Svenska
Blog

Gyllene Tider ikväll!

Min väntan har varit lång, jag missade dom 2004, och 96 var jag på tok för liten för att ens veta vilka dessa gubbar ens var.
Nu är det då äntligen dags, äntligen får jag se mina första stora idoler live!

Jag minns att farsan hade Moderna Tider på vinyl, en skiva som jag sedermera fick och lyssnade på i oändlighet, fina minnen.

Sedan dess har Gyllene Tider varit en självklar grundpelare i alla sommarspellistor jag någonsin gjort, det har alltid funnits några låtar med när vi setat ute och grillat osv.

Min musiksmak har skiftat en hel del sedan dess, men Gyllene Tider kommer nog alltid finnas med.

Ikväll smäller det, Hembygdsgårdarna i Leksand. Jag kan nog egentligen förutspå hela konserten, det blir ju exakt vad publiken vill ha.
But I wouldn't want it any other way, det är precis dom låtarna man vill stå och skråla med till, och det kommer bli en fin kväll, ingen tvekan!

Någon annan som ska se/har sett GT i sommar?

HQ
Nostalgi - Crash Bandicoot på PS1

Nostalgi - Crash Bandicoot på PS1

Plockade fram min gamla Playstation häromdagen, till min förtjusning så funkar den fortfarande klockrent efter alla dessa år.
Flertalet spel har dock försvunnit under årens lopp, därav Crash Bandicoot 1 och 2.

Dock fanns två guldkorn kvar, Crash Team Racing och Crash Bash!
Jag och bröderna har ägnat oändligt många timmar åt dessa spel och att återupptäcka dom och lira som förr igen är sjukt roligt!
De flesta spel som släpps idag tröttnar jag på ganska omgående och byter in mot nåt nytt, som jag också tröttnar på.
Det gäller inte de gamla PS1-spelen, de är lika jävla roliga idag som de var då!
Köra turneringar mot varandra på CTR och Crash Bash är vansinnigt underhållande, och nu när man sedan några år har åldern inne för alkohol fungerar de även som utmärkta drickspel!

Resultatet av detta spelande senaste dagarna är att jag nu till min förtjusning hittade både de förlorade Crash Bandicoot 1 och 2 på retrospelbutiken. Omedelbart köp givetvis, och en del av min lyckliga barndom kommer upplevas igen efter alla dessa år, I can't wait!

Crash Bandicoot var de första spel jag någonsin spelade, och playstation 1 var den första spelkonsol vi fick, 15 år har gått sedan dess nu.

Har ni lika fina minnen som jag med detta charmiga pungdjur?

HQ

Hon kallas den nya Rebecka Black...

Bara den inte alltför smickrande jämförelsen borde väl få varningsklockorna att ljuda som aldrig förr.

Men det är fel, det är helt fel att jämföra henne med Rebecka Black.. I jämförelse så framstår Rebecka Black som ett geni på alla punkter.

Jag talar om senaste youtubehiten Gnesa och hennes låt "Wilder".

Jag kikade och tänkte att så hemskt kan det inte vara, men jag hade fel, det var värre..

Roligt också att läsa kommentarsfältet, kommentarerna är modererade, I say no more.

Lyssna, men gör det på egen risk, detta är bland det värsta jag hört, nånsin.
Stäng in mig i ett rum och sätt den här låten på repeat och jag skulle erkänna alla mina synder, omgående.

http://www.youtube.com/watch?v=CF2o5RDkq9A

Kufuffin i Australien: Epilog

Tiden i Australien är över, för 6 dagar sedan stod jag återigen på svensk mark, något jag på förhand trott skulle vara vemodigt och sorgligt, men jag hade fel, oj vad jag hade fel.

Den 13:e februari reste jag ner till Australien efter flera års drömmar och sparande av pengar, det skulle bli mitt livs äventyr, jag skulle älska det så mycket att jag aldrig skulle vilja lämna stället.. Eller det var iaf tanken, och dom två första veckorna var euforiska, jag kände att jag hittat paradiset på jorden, Sydney var en härlig stad jag inte riktigt fick nog av!

Det skulle komma att ändras, ungefär 4 veckor in i det hela kom verkligheten ikapp mig och Australien var inte längre alls det jag tänkt mig, det kändes inte bra längre.
Det beror mycket på backpackerlivsstilen och det faktum att jag bodde i Kings cross, förmodligen det tattigaste kvarteret i hela oceanien.
Men jag stannade, helt enkelt för att det var billigaste alternativet.
Festen slutade aldrig på mitt hostel, det dracks så gott som dygnet runt, något jag verkligen inte ville vara en del i, så jag fick finna mig i att inte kunna sova ordentligt och stå ut med alla fyllbultar som skrek och höll på hela nätterna..

Så i mitten av mars bestämmer jag mig för att ta alla pengar jag hade kvar och göra det jag helst ville göra; Jag bokade in Shark cage diving i Port Lincoln för att hinna uppfylla min dröm om att se vithajar öga mot öga.
Därefter bokade jag in hemresan, början av april var tanken från början, men det var ont om platser och först den 23:e april fick jag plats. Ett bakslag då jag var ganska fattig vid det laget. Men det skulle bli värre.
Shark cage diving var ett fiasko utan dess like, 12 timmar ute på båten, inte en jävla haj dök upp.. Besvikelsen jag kände saknade motstycke. Sedan fick jag veta att just det händer max 5 ggr per år, min otur var maximal.

Så det var återvända till Sydney som gällde, försöka överleva på det lilla jag hade kvar. Det gick inte riktigt, utan farsan fick rädda mig med ett litet bidrag.

Nu var jag fruktansvärt less på Australien, jag ville bara hem och lämna detta skitland bakom mig, jag trivdes inte med miljöerna, med folket, ingenting, jag var verkligen urless på det hela, så less man bara kan bli.

Att åka hem kändes väl lite konstigt, men samtidigt så otroligt skönt, en befrielse!

Det var inte helt förgäves dock, jag insåg hur mycket jag faktiskt älskar sverige och min hemstad, och fick perspektiv på vad som faktiskt är viktigt i livet.
Kärleken är viktigast, det fanns en person som jag hela tiden längtade till och ville vara med under vistelsen, the love of my life.
Det enda ställe i världen där jag känner mig trygg är med henne, det ville jag hem till även om saker vart komplicerade mellan oss.
Men nu pratar vi som vi en gång gjorde igen, vi kommer närmare varandra igen.
Och att saker och ting är på det viset nu gör mig bara gladare att vara hemma, home is where the heart is, och mitt hjärta var aldrig i Australien, aldrig.

Australien var mina drömmars mål trodde jag, jag hade fel.
Jag lämnade Australien och jag kommer inte se tillbaka, jag vet vart jag hör hemma nu!

Kufuffin i Australien #2

Kufuffin i Australien #2

Passade på att döpa om bloggserien inför det hett efterlängtade andra inlägget som väl kommer sammanfatta mina 3 veckor in the land down under.

Såhär långt har det varit galet, ett skönt äventyr med mycket nya människor osv.
Bondi beach har besökts ett antal gånger, vilket har vart awesome, skönt i vattnet osv.
Royal Botanic Gardens har avklarats, ett ställe jag verkligen gillar i Sydney, galet fint där!
Operahuset har vi givetvis sett, likaså Harbour Bridge.

Var även på Surf Camp i 5 dagar, vilket hittills är det absolut bästa på resan, 5 dagar av surfing, god mat, sköna människor och partaj, riktigt underbart, dit vill jag tillbaka! Så snart jag bara kan ska jag också återvända, jag älskar att surfa och stämningen i campet är oslagbar i den lilla semesterorten Gerringong och med Seven Mile Beach 5 minuter bort, underbart!

Därefter var det Brados Hostel i Kings Cross..
Vad kan jag säga om Kings Cross? Det är ett ställe som har allt egentligen och det är både bra och dåligt, utan tvekan.
Barer och klubbar finns överallt, man behöver bara gå nån meter för att hitta en.
Strippklubbar finns det också gott om, på nätterna om det går lite segt kommer stripporna rentav ut, i praktiken nakna och vill få in oss korkade män på klubbarna.
Har man gott om pengar är det kanske en kul grej, men som backpacker är man relativt fattig och ett besök skulle bli dyyyyrt.
Om jag fattat rätt så ingår inte alltför sällan ett "happy ending" också, det är en stadsdel där det mesta nog är lagligt. Sjukt, men också kul om man vet vart man ska ta vägen.
Samtliga hostel är rätt alkoholindränkta, det dricks i princip varje kväll, något jag inte alls är förtjust i, även om jag sögs in i det hela ett par nätter i följd. Sen kom morgonljuset och sparkade mig i röven med ett par av mina värsta baksmällor nånsin som resultat!
Tips till alla som ska åka till Australien, undvik Goon! Det är det vidrigaste som går att dricka och är direkt livsfarligt, man blir full direkt, typ. Och väldigt full dessutom! Fast det kanske vissa uppskattar..

Anyway, tillslut kände jag att jag behövde ett break från allt det, så nu sitter jag ute i lilla Katoomba på ett ganska mysigt hostel, fin utsikt, men det har en nackdel, det regnar hela jävla tiden här i Blue Mountains!
Det enda som just nu går att göra är att sitta inne på hostelet och typ surfa runt lite, vilket inte är så jävla kul heller i längden, även om det kan vara bra att ta igen lite tid man missat osv.

Katoomba är annars ett bra ställle, lugnt och sansat, men regnet förstör hela upplevelsen just nu. Jag vill ut och upptäcka, se 3 sisters och det, men just nu är det ganska så omöjligt utan att antagligen bli hypotermisk och dyngsur. Vilket är illa.
Laga mat lär jag göra snart med, blir nudlar och tonfisk. billig mat, och faktiskt rätt gott också.

Hemlängtan då? Jooo, en del. Särskilt sen jag kom ut hit. Rummet är kallt som fan, kackerlacksfritt, men jag skulle gärna ha lite värme på och en och annan kackerlacka än att sova i full mundering som jag gör nu, det är inge vidare.
Saknar folket i Sverige framförallt, mina vänner, familj, och otroligt nog mest av allt min exflickvän som jag aldrig kan få ur huvudet.
Jag kom hit för att få perspektiv på saker och ting, för att en gång för alla glömma henne.. Men... Det går inte, jag saknar henne så jävla mycket.
Lyssnar på Kent - Cowboys nu, tänker på henne och lär väl gråta en skvätt inom kort.

Saker och ting har vart bättre, börjar känna att backpackerlivet inte är nåt för mig. Det lutar åt att äventyra så mkt jag kan för den återstående kassan och sen bara dra hem typ.
Kanske, kanske jobba lite först för att bättre på mitt CV och ge mig bättre förutsättningar hemma! Sen flyga till Cairns och bara leva livet ett par veckor, typ och kanske tajma in hemfärden lagomt till Maj-Juni när sommaren är på G i Sverige? Jepp, det lutar mer åt det.

Nog för att jag är väldigt förtjust i Australien, men förutsättningarna är inte helt rätt för mig.
Jag behöver utvecklas som människa, vinna över mina demoner, men det är förbannat just nu.

Bjuder på en bild från Bondi Beach, där vi ser ut att ha rätt kul ja! Jag är killen som de övriga två släpar genom sanden!