Svenska
Blog

Jag hoppas That '90s Show blir bra

That '70s Show är en serie jag älskar närmast villkorslöst, jag har sett den från början till slut säkert tio gånger genom åren och fler lär det tveklöst bli. Jag älskar humorn, karaktärerna och ja... allt egentligen. Jag gapskrattar fortfarande hejdlöst åt alla Kelsos dumheter och Red Formans eviga bitterhet. En av tidernas allra bästa sitcoms enligt mig. 

Därför är det med skräckblandad förtjusning jag nu inväntar uppföljaren That '90s Show, det finns förstås inte minsta chans att det kommer bli lika bra, det finns inte på kartan. Jag hoppas dock att det blir så pass bra att det blir en värdig uppföljare till det älskade originalet och att det blir en lika ljuvlig flirt med 90-talet så som '70s Show var med 70-talet. Jag ser också väldigt mycket fram att återse Forman, Donna, Jackie, Kelso och inte minst Fez. Hyde är ju som bekant inte med eftersom han har lite trubbel med lagen så att säga. Senaste trailern både blandar och ger tycker jag, men det mesta är ändå positivt. Trailern kan du kika på här. 

Jag hoppas That '90s Show blir bra

"I wish I had 2000 feet so I could put 500 of them in each of your asses"

HQ
Connor McDavid är inte mänsklig

Connor McDavid är inte mänsklig

Vi som följer hockey och NHL vet ju hur det brukar se ut, när McDavid får pucken så händer det grejer och det är sannerligen inte lätt att stoppa en framrusande McDavid när han sätter fart med sina 185 cm och 88 kg. Ofta slutar det med mål eller assist, det börjar liksom bli något av en naturlag och Connor själv känns mer som en naturkraft än något annat. 

Han har ju inga egentliga svagheter, han har skridskoåkningen, han har tekniken, han har skottet och han har förstås också en helt magnifik spelförståelse. Att han kan göra det han gör med en puck trots den sanslösa hastgihet han får upp är helt otroligt, jag har aldrig sett något liknande under alla år jag följt NHL. Det finns ju otaliga klipp där han snappar upp pucken och max fem sekunder senare har han dribblat bort hela motståndarlaget och hängt pucken i krysset. Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att han är bättre än Gretzky på alla punkter, han kommer förvisso antagligen inte slå Gretzkys rekord men det kommer antagligen ingen någonsin göra. Det är en annan typ av hockey nu, bara tänk er en McDavid på 80-talet... Han hade varit än mer ostoppbar då än han är idag. Det är bara att kika en bråkdel av alla hans höjdpunkter så förstår man. Go!

 

HQ

Årets bästa musik

Min eminenta kollega Måns och vår minst lika eminenta chefredaktör Petter har ju redan rankat sina favoriter för året, och som den musikälskare jag ändå är i hjärta och själ så vill jag förstås inte vara sämre.

Årets album: Joakim Berg - Jag Forsätter Glömma

Kent lade som vi alla vet ner 2016 och min absintens efter ny musik har varit svår och vetskapen om att det inte blir fler Kent-album har vart svårt att smälta. Detta då jag ju också var rätt säker på att Jocke själv nog bara skulle skriva låtar åt andra fortsättningsvis. Så såg det också ut större delen av de 6 år som gått sedan Kents sista spelning, men så i våras slog bomben ner från ingenstans i princip. Jocke hade i hemlighet spelat in ett soloalbum och min lycka visste inga gränser, förväntningarna var givetvis högt ställda och jag blev inte det minsta besviken, jag visste att Jocke skulle leverera. Jag Fortsätter Glömma är ett underbart album som osar Kent men ändå inte. Jockes fantastiska sinne för melodier består, likaså hans knivskarpa texter om oftast ytterst vardagliga saker. Årets bästa album är det och jag hoppas innerligt att det inte är det sista Jocke gör under eget namn.

Årets låt: Daniel Johns - Emergency Calls Only

Utöver Jocke så släppte en av annan av mina stora favoriter ett nytt album 2022. Daniel Johns (Silverchair) hade ett tungt år med rattfylla, rehab mentala problem som till slut blev för mycket. Glädjande nog så var albumet FutureNever (hans första soloablum på 6 år) en succé och Daniel visade återigen världen vilket snille han är. Emergency Calls Only är en hjärtskärande inblick i Daniels bräckliga psyke och här har han återigen tagit hjälp av legendaren Van Dyke Parks med arrangemangen och resultatet är magiskt. En briljant poplåt som jag inte kan få nog av. 

Årets överraskning: Machine Gun Kelly - Mainstream Sellout

När MGK först började spela poppunk så var jag initialt skeptisk trots att jag nog älskar poppunk mer än någon annan genre. Nog hade Tickets To My Downfall vissa ljusglimtar men på det stora hela var det rätt slätstruket. Förväntningarna på uppföljaren var därmed inte högt ställda men jag får erkänna att det är överraskande bra. Det finns ett par rediga magplask förstås, det är sällan en god idé att samarbeta med Lil' Wayne, men melodierna är klart bättre den här gången och i Twin Flame blir han även riktigt personlig när han sjunger om sina egna osäkerheter kring sitt mycket uppmärksammade förhållande med Megan Fox. Men det kanske mest hjärtskärande i låten är den andra delen som handlar om ett barn som de verkar ha förlorat, det är ju såklart något som känns på ett annat sätt när man är förälder själv. Fin låt som avslutas med ett rivigt poppunk-solo och det är ju inte helt fel.

Årets bästa musik

Jocke har gjort årets bästa album...

Min nya favoritpodd

Sen jag började jobba heltid inom administration i elbranschen för lite över ett år sen så har jag verkligen upptäckt tjusningen med poddar. Det finns ju hur många som helst om alla tänkbara ämnen och det är både ett fantastiskt sätt att få tiden att gå och att faktiskt lära sig lite saker på köpet. 

I synnerhet gillar jag poddar om musik som den musikälskare och musiker jag ändå är. Häromdagen upptäckte jag Sodajerker on Songwriting och den är helt fantastiskt bra. Värdarna Brian och Simon intervjuar helt enkelt en låtskrivare i varje avsnitt och frågar ut dem om deras process och vad som inspirerade låtarna. Jag gillar verkligen att höra sådant och killarna tar heller aldrig över utan låter låtskrivaren ifråga ta det mesta av utrymmet, vilket inte är fallet med alla. Det är inga dåliga namn de fått med i sin podd heller, vad sägs om Paul McCartney, The 1975, Hozier, Burt Bacharach, Beck och Sting för att bara nämna några. Lysande podcast, den finns överallt där poddar finns och är dessutom helt fri från reklam. Go!

Min nya favoritpodd

Flunsan slog till

Den kom verkligen från ingenstans, när jag åkte till jobbet igår var allt frid och fröjd. Alla var friska och krya och det fanns inget som tydde på att det skulle förändras. Men så får jag ett sms från frugan där det stod att hon låg utslagen med 39,5 graders feber och lilla Elliott med 38,8. Mindre kul såklart, särskilt att lilleman också blev dålig, men det är inte så mycket att göra åt. 

Idag är båda fortsatt ganska klena så det var bara att ta ut en VAB-dag, vård av sjukt barn samt sambo. Mest vård av sjuk sambo dock då Elliott är oförskämt pigg för någon så liten med nästan 39 graders feber. Han hanterar det verkligen som en champion, vilket ju förstås ändå är skönt. Jag själv är ju fortsatt frisk, men jag räknar kallt med att viruset kan slå till precis när som helst så jag ropar inte hej förräns jag är över bäcken så att säga. Jag har inte haft influensa på över ett decennium så det torde väl vara dags snart igen misstänker jag. Om det nu är influensa förstås, det vet vi inte helt säkert men jag orkar bara heller inte göra fler covid-test, enough is enough. Covid har jag dessutom redan haft två, kanske till och med tre gånger redan så det får ju faktiskt räcka med det nu. 

Jag ska ju förstås vårda mina sjuklingar, men vad ska du hitta på den här helgen?

Flunsan slog till

Lilleman kämpar på!