Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

My Chemical Romance är tillbaka

Ja, egentligen var ju bandet tillbaka redan i slutet av 2019 då dem först lät meddela sin efterlängtade men otippade återförening och sen spelade ett par helt utsålda gig. En världsturné utannonserades också men så kom pandemin...

Två år senare är nu världsturnén back on track och ingen är mer taggad än vad jag är. Ingen. Jag misstänkte starkt att det faktiskt fanns ny musik inspelad också men vågade inte riktigt hoppas, men så inatt fick jag en notis om en helt ny singel från bandet. Jag började skaka så kraftigt att jag väckte sambon och kunde knappt ens förmå mig att trycka på play. Nu har jag lyssnat ett oräkneligt antal gånger och jag älskar den sex minuter långa comebacken. Det låter som My Chemical Romance och det låter som Bullets/Three Cheers-eran i allra högsta grad. Nu är ju frågan om det faktiskt kommer ett album också, jag vill gärna tro det åtminstone. Vill du lyssna så kan du göra det här. 

Om det inte redan var underförstått så älskar jag My Chemical Romance. The Black Parade är ett av mina absoluta favoritalbum genom alla tider. Vi alla på redax älskar MCR faktiskt, i synnerhet Petter som körde stenhårt på snedlugg och eyeliner när det begav sig, även Mäki enligt säkra källor. Ljuger jag lite grann nu? Fullt möjligt. Den 14:e juni står dem på scenen på Gröna Lund och jag kommer vara där, något som jag hade mycket svårt att tro någonsin skulle ske när bandet splittrades 2013. Kommer jag grina? Inte uteslutet. 

Gillar du My Chemical Romance? 

My Chemical Romance är tillbaka

HQ

Skulle du överleva på en ö full av ormar?

Det har den australiensiske youtubern Miller Wilson gjort i alla fall, mer än en gång dessutom. Det rör sig dock inte om den ökända lha da Queimada Grande utanför Brasiliens östkust utan om en liten ö han själv hittat någonstans djupt inne i Australiens uråldriga regnskog. 

Jag älskar Australien, det finns inget annat land som kan mäta sig enligt mig, den unika artrikedom som landet besitter är för en med mitt enorma intresse för i synnerhet potentiellt farliga djur något av ett paradis. Miller har hur som helst haft turen eller oturen beroende på hur man ser det, att övernatta på ön ett par gånger och nog finns det en del ormar minst sagt. Som alla vet så finns det gott om giftiga ormarter i Australien, 100 stycken för att vara exakt varav alla inte är dödligt giftiga men ett bett lär ändå vara obehagligt nog för att man inte ska vilja bli nafsad på mer än en gång. Ett bett mitt ute i regnskogen där hjälpen är långt borta hade varit ganska ödesdigert om man säger så, men jag hade gärna besökt den ön en vända utan minsta tvekan. 

Miller har som sagt varit där och övernattat minst två gånger och du kan hitta del ett här och del två här. Gillar man dessutom överlevnad, vildmark och Australien överlag så har han mycket bra material på sin kanal. Det kan hända att jag suttit och sträcktittat hela dagen.  

Gillar du ormar eller är du rädd för dem?

Skulle du överleva på en ö full av ormar?

Idag lyssnas det på Frightened Rabbit

Idag lyssnas det på Frightened Rabbit

Jag tror att jag så sent som i mitt föregående blogginlägg konstaterade att jag skulle lyssna på MxPx idag, det höll inte riktigt. Jag slank in på Frightened Rabbit istället och när man gör det då fastnar man i regel där. Skottarna som förlorade sin frontman Scott Hutchison i maj 2018 är tillsammans med Biffy Clyro kanske det allra bästa Skottland någonsin fått fram i musikväg. 

Scott Hutchison skrev rått och ofiltrerat, han var inte det minsta rädd för att säga exakt som det var. Ämnen som uppbrott, psykisk ohälsa, sex och missbruk är vanliga teman i hans texter och hans personliga prägel på det hela + råheten i det gör att det känns genuint på ett sätt som få andra klarar av att matcha. The Midnight Organ Fight är enligt mig ett av tidernas bästa break up-album med låtar som Keep Yourself Warm, My Backwards Walk, The Modern Leper så är det lite som att kika rakt in i Scotts plågade själ. Vackert, vemodigt, rått och naket. Lyssna kan du göra här eller här, beroende på om du föredrar Apple Music eller Spotify. 

I'm working on erasing you

Just don't have the proper tools

I'll get hammered, forget that you exist

There's no way I'm forgetting this

 

I'm working hard on walking out

Shoes keep sticking to the ground

My clothes won't let me close the door

'Cause the trousers seem to love your floor

Jag hatar snabb-nudlar

Det fanns en tid då denna egentligen vedervärdiga, näringsfattiga ursäkt till måltid var konstant återkommande i mitt liv, som backpacker och sedermera student så var nudlarna guld värda. När jag var som fattigast i Australien så köpte jag på mig 30-40 paket av den billigaste sorten för runt 3 dollar och levde ganska gott på det och mackor med jordnötssmör och jordgubbssylt. Fina tider ändå. 

Min sambo är kanske Svea rikes största nudel-älskare, särskilt då den som ICA brukar sälja Samyang Ramen och endast den lila kryddstarka då det varit den enda veganska sorten. När jag träffade henne levde hon på dessa nudlar, enbart. Frukost, lunch och middag och det kom inte som någon chock när det sen visade sig att hon hade brist på nästintill varenda vitamin som går att få brist på. Nudlar är som bekant bland det mest näringsfattiga man kan stoppa i sig, förpackningen innehåller sannolikt mer näring än nudlarna. Jag åt en del Samyang jag med under mitt första år som student,  det ska jag inte förneka och det var väl inte helt fruktansvärt när man ville ha lite snabb kvällmat men inte orkade något mer avancerat som exempelvis snabbmakaroner och falukorv. 

Nu har Samyang Ramen emellertid ändrat lite i sina recept, alla sorter är numera veganska vilket ledde till att min sambo totalt tappade kontrollen och köpte hem runt 10 påsar av alla sorter. Att de är veganska är ju positivt i sig, jag är ju också dedikerad gräsätare så det förenklar ju en aning för oss båda. Men fy faaan vad äckliga dessa nudlar är idag, kryddmixen smakar mest salt och har en bismak av något riktigt oangenämt som jag inte ens kan placera. Äckel är vad det är och jag vet ärligt talat inte om de alltid varit så äckliga eller om de blivit det i och med att receptet ändrats på och köttarom osv numera är syntetiskt. Lutar åt det senare tyvärr. Ingen större förlust för egen del, sambon verkar inte märka något och lär sannolikt ha ätit upp de kvarvarande 50 paketen inom en vecka.

Skrev jag att jag hatar snabb-nudlar? Kanske lite väl hårt, men Jag står fast vid det även om mitt hat till största delen är riktat till Samyang Ramens gegg. Nu ska jag lyssna på tidlös poppunk i form av MxPx och plugga insekts-biologi. 

Hatar du nudlar? Eller älskar du dem kanske rentav?

Jag hatar snabb-nudlar

Elden Ring är fantastiskt

Jag var rädd för att jag skulle bli besviken, det ska jag verkligen inte sticka under stolen med. Jag hoppades ju innerligt att det skulle vara precis så magiskt som det på förhand sett ut, men samtidigt var jag beredd på att det skulle kunna bli en massiv besvikelse. Men mina eventuella tvivel släppte ganska snabbt för oj vad Elden Ring levererar, det är utan minsta tvekan det bästa From Software släppt ifrån sig någonsin. 

Hittills har jag ju egentligen bara skrapat lite på ytan trots att jag plöjt ner närmare 20 timmar, det finns så mycket att göra och så mycket att upptäcka så att det stundtals känns överväldigande och övermäktigt. Av dessa drygt 20 timmar så är åtminstone 15 bara utforskning i princip, för det är en helt underbar värld. Full av faror förstås men glädjen och viljan att utforska har aldrig varit större i något av From Softwares spel. En öppen värld är inte alltid en fördel, men i Elden Rings fall så är det bara positivt då den nyttjas på bästa sätt. Något som också gör den stora världen njutbar att utforska är den hästliknande varelsen Torrent som man får tillgång till ganska tidigt i spelet. Självklart kan man kuta runt till fots också om man hellre vill det men det är betydligt smidigare att grensla pållen istället, så det rekommenderas. Det finns nu även en dedikerad hopp-knapp och det är skönt för annars hade det blivit väldigt jobbigt. Faktum är att det hade vart nästintill värdelöst att ränna runt i den enorma världen utan att kunna hoppa. 

Jag har inte slagits med så många bossar ännu, men den första obligatoriska bossen Margit är en tuff jäkel och det lär inte bli enklare framöver misstänker jag. Jag har plockat några frivilliga bossar också som åkte ner på ett eller två försök så de verkar komma i alla svårighetsgrader. Vilket ju inte är helt tokigt, Elden Ring är fortfarande ett svårt spel men det är betydligt snällare inledningsvis mot nybörjare än sina föregångare. Det är lite lättare att komma igång och förstå grejen vilket ju förstås gör det mer lättillgängligt än vad From Softwares tidigare alster varit. 

Jocke gav Elden Ring full pott i sin recension och jag kan inte annat än hålla med. Jag är så taggad på att fortsätta mitt äventyr så jag knappt kan bärga mig. Ikväll kör jag igång igen och gissningsvis lär resten av veckan fortsätta i samma stil. 

Har du spelat Elden Ring än och vad tycker du i så fall?

Elden Ring är fantastiskt