Svenska
Blog
Retro Nonsens®: Toy Story

Retro Nonsens®: Toy Story

Licensspel är för det allra mest usla även om undantag faktiskt finns. Toy Story hör defintivt till ett av de bättre utan att för den delen vara något mästerverk. Ett enkelt sidskrollande upplägg som följer filmen till största delen och som faktiskt var rätt snyggt, åtminstone i jämförelse med hur exempelvis NHL såg ut på den tiden. 

Jag minns det dock inte som särskilt enkelt rent spelmässigt, jag kämpade rätt hårt med Toy Story och klarade aldrig ut hela spelet. Jag minns särskilt att jag lade ner många, många försök på att spöa första bossen och när jag väl klarade det så fick man ett lösenord så att man inte skulle behöva börja om från början igen. Detta lösenord tappade jag givetvis bort och det skar ett massivt, svårläkt sår i min 11-åriga själ som aldrig riktigt läkte. Trots att det bara vara ett fåtal banor innan bossen så orkade jag inte börja om igen. Sen ett tag efter det så fick jag min helt egna Playstation och Sega Mega Driven glömdes tyvärr nästan helt bort och den dagen då jag faktiskt kom på att jag ville starta upp alltsammans igen så fungerade den inte längre. Mega Driven fick åka till tippen men jag tror faktiskt att jag fortfarande har alla spelen kvar någonstans, det är helt klart värt att undersöka åtminstone och kanske kommer jag en vacker dag trots allt att besegra Toy Story. Det vore i alla fall onekligen intressant att testa och inte minst starta upp mina andra gamla spel till Mega Drive också, en konsol jag än idag håller väldigt nära hjärtat. Det var ju trots allt mina allra första konsol. 

Tidigare inlägg i denna bloggserie:

Retro Nonsens®: NHL 94

HQ

Ont, det gör ont!

Nej, jag pratar förstås inte om Lena PH's gamla schlagerdänga utan om Nine Inch Nails tidlösa mästerverk Hurt. Trent Reznor är briljant i de allra flesta avseenden men frågan är om han någonsin gjort något bättre än just den låten. Plågsamt vackert och som alltid är det massor som pågår rent musikaliskt, han är en mästare på att peta in små, små detaljer (och stora med för den delen) i sin musik som man kanske inte alltid uppfattar. Med det sagt så är Hurt dock som allra bäst när det bara är Trent och ett piano, som i den här ljuvliga versionen, go!

Ont, det gör ont!

I will leeeet you down, I will make you hurt. 

HQ

Nu finns den äntligen på stor flaska också

2012 var året jag flyttade ner till Australien och det står sig alltjämt som mitt absoluta favoritland. Det är ett land som har allt jag älskar och gillar om jag ska fatta mig kort. En sak som fanns där men inte i Sverige var 1,5 liters flaskor med Coca-Cola Vanilla Zero och jag hade länge planer på att dumpa all min packning och knöla ner så många flaskor som möjligt inom flygbolagets viktgräns då förstås. Så blev det inte riktigt för jag tänkte naivt nog att Sverige kanske skulle följa Australiens exempel här. 

Så blev det ju faktiskt, vaniljen gjorde comeback men enbart den sockrade varianten till en början och bara på burk och 50 cl. Ett par år senare kom ju också Vanilla Zero när världen mer och mer började inse att sötningsmedel kanske inte är så dumt och min lycka var förstås gjord. Men, de stora flaskorna lyste skarpt med sin frånvaro. Fram tills nu vill säga, för efter vad som var ett rutinbesök på mitt lokala ICA igår så stod de plötsligt där i all sin prakt. 1,5 liter ren kärlek så jag köpte förstås hem ett gäng och har hittills sörplat i mig runt fyra liter sen igår och fler lär det bli närmaste dagarna, det är ett som är säkert. 

Nu finns den äntligen på stor flaska också

Låga förväntningar på Halloween Ends (Spoilervarning)

Det är lite drygt två veckor kvar till premiären av den nya trilogins sista film Halloween Ends, jag ska förstås se den på bio men jag måste medge att förväntningarna är låga. Den sista trailern släpptes igår och jag kan inte påstå att den gjorde mig särskilt peppad, tyvärr. Trailern ifråga kan du se här.

Trailern är inte dålig egentligen, den är fartfylld, kort och brutal men det är en sak som gör mig väldigt oroad för vart den här filmen ska ta vägen. Det har spekulerats och ryktats om en twist i Halloween Ends och trailern verkar dessvärre bekräfta denna bortom allt rimligt tvivel. Det ter sig som så att Micke Myers skaffar sig en liten hjälpreda/copycat den här gången och jag vet verkligen inte vad jag tycker om den saken. Å ena sidan är det bra att det testas något nytt men å andra sidan är jag inte helt nöjd med att någon annan tar på sig masken och leker Myers. Det känns bara fel, det ska vara Myers och ingen annan som slashar sig igenom rollistan och därmed basta. Nu kan detta förstås bli bra, men det är inget jag förväntar mig överhuvudtaget efter alla snedsteg i Halloween Kills. 

Med det sagt så gillade jag första filmen, den står sig enligt mig som den bästa uppföljaren sedan tvåan som nu även den har över 40 år på nacken. Halloween Kills däremot har bara blivit sämre för varje gång jag sett den, de inledande tio minutrarna är fenomenalt bra men sen tappar filmen praktiskt taget allt. Synd, för potentialen fanns onekligen där men en mängd felbeslut gjorde att den är en av de svagare i hela franchisen när man summerar den. Så, mina förväntningar är väldigt låga på Halloween Ends, men jag blir gärna positivt överraskad såklart. 

Vad tror du om Halloween Ends?

Låga förväntningar på Halloween Ends (Spoilervarning)

Michael Myers in action. Eller?

David Bowies fem bästa låtar

Jag var ju och såg Moonage Daydream i helgen som visas på utvalda biografer i Sverige just nu, så då är det ju faktiskt på sin plats att ranka den mycket mångsidige artistens fem allra bästa låtar. David Bowie är en av mina husgudar och jag håller honom som den kanske största av dem alla, kanske endast slagen av Elliott Smith.

På förhand kändes detta ganska enkelt, men ju mer jag började fundera på saken desto svårare blev det, hur väljer man ut endast fem låtar från Bowies magnifika katalog? Att Bowie höll en så absurt hög lägstanivå genom hela sin karriär gjorde inte min uppgift det minsta enklare, men samtidigt är det ju en sorts lyxproblem förstås. Jag skulle kunna raljera om Bowie i minst 20 000 tecken till men jag har trots allt kommit fram till mina fem absoluta favoriter efter att ha legat sömnlös och slitit mitt kroppshår. Det är förstås också en i allra högsta grad personlig lista även om jag tror att många är eniga om flera av mina val.

5. Space Oddity

Bowies allra första hit var en av de två som inte på något vis gick att hålla borta från den här listan, det är ju inledningsvis en ganska upplyftande låt som dock snabbt blir till en tragedi där Major Tom flyter iväg i rymden och kan inte göra annat än att invänta sin ensamma, långsamma död. Om det är så rättframt eller inte är oklart, många vill hävda att låten är en enda lång metafor för något annat och Major Tom fortsatte dyka upp lite då och då ända fram till Bowies död 2016. Oavsett vad den än handlar om egentligen så är Space Oddity en tidlös klassiker, för evigt cementerad i rockhistorien. Precis som Bowie själv.

4. Valentines Day

Åren 2004-2013 så trodde nog de flesta av oss att Bowie var slut, att han hade gått i pension och antagligen aldrig skulle släppa mer musik. Han levde ett bekvämt och förhållandevis anonymt familjeliv med hustrun och dottern i New York och syntes då och då till när han var ut och handlade mat eller besökte föreställningar och konstutställningar. Ofta lyckades han dessutom göra detta helt anonymt, han blev en i mängden otroligt nog. Bowie verkade tämligen tillfreds med det livet, men så i januari 2013 så kom bomben, från ingenstans släpptes singeln ”Where are we now?”, albumet ”The Next Day” utannonserades i samma veva och släpptes i mars samma år. En magisk comeback som ingen såg komma fullproppat av högkvalitativa låtar och min favorit från albumet är lika aktuell nu som då, kanske till och med mer. Bowie var sällan politisk i sin musik men Valentines Day är en känga mot USA’s vapenlagar och låten handlar om en masskjutning i ett köpcentrum, något som praktiskt taget är och har varit vardag för amerikanarna länge nu. En stark låt och en lika stark, minimalistisk video som verkligen är värd att kika på en gång eller två. Go!

3. Rock ’N’ Roll Suicide

Det var ju givet att någon låt från Ziggy Stardust skulle leta sig in på listan med, men att välja vilken låt var minst sagt svårt med tanke på vilket briljant album det är från början till slut. Rock ’N’ Roll Suicide börjar lugnt med blygsamt gitarrspel och nästan lika blygsam sång från Bowie, men när andra versen kickar in så blir låten starkare för varje ton och avslutningen är inget annat än bombastisk. En fantastisk låt att stänga en fantastisk platta med.

2. Life On Mars

Life on Mars kan bäst beskrivas med ett enda ord: Episk. Fullkomligt jävla episk. Ett första prov på vad David Bowie var kapabel att göra som låtskrivare och tydligen började den lite som en parodi på Frank Sinatras My Way som Paul Anka skrev den engelska texten till. Detta gjorde Bowie lite grinig då han också var tillfrågad att skriva denna men man valde alltså Ankas version och resultatet av detta blev alltså Life on Mars och tur var väl det. Hunky Dory är en otroligt bra skiva, men att Life on Mars sticker ut är det inget tvivel om, den är ett mästerverk.

1. "Heroes"

Given etta på mångas listor och lika given även på min. En dålig dag blir lite bättre av att höra Heroes och har man en bra dag så blir den superb, exakt så kraftfull är den. Skriven i Berlin när Bowie avgiftade sig från de kopiösa mängder kokain han tog under en period, det pratas om berg av kokain likt de Tony Montana hade på skrivbordet i slutet av Scarface utplacerade överallt i studion. Heroes är hursomhelst en fantastisk liten kärlekshistoria mot alla odds i ett dystert Berlin och Bowie inspirerades och refererar givetvis till muren som han såg väldigt väl från sin studio. Heroes är odödlig och när man summerar Bowies fantastiska karriär så är det en låt som är mycket svår att slå.

Bubblare: Ashes to Ashes, As the World Falls Down, Blackstar, Suffragette City, The Man Who Sold the World, Starman, You Feel So Lonely You Could Die, Days, Diamond Dogs, Ziggy Stardust, med flera, med flera...

David Bowies fem bästa låtar

Ziggy plaaaaaayed guitaaaaaaar...