Svenska
Blog
Crazy Heart, igen

Crazy Heart, igen

Alla har vi ett gäng filmer vi alltid återvänder till igen, igen och igen. Filmer vi slår på när vi mår bra, när vi mår dåligt men vill må bättre eller bara för att vi vet att vi då får se en bra film och inte orkar chansa på någon ny just precis då. Crazy Heart är precis en sådan film för mig och ikväll var det dags igen efter en lång och mycket stressig lördag. 

Det är en film jag nog ser ett par gånger per år och jag älskar den innerligt. Jeff Bridges är fullkomligt lysande som den alkoholiserade men mycket begåvade countrysångaren Bad Blake som är rejält på dekis. Utöver då Bridges så är även resterande rollbesättning mycket bra och både Maggie Gyllenhaal och Colin Farrell (såklart) är klockrena i sina respektive roller. Filmens musik är också den stark, trots att jag egentligen inte är något fan av country alls. En ljuvlig film helt enkelt som jag nog lär fortsätta kolla på så länge jag lever. 

HQ
Vilket fantastiskt bra album

Vilket fantastiskt bra album

Petter bloggade ju i förra veckan om Foo Fighters nya platta But Here We Are och var mäkta imponerad. Nu har även jag haft tid att lyssna igenom den grundligt och jag kan inte annat än instämma, detta är det bästa Grohl och gubbarna gjort sedan Wasting Light. 

Jag tyckte att första singeln Rescued var väldigt lovande, Under You lät ännu bättre och resten av albumet levererar också och det ordentligt. Präglat av Taylors död och inte minst Grohl egen mamma Virginia som även hon avled under 2022 så finns det förstås en hel del svärta och sorg, men becksvart är det egentligen aldrig. Tungt är det givetvis, men absolut inte utan ljusglimtar. Det är ett nytt kapitel för Foo Fighters och det börjar riktigt, riktigt starkt. 

Jag såg Foo Fighters på Ullevi 2018 och nu väntar jag givetvis spänt på deras återkomst till Göteborg. Då kommer jag stå där längst fram igen, var så säkra. 

HQ

Jag kommer sakna dig Ted Lasso

Sista avsnittet kom ut igår och det var inte utan ett visst vemod jag dundrade igång det. Jag har verkligen, verkligen gillat Jason Sudeikis orimligt positiva fotbollstränare och de utmaningar han ställts för i AFC Richmond. Det må inte vara någon serie som tagit några större risker under sina tre säsonger, men det gör mig faktiskt inte så värst mycket. Det är en serie som jag blivit genuint glad av att kolla på och ibland räcker det så. Den har absolut sina problem också, men det är inget som stör mig åtminstone. 

Det fullkomligt kryllar av karaktärer som jag börjat bry mig om mer än vad som är rimligt under de här tre säsongerna. Ted Lasso själv är ju så där genuint härlig, den älskvärda surpuppan Roy Kent är kanske bäst i hela serien och inte minst Jamie Tartt som är direkt outhärdlig första säsongen men som sedan växer för varje avsnitt. Värt att nämna också att Hanna Waddingham och Anthony Head varit genomgående lysande i varenda scen de båda närvarat i. 

Tre säsonger känns som både för lite och alldeles lagom, det känns bra att man avslutar med en så stark tredje säsong men samtidigt kan jag inte låta bli att känna att jag hade velat ha lite mer. Jag kommer verkligen sakna Ted Lasso och AFC Richmond, det är defintivt en sån serie som jag kommer att se om med jämna mellanrum. 

Jag kommer sakna dig Ted Lasso

Playstation Showcase var sömnigt

Det är ju samma visa varje gång och jag har bara mig själv att skylla, jag drar alltid upp förväntningarna alldeles för högt och så även denna gång. Jag satt som på nålar och väntade på en skymt av The Last of Us Factions, Death Stranding 2, Silent Hill 2 Remake och kanske även någon överraskning i form av en Bloodborne-remake som det ryktats om ett tag. 

Riktigt så kul blev det ju inte, vi får fortsätta vänta på The Last of Us Factions ett tag till, inte heller blev det någon skymt av de övriga man hoppades på utan det blev till största delen rätt sömnigt. Helt värdelöst var det ju dock inte då vi ju faktiskt fick en utannonsering av Metal Gear Solid Delta: Snake Eater, ett nytt Marathon samt en rejäl glimt av Spider-Man 2, som dock såg rätt åldrat ut, men det kanske putsas till lagom till släppet. 

Annars var det inte så mycket att hänga i julgranen tyvärr, nu är det bara att ladda om inför Summer Game Fest den 8:e juni. 

Playstation Showcase var sömnigt

 

Snake var kvällens stora behållning.

Nu mår man!

Sommarvärmen har kommit till nästan hela vårt avlånga land och då mår undertecknad som allra bäst. Efter ännu en lång höst med vissa inslag av vinter här på västkusten så kan jag inte nog betona hur mycket jag njuter av den här ljuvliga värmen. 

Livet är helt enkelt som bäst när man kan gå runt i trädgården endast iklädd linne, kalsonger och foppatofflor sippandes på en iskall öl medans man kör ett par beyond burgare på grillen. Lillgrabben kan leka ute och underhålla sig själv medans han upptäcker världen runtomkring sig, vilket han fullkomligt älskar och det är så kul att se hur exalterad han blir av minsta lilla grej. Den här sommaren ska jag dessutom vara ledig nästan hela tiden, först pappaledighet och sen semester, kan det bli bättre?

Det är lite som att födas på nytt när värmen kommer tillbaka och allting grönskar, jag älskar det innerligt. Så här borde faktiskt livet vara jämt kan jag tycka, bara drygt fyra månader av ordentlig värme kan jag känna är lite för lite. 

Sommaren regerar, eller hur?

Nu mår man!