. Efter att ha aktiverat alla sina kontakter i samband med att hunden tvångsomhändertagits efter att ha blivit övergiven i en etta i Majorna, Gbg, knallade 55 kg labrador-rottis in i mitt hus, liv och hjärta.

Det som skulle vara hundpassning i en månad förvandlades till 1,5 år innan matte ringde en söndag morgon och meddelade att häktestiden förlängts till fängelsestraff och kunde jag adoptera hunden permanent? Vilket jag gjorde.

För ett år och en vecka sedan fick han problem med njurarna. Han var så svag så jag fick bära honom in till veterinären. Han avlivades dock enligt familjeseden (kommer från jägarfamilj) 3/3 2025. Han vilar på min tomt idag. Ett bra sätt att hålla kontakten ändå.

Insåg igår kväll att jag nog aldrig kan sälja mitt hus. Inte till en ung barnfamilj med trädgårdsintresse iaf. Tror att jag utöver hunden begravt 5 kaniner, 2 marsvin, 3 tuppar, 1 höna, 2 ankor, 13 fågelspindlar samt 5 katter. Utöver hunden. Rena Jurtjyrkogården. 

Nåväl. Jag har inte många år under bältet som varit utan hund. Jag är fortfarande inte van och jag tänker på Korven varje dag.

Men idag lite extra. Fast med värme snarare än sorg. Men det var en himla fin hund. Dum som få. Men väldigt snäll och lojal, trots en tuff start i livet med en missbrukande matte och jag misstänker att han användes i hundslagsmål. 

Världen brinner. Men de sina får man allt hålla koll på, i detta liv och in i nästa.