Svenska
Blog

Kents 20 bästa låtar

På Lördag vid runt 23 tiden så är det över. Då har Kent spelar sin allra sista ton efter 23 år.
Jag är inte redo för det egentligen, men samtidigt känns det ändå som helt rätt tid. Det gör dock inte det hela enklare.
Kent har varit så jävla viktiga för mig dom senaste 7-8 åren. Jag har lyssnat när jag mått bra, när jag mått dåligt, genom allt jag gått igenom dom åren helt enkelt.
Så jag tänkte då sammanställa mina 20 favoritlåtar med Sveriges genom tiderna bästa band. Det skulle kunna bli långt fler än 20 låtar, men nånstans får man ju dra i bromsen. Har heller ingen inbördes ordning då jag inte kan välja en absolut favorit.

Mannen i den vita hatten (16 år senare)

Given på vilken lista som helst. Den här låten är odödlig och ännu mer så när den spelas live. En emotionell urladdning som nästan helt saknar motstycke. Det ihärdiga regnandet under P&L 2012 gjorde den ännu bättre.

Den sista sången

Den låt jag lyssnat allra mest på från sista plattan. En av deras finaste avslutningar någonsin. När barnkören kommer in och gitarrslingan som leder fram till sista refrängen kommer så rinner tårarna nästan varje gång.

Beskyddaren

En av Hagnesta Hills allra bästa spår, kanske ett av dom mest underskattade också. Beskyddaren slår som en käftsmäll och sätter ord på all den ångest jag gått igenom i livet. Plågsamt vackert.

Dom som försvann

Ett mästerverk från den fantastiska men något förbisedda Hjärta & Smärta EP. En EP som förövrigt inte har några svagheter alls. Dom som försvann sticker dock ut allra mest, mycket tack vare en helt magisk barnkör.

Vintervila

En låt som skrevs redan under tiden då dom hette havsänglar. Den arrangerades om och blev en av bandets allra finaste b-sidor någonsin. När Jocke Berg skriver om kärlek så gör han det bättre än någon annan i Sverige, kanske hela världen rentav.

Cowboys

Jag hörde den här låten för första gången när jag satt på ett tåg mot Katoomba i Australien. Hjärtekrossad och ensam. Cowboys träffade rätt i hjärtat. "Jag ska aldrig ignorera dig igen, jag ska aldrig ignorera kärleken." Där och då insåg jag hur jävligt jag fuckat upp saker och ting. Varje gång jag hör Cowboys slungas jag tillbaka till den tågresan, till den veckan i Blue mountains. Nu med en helt annan syn på saken, ett helt annat liv. Men känslan är densamma.

Utan dina andetag

Låten som fick mig att börja lyssna på Kent från första början. Inkörsporten. Kommer alltid ligga nära hjärtat. Alltid.

Duett

Duetten med Titiyo är enligt mig det starkaste spåret på Vapen & Ammunition. I tuff konkurrens såklart, men det är något med Duett som får den att sticka ut lite extra för min del. Exakt vad kan jag inte sätta fingret på dock.

Columbus

Så många gånger har jag vandrat hem full efter en festkväll och halvt skrålat på "Nu vaknar staden långsamt, och jag är full igeeeeen". Columbus har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. En av dom allra starkaste refränger Jocke någonsin skrivit.

Romeo återvänder ensam

En favorit jag aldrig trodde jag skulle få höra live. Men så togs den med i setlistan till spelningen i Scandinavium den 30.e september. Extra roligt också att Jocke berättade om bakgrunden till låten. Det är inte alltför ofta han gör sådant.

Sjukhus

Jag fastnade aldrig riktigt för sjukhus vid första lyssningen på Röd. Tre år senare när dom spelar den på P&L så förstod jag plötsligt. Det liveframförandet, den ljusshowen. Wow.

Varje gång du möter min blick

En plats i solen ses av många som nån sorts mellanalbum. Jag är inte riktigt av den åsikten. Det finns många riktiga pärlor där, utan tvekan. Allra bäst är den här. Som en elektrisk chock genom skelettet. Det är ungefär den känslan jag får av att lyssna på den. Otroligt bra text.

747

Ungefär lika given som en viss man i en vit hatt. Växer flera storlekar live, och nu senast var den som allra bäst. Det är då vuxna män såsom mig själv gråter. Mina tårar rann ungefär från och med 747 till den sista sången i Scandinavium. Inget annat band har den effekten på mig. Givetvis extra känslosamt eftersom jag visste att detta var sista gången jag skulle få se Kent live. Men ändå.

Den andra sidan

Kent har alltid varit väldigt bra på att stänga album. Tigerdrottningens closer var inget undantag. Allra bäst är det när den ökar tempot i mitten och Samis gitarrslingor tar över. "Det fanns en värld av is i hjärtat mitt, du starta en lavin när du gav mig ditt."

Färger på natten

"Dom gav mig seconat, nembutal, veronal och klorpromazin, när jag bad om ett glas vin. Och jag fick fluanxol och haloperidol, melperon och klozapin." Bara att han lyckas med konststycket att få in så många barbiturater i en och samma vers och få det att låta bra tar in färger på natten på listan.

På drift

Den här underbara pärlan finns ju inte med på något album och fanns endast för nedladdning på kent.nu under en väldigt begränsad tid. Man kan ju hoppas att den en dag letar sig till någon eller alla streamingtjänster, men det är inte mycket som tyder på det. Tills dess är det Youtube som gäller om man vill lyssna.

Välgärningar och illdåd

Ännu en b-sida letar sig in på listan. Alla b-sidor från Du & jag döden tiden är fullkomligt fenomenala, det tål att sägas. Men välgärningar och illdåd.. Den är riktigt tung alltså.

Stoppa mig juni (lilla ego)

Ännu en stor favorit som jag aldrig trodde jag skulle få höra live. Men även den körde dom i Scandinavium och på flera andra spelningar också under avskedsturnén. Gissa om jag blev glad.

Ett år utan sommar

Släpptes när jag befann mig i Australien, minns att jag satt och lyssnade på både den och 999 på Youtube inne på work and travels kontor i Sydney. Det var tider det. Ett år utan sommar blev ju även det en b-sida tillslut och återigen en väldigt, väldigt bra sådan.

Chans

Oj vad jag lyssnade på Chans när jag gick igenom mitt senaste uppbrott. Dom små orden är svåra ord och dom hårda orden är enkla ord. Simple as that.

Bubblare
Hur jag fick dig att älska mig
Klåparen
Nostromo
Kevlarsjäl
Stenbrott

Detta var då min högst personliga lista. Vilken/vilka är dina favoritlåtar med Kent?

HQ
Elliott Smith

Elliott Smith

Köpte en film tll frugan häromveckan. Stuck in love tror jag den heter. Sevärd rulle, faktiskt.
Det allra bästa med filmen var dock att Elliott Smith var med på soundtracket med låten Between the bars.

Har länge vetat vem Smith var, men aldrig riktigt kommit ihåg att lyssna in mig. Men så hörde jag då Between the bars och blev per omgående såld. Fantastisk låtskrivare.

Dessvärre har han varit död i 11 år nu snart. Det är rubricerat som självmord, två självförvållade knivhugg i bröstet blev hans död. Jag är dock inte helt säker på att jag helt köper att det var självmord. Det måste ju vara svårt nog att hugga sig själv i bröstet en gång, men två gånger? Låter snudd på omöjligt. Men jag antar att det kanske går med den rätta viljan. Hans depressioner och tunga drogmissbruk är ju rätt välkänt.

Nåja, han dog alltför tidigt hursomhelst. Som sagt en fantastisk låtskrivare och sångare. Har du inte lyssnat så är mitt förslag att du gör det, tror inte du kommer ångra dig. Men vad vet jag.

HQ
100% snusk

100% snusk

Estrella har lanserat två nya smaker. Limited editions dessutom, så jag slog till på en påse Höstskörd: Smörstekta kantareller och gräddfil. Eftersom jag och frugan är rätt förtjusta i just smörstekta kantareller så lät det ju på pappret bra.

Det var inte bra, inte ens lite. Jag fick i mig tre bitar innan jag besviket tvingades konstatera att dessa chips mest troligt är de äckligaste chips jag ätit i hela mitt liv. Frugan tyckte samma sak.
Exakt vad det smakade kan jag inte sätta fingret på, men inte fan var det smörstekta kantareller iaf.

Min rekommendation är att dessa chips undviks. Gräslöksvarianten som också finns ute kan jag dock inte utala mig om ännu. Men inte en chans att dem är äckligare än dessa.

Det farligaste som finns

Glöm botulinum toxin, glöm cyanid, glöm ricin, glöm arsenik. Det troligtvis farligaste som finns kan inhandlas för en billig peng i vilken ICA-butik som helst.

En dag när jag var på besök hos min broder och skulle fixa lite burgare åt honom och mig (han är troligtvis den ende i världen som kan misslyckas med snabbnudlar) så bad jag honom smita iväg till affären och fixa lite majonäs. Stort misstag. Han kommer tillbaka med något som i fel händer skulle kunna användas som vapen ifall biologisk krigsföring skulle bli aktuellt. ICA Basic Majonäs. Jag smakade på det. Stort misstag. Smaken påminde mestadels om matolja, spya och kadaver. Det har nu gått 24 timmar, jag utgår ifrån att jag inte överlever dagen. Om så är fallet är detta mitt sista blogginlägg, ever.

Tag nu lärdom av detta, begå inte samma misstag som jag. Köp inte ICA Basic Majonäs. Folk kan dö.

Vila i frid Kristian!

Vila i frid Kristian!

Beskedet slog ner som en bomb, och även om det inte egentligen var någon chock så tog det en helt på sängen.
Kristian Gidlund förlorade kampen mot cancern strax före klockan 15 igår, endast 29 år gammal.

Han har i sin blogg berättat på ett otroligt gripande sätt om sin kamp, sina tankar om livet, döden, kärleken, vad som väntar efter detta.
Han fick även ge ut en bok delvis baserad på bloggmaterialet, något han var väldigt stolt och glad över, en bok jag rekommenderar er att läsa, samt såklart hans blogg.

Kristian förtjänade inte sitt öde, inte på något vis. Fantastiskt fin människa med ett enormt hjärta som tog fighten in i det sista, även om det var en fight med otroligt ojämna odds.
Men livet är inte alltid rättvist, långt därifrån.

Jag kan inte säga att jag kände honom särskilt bra, men vi var ifrån samma stad, vi har sett samma skit, vart med om samma underbara festivaler. Antar att man känner lite mer bara för att han var just en borlängepojk.

Det har tagit mig lång tid att skriva det här, han har berört mig och många andra med sitt sätt att vara, sin styrka i de mörkaste av stunder, sin värme och sitt sätt att skriva.

Vila i frid Kristian, du kommer alltid vara saknad!

"Så föll ett långsamt regn genom trädgården.

Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst."

Kristian Gidlund